nistorier ännu äro hemmastadda, meddelar Ihr M. exempel af sådana; när han komme Jull-Hamlets graf :berättar han hvad, Saxo Jkänner om denne sjökonung, hvars öden a Å Shakespeare blifvit omskapade; på Kronborg Jär historien om Dyveka. hemma och Tovedille, såväl som Kirstine Muneh och: Rewentlow-Dronning göra läsarens bekentskäp. hvardera på den ort der hon mest lidit eller mest älskat. Hr Marryat har så att säga lemnat sina landsmän Danmarks romantiska historia och det utan att någonsin bli sentimental. Att Syerge, långtifrån att vara fattigare, snarare: är rikare än Danmark på: minnen och sagor, liksom att hr: M:s.bok öfver Sverge blir hans andra litterära arbete (CResidence in Jutland är. det första), låter oss j förmoda att vifå hr M:s penna saft tacka för ökad kännedom och ökadt intresse för Bverge och svenskarne hos. det engelska folket: stridsfrågan, huruvida engelsmännen äro närmare beslägtade med de skandinaviske olken eller. med tyskatne, yttrar hr-M. foljande: ; Hvilken klok menniska kan väl ettenda ögonblick påstå, att vårt lands sjökrigsära. herraväldet öfver hafven, någonsin kunnat gå i arf på oss från tyska förfäder — tysken. som icke kan fara öfver en ankdam utan att oli sjösjuk (a race incapable of crossing a duekpuddle without being sea-sick) — eller vår lust att kolonisera från en stam som aldrig sjelf egt en enda koloni! De gamla vikingarne — låt vara att:.de voro stora vindböjtlar — voro vackra, tappra och dugtiga karlar. De brydde sig föga om ätt slå sig till ro utan voro. alltid färdiga att söka nya äfventyr — att sätta ut på villande hbaf efter rof och byte; de: roffade, plundrade, mördade, brände, ödelade — jagade skräck i folk vidt och bredt. A furore Normannorum libera nos o Domine! lade de hjelplösa saxarne till: inionde århundradets Litlania; emellertid, som deras tid ärlängesedan förbi, låt oss förlåta dem deras feloch endast beundra hvad somvar ärorikt och heroiskt-ideras undergång, hvilken öfI ver deras hela tillvaro bredde sångens och i sagans skimmer. Ert stanna-hemma-folk , (stay-at-home people), fullt med ljufva hem (får kött, 10 d.: marken) och andra lika hus-. liga behag, må härstamma från Anglosaxer-. na, om ni vill; men våra sjömän, våra upp-. läcktsresare, våra missionärer, våra äfven-; tyrare af alla slag hatva, var säker på det, en droppa skandinaviskt sjökonungablod ilj sina ådror. : 5 Som man väl kan vänta, träffas i hr. Marryats bok icke så få anekdoter och folk1; minnen från Torstensons och Carl Gustafs dagar (liksom Helsingborg, Ramlösa, Hven ; och Ystad fått sig några sidor i förbigåen-; de). Det kan väl synas vara att gå öfver), ån elter vatten, att ifrån engelskan öfver; sätta dessa danska folkminnen från svenska ; ockupationens tid; men vi anse hr M. varal, en lycklig berättare och meddela derförel gerna prof på hans stil, på samma gång vij. meddela det för det största antalet af våral! läsare nya i hans berättelse. Men innan vi : öfvergå till historien om Kristine Rostgaard, ) om Skamm kloster och om Jens Bang, vilja I vi med ett litet citat reda den benägne läsarens biografiska funderingar rörande förb fattaren, somsäkerligen i Sverge gjort sam-) ma erfarenhetsrön som det han här omtalar fr n Danmark: f Hos Carlsons, der vi åto middag, fick ! jag den vanliga frågan, som aldrig uteblef: i ar jag den författare, hvars böcker del tyckte så mycket om och som skänkt tref; had åt så många af deras långa vinteraft-Å nar? Jag tror, att kapten Marryats böcker äro ganska kära för hans egna landsmän: ) men här, i Europas norra ända, väcka dej? en verklig förtjusning; knappt en landtbru-Å! kare, knappt en tullbetjent — att icke talr ! om folk af de högre klasserna — och detl? längst bort i Danmark, som icke gaf mig. sammå oföränderl!iga fråga; och när jag 1) min ödmjukhet hade erkänt att, fast jag ick. var kaptenen, var jag dock kajiteneris kötte: b lige broder, :kundejag ej, hade jag än ya-r rit författaren sjelf, blifvit bemött med större I Y vänlighet och uppmär: samhet. få Vi meddela nu några af de omtalta säg: 12 nerna, som äfven beröra svenska minnen: 5 Sägner om Kristine Rostgaard. 4 —— —— Till höger om vägen, der vi fore fram, stod en liten stensättning och på en stenl3S lästes initialerna H. R.Hans Rostgaard, den: 1: samme, som skulle ha räddat sina landsmän h från svenskarne — som det hette vid hans graf-y: sten i Helsingör. Det är dock icke sannt —Iy och jag är alltid misstrogen när jag hör historier b om dessa fosterlandets befriare från svenskarne et vice versa — men sannt är, att hans hustru I 2 räddat hans gård. Här skall ni få höra histo-l: rien. År 1659, när Kronoborg var i svenskarnes hänh der, uppgjordes en plan att. återtaga slottet af at Hans Rostgaard, presten Gerner, studenten Thi I kjöb, danske ingeniören Steenwinkel och engel9 ske öfversten Hutchinson, som af de danska st deltagarne blifvit köpt för 1000 dukater att gå öfver frå svenskarne. Studenten Thikjöb för Is kte att i båt komma in till Köpenhamn med al bref och depescher rörande. den tillämnade öf-) verrumplingen. Men ett svenskt fartyg fick tag J! i hans båt; för att rädda sina papper fäste han I O dem vid-en sten och kastade dem i sundet. Men) b olyckan ville att banden släppte, stenen sjönk och I 4 papperen flöto upp, uppfiskades, lästes — och sc komplotten var upptäckt. Hutchinson tog ge-L.nasttill flykten ombord på ett engelskt fartyg I Steenwinkel blef gripen och fick rättvist strat ad för sitt dubbla förräderi. Rostgaard kastade si: Ish app på en häst, men då han märkte att har I ci var förföljd, dödade ham sim gångare god jus Ii ler den lilla stensättningen nu står, klädde a st sig, kastade sin plymagerade hatt och sin värj i sjön, och bedrog så sinafiender, hvilka, i de Jm ro att han blifvit dödad, upphörde att förfölj ve ionom — och under förklädnad lyckades hi I2 comma in i Köpenhamn. nu . Hans vackra och unga hustru bodde emelle fr id på Rostgaard nära Helsingör, ett af de vac! saste ställen i trakten. In ung, rik och vack: ÅY: nka — enka antogs hon ju vara — var en all vt TF Klor VE de Tran mt da er ns.