hör nu historien. Den är sedan lång tic tillbaka uppskattad till sitt rätta värde. Början deraf var temligen liberal och inga vackra förhoppningar. Begåfvad med skarp: förstånd samt ett lifligt sinne, som ej kunde finna sig i hofetiketten och en trängbröstad byråkratis slentrian, gaf Fredrik Wilhelm IV en viss impuls åt nationens offentliga lif. Han inkallade till Preussen de liberalt sinnade professorer, som af den krönte högtoryn konung Ernst Augusts despotiska regering blifvit förjagade från Hannover. Han utbildade provincial-ständerinstitutionen, utvidgade till en viss grad den verkningskrets man ansåg sig kunna lemna pressen, och sammankallade ändtligen år 1847 den förenade riksdagen, hvilken vär Preussens första rådplägande församling. Men trots alla dessa eftergifter för tidens anda, visste den aflidne konungen icke att beslutsamt beträda den konstitutionella banan eller att frigöra sig från inflytandet af Metternich och ryska hofvet, hvilka drogo Preussen i sim olyckliga politiks släptåg och begagnade sig af dess svaghet, för att qväfva Tysklands nationella sträfvanden. Konungens af Preussen bemödande att införa reformer i det federala systemet uttömde sig på fåfänga diplomatiska försök öch strandade på missagen. Så kom 1848 års revolution, som kastade konungen ur hans naturliga bana och slutligen gjorde honom till det feodala och pietistiska partiets chef. Han oktrojerade en konstitution, lät. densamma granskas af kamrar, som uppkommit genom förfalskade val, besvor den med åtskilliga inskränkninar samt lät sin regering praktiskt kringgå agarna och grundlagen. Inrikes förföll landet allt mer och mer till ett polisvälde, hvars pestbölder uppdagats genom den stie berska rättegången. Den liberala regeringen efter regentskapets införande har haft otrolig möda att söka undanrödja följderna af det beklagliga system, efter hvilket Preussen styrts i tio år. Utom landet kan man påstå, att Preussen var fullkomligt underordnadt; det nedsteg från rangen af stormakt, och. man tog det ej längre i beräkning i Europas råds a Net är ej rätta ögonblicket att erinra om den tvetydiga röle, som Preussen spelade under det orientaliska kriget, nederlaget i Olmitz, som föregick det, och krisen 1 Neufchatel, som följde kort derpå. Endast de bannala och skrymtaktiga nekrologerna kunna förneka, att den nuvarande generationen i Preussen och i Tyskland blifvit af Fredrik Wilhelm IV hejdad i sina framsteg och, om man så får säga, i sin olitiska tillväxt. Man skall. hålla den affiane konungen räkning för hans afsigter och hans konstitutionella initiativ. Men det blef hans efterträdare förbehållet att göra konstitutionen till en sanning, sedan hon ända till dess i sina vigtigaste delar förblifvit en död bokstaf. Landet förlitar sig hö den furstes redlighet och lojalitet, hvilen under namn af Wilhelm I i dag uppstigit på tronen. Måtte dessa förhoppningar ej bli svikna. Enligt gammalt bruk inom det preussiska konungahuset hade den aflidne konungen sjelf i lifstiden föreskrifvit alla ceremonierna vid begrafningen. Hans lik skall jordfästas den 5 eller 7 Januari i Potsdam i den kyrka konungen. låtit. bygga. Konung Wilhelm har påbudit sex veckors landssorg. Teatrarna och de offentliga förlustelseställeha skola hållas stängda i 16 dagar. Trupperna Berlin ha i dag svurit konung Wilhelm rohetsed. Angående de möjliga förändringar, som unna bli en följd af tronombytet, förbevåller i mig att i mitt nästa bref få yttra nig. Mången tror att den nye konungen, känslan af sin ansvarighet och måhända ör att göra sin regering bemärkt i historien, kall komma att modifiera sin politik, isynrerhet den inre, samt att vigtiga händelser möjligen tillstunda. Postens afgång hinlrar mig att i dag yttra något mera härom.