ning af sina namn, den enda säkerhet elleråy valuta de hafvå att erbjnda, förskaffa sig 4 medel ätt lefva friskt undan, så länge det): räcker. Vanan att hosdetaljhandlare och, handtverkare erhålla sina förnödenheter på kredit har också tagit öfverhand till den grad, att mången af dessa kreditens offer; i fall han skulle söka att imföra kontant liqvid, kunde Töpa fara att öfvergifvas at sina kunder, äfven sådana, som både kunna deh vilja betala hvad de borga: 8 Det kan visserligen tyckas, att utgiften 17 för lefnadsbehofven blir densamma, om den Is senåst utgår, eler först framdeles erlägges. s Men det är icke så. Åtminstone må det f antagas, att vanan vid ordning i affärer, samt nöjet att se sig kunna aflägga och öka ett besparadt kapital bör verka stäfjande på förskingriagslustån, äfvensom )känske mångån onyttig lyxartikel blefve oköpt, mången kostsam tillställning ogjord, om denig skulle genast kontant betalas. Y LTåtom oss Au öfvergå till några detaljer ) af vårt husliga Tf. Hvar i all verlden finner man familjer, tillhörande hvad man kal-11 lar tarfligt folk, bo i sådana vidsträckta och; praktfulla våningar som hos 085? I Stock-1s holm t; ex., uti hvars jemfördt med folkmäng-1den många och störa byggnader utrymmej. visst ieke borde saknas, kan bostad ej utan( största svårighet erhållas och då till ett pris, som husögarne endast i följd af vår vid-1. lyftighet lyckats uppjaga öfver all höfva. l, På dtskilliga ställen stå flera rum under f vintern? oeldadejför att vid vissa högtid-1r Höga tillfällen -uppvärmas och fyllas medi, främmande; Mången skulle Kanske gernz jf vilja inskränka sig; men hvem önskar just våra sämre än andra? Denstora qvantitet socker, som förtäres i Svergej här redan blifvit omnämnd; icke är det något verkligt behof ett så oerhördt försötmaall mat och dryck. Snärare torde det få anses vara ef förskämd -smak, som inför tock fasthåller detta bråk ibland oss. Åtminstöne bergart man sig dessförutan mycket bre på de flesta andra orter i verlden. Då vi, svenskar, på en utländsk restauration Feqvirera socker för att dermed efter vår se pkar Dågon anrättning, är det icke ovanligt att vi särskildt få betala derför; ty den till vårt bord -ovilkorligen hörande sockerskålen är sällan tillfinnandes. En annan -artikel, söm hos oss i mängd, konsumeras, är grädde. Af våra resande landsmän och landsmaninnor klagas oft: jemmerligen, att man utrikes till sitt kafft och tå måste åtnöjas med mjölk; men äfven härvid kan man ganska väl vänja sig, Sch den stora fördelen, som utlänningen har framför oss, består deruti; att han kan använda grädden till smör, Hvaruppiå eljest skulle blifva brist. I JAXt den, som har råd dertill, låter cham pagne och andra fina viner flöda vid sina iukalliskt ordnade måltider må vara hans en! sak y men nog kunde han bättre och nyttigare sbåde för sig sjelf. ock samhället an vända sitt öfverflöd. Det-ledsammaste al alt: är dock, vätthan: genom sitt exempei förleder andra till: efterföljd, äfven om de ej hafva lika god råd dertills den ena vill, så: som vi redan anmärkt, ej vara sämre än den andra: En ytterligare omständighet; som förorsakar oss onödiga utgifter, tär del så kallade sbränvinsbordet.: Utan aw vard nykterhetsifrare eller! vilja utrota bruket af bränvin, :som kanske i och för sig ej ärförderfligare eller skadligare än andra rus-drycker, måste man dock. medgifva att det onaturliga Wp uppdrifvande; som förorsakas af bränvinsbordets anlitande före den egentliga måltiden, gör attisvi: ofta ätv! mera än behöfligt -och nyttigt är: Denne gamla osed synes dock redan vara stadd på tergång och torde så småningom tpphöre af sig sjelf. En god besparing är-derigenom att: viuna. Svensken är gästfri, liberal och hjelpsam till sitt lynne, Och detta är en ganska akt ningsvärd egenskap; som man visserligen ej kan önska se utbytt mot det knauserei eller mesquinerie, som understundom på kontinenten gör sig gällande. . Men såsom ett ari från våra: förfäder, de gamle vikingarne. vidlåder oss härjemte ett: visst öfvermod i vår! välvilja. Fvå eller: tre, oftast; flera a oss, träffas ute en afton tillsammany-och det skall sällan inträffa, att ej den enein bjuder dev öfrige att-drickaett glassmed -honom:: : Deruppå: kommer ordningen til: den andre och så-till de öfrige, till:dessat hvarsoch en, utan att vara drinkare, blifvii k trugad: och sjelf trugat sitt sällskap att för-1tära mera än som smakar och bekommer väl Ärdetta rimligt och förnuftigt? Och 1: denna bakvända generosit6, hvartill det. så kallade bättre folket ger föredöme, är lika allmän äfven bland sällmogen och den egent: liga arbetsklassen.s När utlänningem drie ker, är det endast emedan det smakar honom, och om äfven fiera äro i sällskap be talar vanligtvis hvar och en :blott hvad han sjelf förtär. Den tobak,som :hos oss uppgår i rök, kostar landet ansenliga summor. Vi hafva läst om. de italienske patrioterna, huruledes de sammansvuro sig att ej. röka cigarrer, för att derigenom göra sina förtryckare, af: bräck i den på. denna konsumtion beräknade skatt. Skulle det-icke-vara en lika stor förtjenst att uppoffra eller åtminstone något inskränka denna njutning för att bereda sitt fädernesland ett ekonomiskt oberoende? Hvad vår klädsel beträffar, torde i de flesta fal den inhemska produktionen vara 0s8 nog: och om äfven den utländska grannlåten faller mera i ögonen och måhända stundom äfven kan erhållas till bättre pris, så vore det mer än lyckligt i fall vi, i stället för vår fula ovana att ständigt föredraga allt utländskt, kunde med då praktiska evgels männen komme till den motsatta åsigten, att hvad vi hafva här hemma är bäst, nyttigast och fördelaktigast. 3 Ett ondt. som sist må vidröras, men som Se ma TR MD tt jr RR ER VR RR PE ER TR TT ET EA ER RT en a LAN