Ar 1594 köpte M. Mires, säsom ensam styresman öfver la Caisse generale des chemins de fer, stenkolsgrufvorna de Portes vid Marseille. Han räknade att grufvorna skulle vifva i sekler 300,000 tons om året och för hvarje ton erhålla 32 franes. Den ena delen Jaf hans beräkning slog in, men den andra cke. Grufvorna gåfvo 300,000 tons, men en ton föll i pris till 20 francs. Förhållandena togo en vändning, så att det blef fördelaktigare ju mindre kol grufvorna lemnade. Nåväl! har M. Mires tänkt, låtom icke oss medgifva andra att rikta sig på underpriset vf våra kol och på våra förluster. TLåtom oss bränna dem sjelfva... Elba har jern och Spanien ännu mera, men Marseille har icke en enda masugn. Görom en som kan förse rela Medelhafvet med tackjern. Det gäller 140 å 180 francs pr ton. Vi kunna tillverka let 40—50 procent billigare. Allons! Boaget anlade masugnar i stor skala, och ackjernet föll i pris till 90—120 francs, alldeles som stenkolen. Då man smälter tackjern med stenkol erhåller man ett öfverflöd af cokes. Med Icokes kan man göra gas. Kan man få göra zas, så får man någonting i ersättning för sina cokes och en möjlighet till vinst å sina stenkolsgrufvor och masugnar. Låtom oss således åtaga oss att upplysa Marseille med gas. Cest fait. Marseille är upplyst med hr Mirås gas, och har nyss gifvit aktieegarne i Caisse generale försäkran, att denna affär så mycket reparerat skadan af de begge andra, att det till alla tre använda kapitalet Jafkastar 4 procent — hvilket icke hindrat att aktierna i la Caisse, som för ett år sedan stodo å 6—700 francs, i går voro 218 fr. 75 cent. och i dag slutade 4 192 fr. 50 cent. Sedan M. Mirås funnit Marseille vara en stad, dit det parisiska börsgeniet och börs-å spekulationen ännu icke riktigt hittat vägen . och der han således saknadekonkurrens, inköpte han der ett fält för sina spekulationer af omkring 400,000 metres. Det använda kapitalet var 10 millioner francs. Af denna terräng äro omkring 50,000 metres sålda å 110—115 francs. Smärre lotter säljas än i dag å 140 fr., ja ända till 230 fr. Kalkylerar man det osålda blygsamt till 100 francs, så eger bolaget i sin jord ett värde af 40 millioner francs, som skall ökas då de nya hamnarne och dockorna i Marseille blifva färdiga. Det är den mest angenäma utsigt, som hr Mirås har att bjuda de som hed. honom hittills delat de ljufva förhoppningarne och hädanefter komma att dela den leda verkligheten: M. Mires bildade ett bolag för att bygga de romerska jernvägarna. Detta sällskap åtog sig att fullborda 74 svenska mil med en kostnad af 207 millioner francs, mot en garanti af 6 procents ränta, utfästad af påfliga styrelsen — och ej bestridd af Victor Emanuels regering, har M. Mires nyss försäkrat. Man har hunnit halft fullborda dessa vägar, och under detta år skulle nära två tredjedelar blifva öppnade för trafiken, M. Mires bildade år 1859 ett annat sällskap för att bygga en jernväg från Pamplona till Saragossa — ännu ett briljant företag. M. Mirås, då han utbjöd aktierna å 500 francs, förband sig att till detta pris inlösa dem i Januari 1862 om de fölle der under. Detta anbud, gifvet i April 1860, var första knäcken å M. Mirås kredit. Antinen var företaget godt och säkert — och då behöfdes ingen garanti; eller ock var det dåligt och osäkert — och då förslog ej M. Mires garanti. Så räsonnerade man. Dessa aktier hafva dock hållit sig ganska väl uppe och stå nära sitt värde. M. Mireds åtog sig ett lån af 500 m llioner realer åt spanska regeringen på oerhördt dryga vilkor och lyckades fullgöra det med icke ringa profit för dem. som deltogo deri. Till mr Mirds småaffärer, till hans delassemens, har hört att göra några anläggningar i Paris, t. ex. af ett hus vid Chaussåedr Antin, som renderar 85,000 francs, af ett hotell Richelieu, som är sätet för hans verksamhet, och af passage Mires med åtföljande hotell — hötel des princes hette det fordom —, hvilka inbringa 300,000 francs. Allt det der var, som sagdt, en bagatell på 8 millioner. Till slut har mr Mirås åtagit sig att låna den stackars sultanen, som, likt slösaktiga bättre mans barn, alltid behöfver penningar, en summa af 400 millioner francs, på vilkor som svarade ungefär mot 30 procents ränta. Detta var dock för mycket för vår tid, litet mera betänksam än den näst föregående. Man ville icke köpa obligationerna, men mr Mirds måste göra sina inbetalningar. Man vill veta att han gjort det till belopp af 50 eller 70 millioner. Men mera säges han ej kunna åstadkomma. Det har dessutom pågått sedan länge en öppen strid mellan honom och hrr Rothschild, hvilka icke gerna sett en parveny uppstiga till deras egen nivå, och hvilka just i den nyss förflutna tiden drifvit till sin höjd la hausse, medan hr Mirds spelat baisse i -treprocentsräntorna. Det är en skandal, har man offentligt sagt, att Pariserbörsen skall vara ett rof och en kastboll för två personer. Det ser ut som man nu skulle få att beklaga sig öfver blott en enda persons tyranni i den kommersiella, liksom i den politiska verlden. mr Mireds faller, det är så godt som afejordt. Le Constitutionnel kan icke hålla honom uppe; furst Polignac, åt hvilken han gifvit sin dotter, kan icke frälsa honom. Mr Mirds öde är ännu ett bevis på de olyckliga följder, det drager med sig att hjelpa den höga Porten. j Skall man hjelpa den höga Porten, så må !y det ske genom att stjelpa den. Det är sälg vi förmoda att det stora politiska bankirhuset Napoleon komp. ämnar handla. R ö UR fn JA AN fr JV KR It A0MR8 PV LÖ MN hh rr AA sr RN GL Eh 00 Ah HO ARN BE BE AA fr Fuel ariJoen Molo Hollollatgd ch Frankrike, Rom och Italien. 8 : VI. n