SplieR UU UCblo IaoaSLC UvLLL YyCAKG ULTU ULYTURIG sig.i något? Det var vår litteratur, som ej var utan sin egendomliga nationella prägel. i Omutlan arna, som. just äro hufvud-j källan för vårt begynnande: språk och som. mer än något förråda tidens bildnin; grad, dess seder, bruk, tänkesätt och förhå landen) — derom har förf. ej ett ord. Detvar jusändåsen: svensk litteraturhistoria förf. skref? Sid: 65 står på första raden: :Artuss, bör vara Arthäösseller Arthur. Sid 96 står: tribundet; skall väl vara: tribunalet. Andra tryckfel finnas ock här och hvar, men torde; lätt! skönjas af.:den uppmärksamme läsaren. DÅ förf. benämner den första perioden.i, Lutherska tidehvarfvet den Messeniska, så fråga. vi: med-hväd skäl? Messeniuslefde oehverkade i:sednare hälften af denna period, .och så verksam han än var försin tid, så förmådde: hansdock ej att verka tillbaka: Tiden tid, som förflutit: före hans ; födelse. före ej .då bibehålla benämningen: Re-4. formåtionstidehvarfret, med ide två underafdelmir gar författaren: upptagit? y sFört. bordeför denna period nämnt ett oril:om: Fornelius, Sverges förste, estetiske teoretiker, liksom omvÅrvidi för Stjernhjelm-; ska perioden: Teoretici äro ej ovigtiga för desledånde begreppen;-som ej äro utan inflytande på den praktiska utöfningen a konsten. wo j Att emellertid upptaga alla de för sin tid betydande författare, både skalder och yeteriskapsmän, som författaren utelemnat, dermet vilja vi ej tröttas Den ofta åberopade Fryxell kan härvid gifva oväntade -hänvisningar, som mean gjorde rätt i att ej försmå. Vi väja dock nämna några, som väl förr tjeniw en plats ivårkitteraturhistoria, emedan de äro fullti jemförliga medåtskilligaaf dem: som fört. behandlat. De hade åtminstone bort med några ofd omtalas. För Stjernhjebnska perioden sakna vi Sver? ges ecentliga förste tänkare, And. Rydelus. söm tillika var tålare och skald; G. Cronhjelm, som anses ega förtjensten af den förträfflisa förm, hvari T7314 års lag bibehållit sig till våra dagar; skalderna Ol. Kölmodin, Lbyonkrona, satiristen Triewald; förnförskarne m. me Peringsköld, Björner; Göransson, Hadorph; historieskrtifvarne :Videkindi, Werwing, J. Wilde: Deremot räknar förf. oriktigt hit Soedenborg, soma. hörde till. följande tidehvarf. Född 4688, dog -haf 1772. Men när man för sina perioder inga årtalveger, så går detan att på sådant sätt missleda den mindre : kunnige läsaren. I -språkvägkunde tockuN: Tjällman fått en plats bredvid Spegel: och Svedberg. I al-: seende på den sistnämndes ifriga verksamhet för svenska språkets bestämmande så i or-4 tografiskt som syntaktiskt-hänseende, nämner förf. ingenting om etymologien; hvarom just striden med Urban Hjärne företrädesvis: synes rört tig; Och i detta hufvudsakliga folk segrade Urban Hjärne, ehuru han fick gifva med sig i afseende på bibehållandet af de dubbla vokalerna: Orden läsasiv. Beskows Minne öfver den sistnämnde, U. H., om hvars Rosimunda förf. ej har ett ord, ehuru v. B. säger, att dess författare, när man afser tiden och öfriga omständigheter. deri visat sig varit Sverges störste dramaturg. Till Dalinska perioden hänföras Frese, fru Brenner och Runius, ehuru: de redan voro döde, då Dalin, 1733, uppträdde med 4Argus, från hvilken tid denna period rätteligen räknas, om Dalin sättes som epokgörande för denna tidpunkt. — Afvenså flyttas inom denna period C. A. Ehrensvärd och Hallman, ehuru de måste räknas till den: Gustavianska. Eller faller ej inom den E:s hufvudsakliga verksamhet så i statens tjenst som med pennan? Och Hallman var ju Bellmans och Kexells goda vän och bror, ett lustigt triumvirat, hvarom förf. äfven har ett :ord och på så sätt vederlägger sig sjelf. Om Kexell har han för öfrigt ej ett ord. Likaså ej om hbistorieskritvarne m. m. And: af .Botin (äfven språkforskare), And. Schönberg, Gjörwell, v.:sStjernman, Celsius ; geografen Tuneld; språkmannen Sahlstedt; juristen Nehrman-Ehrenstråle ; matematikern Melanderhjelm. — Palmfeldt och Nikander, som de första öfversättarne från de gamle, kunde ock förtjent nämnas. Ol Bergklint likaledes som teoretiker, ty hans afhandling om skaldekonsten innehåller id6er, som öfverskrida hans tids synkrets. v. Höpken, snillet, talaren, bör ej glömmas. Gustaf III satte honom på svenSå akademiens första stol. — Deremot är fört. utförlig öfver mekanikern Polhem. Borde icke då med samma rätt arkitekten N. Tessin, målaren v. Ehrenstrahl och tecknareningeniören E. Dahlberg upptagit, för att ej nämna om likartade män för de följande perioderna? Exempelvis vilja vi nämna i dagar bröderna Eriksson, hvaraf den ene uträttat storverk. företrädesvis för sitt land, den andre för verlden. Men gripa vi så omkring oss i en litteraturhistoria, så saknar den gräns. j Den period, som förf. kallat den Gustavilefvande; teckningen varmast. Det har skäl för sig att låta denna period sönderfalla i tvenne safdelningar, den Kellgrenska och Leopoldska, då Extra-Postenz och Kellrens död utmärka den sednares begynnelsse. e hafva verkligen sin egna karakter, ehuru de äfven äro i åtskilligt beslägtade.. Domningen i den sednare utmärker dödstecknen till ett slocknande lif, som spelat ut sin roll, och de skymtande gnistorna antyda en dag, som är i antågande. Stiftelseåret (1786) för svenska akademien borde förf. utsatt. ! CämR För denna period sakna vi många ganska märkliga namn. Hvarföre her fört. utelemnat Jacob Wallenberg? Vi antaga att,.det är af ren ;glömska, ty min son på galejan har ju blifvit ett ordspråk, och boken kan snart hvårje sjömansutantill. sSusanna var Häl! Arla an. ov 2 20 0 hösta dneanme