Om den svenska hushållningen. Uti nästföregående artikel har författaren till denna tilla uppsåts vidrört de medel tili förvärf, hvarigenom vårt land må kunna beredas tillfälle att öka sin förmögenhet. Man gör sig stora, kanske allt för stora förhoppningar på den vinst, sont de: under arbete varande jernvägarna, sedan de hunnit fullbordas, böra medföra. Väl må man glädja sig åt den: företegsaämhetsarnida, som gjort utförandet af ett sådant arbete möjligt; väl må: man: vänte: många fördelar af den ökade lifligheten i all trafik, af den lättare förbindelsen emellanlandets särskilda telär — men man må icke glömma den statsskuld tillför oss hittills oerhörda proportioner; som jernvägarne åsamkat oss. -Under antagande, att-den projekterade hypoteksbanken jemväl ikominer till stånd och att skuldsättningen på -denna väg samtidigtlika råskt fortgår, torde det-blifva bekymmer: samt nog att i framtiden. finna utväg till alla: dessa-låns:förräntande och amortering: ty man må se saken utur huru sangvinisk synpunkt: som helst; är och förblifver det en obestridlig sanning, att de utländska kaitalerna med smo räntor måste härifrån slutligen åter utgå till mångdubbelt större belopp, än de inkommit. Genom anlitandet af. alla de fördelar, som vår lyckligtvis icke ännusi likhet med flera-andra Europas trakter öfverbefolkade jord erbjuder, böra vi dock kunna komma ut härmed; men det är icke nog att uppdrifva produktionen, att skapa. kapitaler. Vi mäste äfven vara betänkta att-sbehålla hvad viförvärfva — att Sparas Omsvi jemföra vårt lefnadssätt med det, som eger rum hos:de flesta andra nationer, så skola vi kunna iakttaga åtskilligt, som icke just. är. till. vår fördel. Frågan kan här mawrligtvis icke vara om verldens store, om rike och mäktige magnaler, hvilkas lyx och kostbara lefnadsnpjutning är temligen lika hvar-somihelst; Och som i sjelfva verket kommer ; de arbetande och industriidkande klasserna till. godo. : Nej låtom: oss endast betrakta just dess sediure klasser, jemte embetsoch tjenstemän, som halva att lefva af sin, lön, veiler stundom endast tillfälliga inkomsier. Det första som möter oss är dettemligen allmänna -behofvet: eller begäret att låna penningar och ett borga alla slags förnödenheter, I stället att inrätta sina utgifter så, att, de kunna bestridas med förhanden varande tillgångar: eller, såsom det heter i ett gammalt ordspråk, att rätta munnen efter matsäcken, är litet hvar ganska benägen att assignera på framtiden och bereder sig derigcnom, om icke ovilkorligen ekonomisk rum, dock mycket obehag, mänga bekymmer, som förgifta lifvet och hämma en nyttig verksamhet. Till detta låneoch borgningssystem uppmuntras vi beklagligt vis genom en ävnu i sina väsentligaste deJar oförändradt gvarstående lagstiltning an