sephson uti tredje akten, der Jago utlägger sin djefvulska snara för den lätt upptände imohren, och uti slutscenen, der han uti sitt stumma KR ganska lyckligt framställde den slagne och öfverbevisade brottslingen, som dock ända till sista ögonblicket söker att, åtminstone till det yttre, bibehålla sin hånfulla stolthet. -Jagos sista ord, då han blifvit sårad af Othello: Jag blöder herre, men — jag är ej dödad! anse vi dock böra sägas med ett annat uttryck, än det debutanten här gaf detsamma. Han sade det nemligen med ett blandadt uttryck af smärta och trots, — vi tro att Jago här i sista stunden, sporrad af sitt aldrig slocknande hat,vill med hånfull triumf gifva sitt offer det sista slaget, och att det derför är med förtvifladt gäckeri som han utbrister: För allt det onda jag gjort dig har du icke ens den tillfredsställelsen att få döda mig! Jag lefver, dig till trots. — Om de öfriga uppträdande anse vi det öfverflödigt att yttra oss, då de redan förut i detta stycke haft tillfälle att lägga i dagen sina förtjenster och fel. Hr Dahlqvist inropades efter representationens slut. Pr PES öde