dom det fanns en som sade mig... Dock, de der gamla sakerna från fordom lönar nu ej tala om! Allt nog, du skall förenas med. hans son, och fast familjen är af knaperadel, så.är den dock ej af den otäcka 1809sorten, der en son är. grefve och en är ofrälse, och döttrarne hvarken fröknar eller mamseller. Nej, då är detta tusen gånger bättre! Men .vet du, Adelgunda, nu tar jag min moderliga rättighet i anspråk. Nu vill jag att eklateringen af er förlofning sker här; innan du reser hem. Sedan passar det alls inte, och så; som sagdt är, skall ja .komma ned till brölloppeti September, och med herrskapet, när de resa söderSAck, min goda tant, hvad tant. är god!4 .sade Adelgunda och kände sig i detta ögon. blick så öfversäll, FÅ allt gick just som hon hade önskat det. Tanten åtog sig att förbereda onkel .Clas Ulrik, och på eget bevåg sade hon till. Adelgunda, att hon skulle låta bedja kunglig sektern att på eftermiddagen komma till de gamla på en uppvaktning. Han behöfver ingen, som presentetar honom, det kan du göra sjelf, slutade gumman, och nu var bordet serveradt. frill middagen var ett par gamla herrar, och Adelgunda såg litet preoccuperadt ut, såsom onkel Clas Ulrik ganska sanningsenligt anmärkte, och gumman drack hennes skål och nickade så menande, men gubbar se obetydligt och begripa ändå mindre, och p eftermiddagen, medan de gamla togo sin dilla vanliga lur, befallde Adelgunda sig att igenom sina räkningar. När hon som st — eller man kunde hellre säga — som svårast var sysselsatt dermed, hvem steg sin, om cj Beatrix. Adelgunda blef mycket och innerligen glad. : Du kom ej i går, sade hon till den in