--Grabnska förfalskningsmålet: Rahsakningen vid rådhusrätten fortsattes i gåroch hördes: härunder våtskilliga nya vittnen; bland andra: Hustru Edman; som berättade, att hon tjent hos grosshandlar Lundgren 5. år samt flyttat ur häns tjenst några månader förrän han aflidit. Hon hade aldrig sett bensårsläkaren Carlsson Hos LL: ieke heller hade L. plågats af någon sådan åkomma, som Carlsson ppgifeit, så att han deg nat. några -blodiglar. idare lemnade hon åtskilliga upplysningar om Lundgrens ,utseende och vanor. Häradshöfding Mathiesen, såsom vi förut omnämnt, vid ett föregående tillfälle hörd öfver tiden; då Lindroth afrest från Gotland; lemmatle nuvden: bestämda upplysning, att detta icke skett förrän. den. 14 Juni 1851, således i öfverensstämmelse med Lindroths upppgift. Detta slog också in med den passagerarelista, som af stadsfiskal Kock nu förevisades öfver ångbåten Motalas reåeturer för nämnde år. Af dessa upplysningarådaladesratt Lindroth först hifkommit .den-16, ;under det Carlsson under hela ransakningen såväl i. poliskammaren som rådhusrätten påstätt, att han och Lindroth redan den 10 Juni hade bevittnat testamentet hos L. : DE öfriga afhörda vittnena haderingentingi af särdeles vigt att meddela: 4 Enär Grahn vid förra rättegångstillfället bestred den af rådman Öhnell inlemnade kostnadsWikning. var rådmannen nu tillstädes samt yverificerade densamma, under förklarande, att han endast å räkningen upptagit sådana poster, som j kunde bestridas, ehuru han såsom sterbhusutredningsman efter. L.; äfvensom ijegenskap af ombud, för .Lundgrenska arfyingarna, till följd at Grahns bedrägeriet, fått vidkännas åtskilliga andra kostnader, som derå ej funnes upptagna, oberäknadt allt obehag. Tillika ansåg sig Tädmannen böra meddela tik rättens kännedom, att under loppet af år 1859 tyenne anonyma bref kommit -honom tillhanda, det ena innehållande begäran om penmingeundeastöd. åt enarm qvinna, som föregaf sig haft något med Granska bedräeriet att skaffa: det andra af enahanda inne1; jemte åtskilliga vinkar om att-Grahnska processen vore falsk mim, Vid.dessa anonyma skrifvelser hade rådmannen ej fästat någon uppmärksamhet, men ildetsitnd han nu. anträffat dem bland sina papper, ansåg han sig böra aflemna dem till rätten. Brefven upplästes nu och förevisades derpå för Grahn, Hultman och Lindroth, hvilka påstodo att: det, var, Carlssons stil; :en sak som dock af honom på.det högsta bestreds. Sedan stilen i brefven derpå blifvit jemnförd med en af Carlsson till en del skrifven vittnesattest, fick Carlsson sätta sig ned vid dombordet och efter ordförandens diktamen ur de förenämnde brefven skrifva ett parsrader. Dervidintäffade, att oaktadt tydliga bemödanden, hos Carlsson att förvändassin handstil, han ej lyckades bättre: häri än att, då det nu af honom skrifna jemfördes med stilen i de anonyma Pr deremellan fanns en påtaglig likhet; Derjemte inträffade den särskildt märkvärdiga egenheten, ; att Carlsson; vid. nedskrifvandet af rådman Öhnells namn, stafvade det på enahanda.sätt och med alldeles samma ortografiska oriktigheter fom förefunnos i de anonyma brefven, der hr Öhnell oriktigt. benämndes Örnäll, allt omständigheter, som gifva stöd åt antagandet;att Carlsson varit den anonyme brefskrifvaren. Som ingenting vidare förekom, utställdes målet till förnyad handläggning nästa måndag, då rättep äfven ville meddela utslag, såframt intet hinder mellankomme. — Målarelärlingen Johan Carlsson, född:i Lillkyrka församling i Upland, dömdes i går af rådhusrättens fjerde afdelning till lifstidsfästning. Som minderårig hade han först blifvit dömd att straffas med ris. Vidare har han undergått ;bestraffning för trenne resor stöld; första gången 1848 för ett värde af 15 rdr; andra gången 1852 försett. värde af 11 rdr: tredje gången 1855) för -ett. värde af 4 rdr, och fälldes an nu slutligen för tillgrepp af tvenne Mössor, värderade till 8 rdr, till förenämnde straff. Carlsgon, som syntes lida af sjukdom och med möda sfåpade sig fram till rättens bord; afhörde under tårar sin dom. På ordförandens framställning att han egde Rene besvära sig och söka ändring i utslaget, förklarade han sig nöjd tdermed. i — Å ett brödmagasin i Adolf Fredrikstrakten har i dessa dagar ett falskt 24 skillingsstycke. af tenn blifvit utvexladt af en okänd mansperson. — En svensk har natten till den 2 Janvari, uti en enstaka koja; i Frederikstads-trakten i Norge, rånat ett gammalt folk, som lemnat honom nattherberge. När han trodde de gåmla vara. insomnade. steg han upp och åaf med en yxa. gubben ett djupt hugg. i venstra sidan, och sedan tillfogade han gumman 11 sår, hvaraf ett i pannan, ett tvärs igenom hakan och ett djupt i halsen. Sedan åt han upp ett fat hafremjölsgröt; toghvad smått han kunde öfverkomma och gick sin väg samt har. ännu ej blifvit ta 2 pad. De gamla lågo i sitt blod till den 3 Januari på morgonen, då deras son kom för att besöka dem. Det lärer vara föga hopp om deras vederfående. me Barnmör det i Jerfsö. Om denna ohyggliga tilldragelse, hvårom vi för några dagar sedan gåfvo en kortmnotis, meddelar nu Norrlands Posten följande af vederbörande länsman till konungens befallningshafvande i Gefle ingiften. rapport: Sedan för, kort tid sedan. ett doft rykte blifvit mig meddeladt, att bonden Jon Hanson i Änga skulle. hafva för omkring en vecka före sin hustru Margta Svensdotters död år 1855 mördat ett af henne då framfödt barn, anställdes förhör med hans nu i tjenst, men då hemmavarande, äldre döttrar Margta, Kerstin och Brita. Dessa, varDade och uppmanade att i RS NE RE alla de santingsenliga upplysningar de hade sig-bekanta berättade samar etämmande följande: n Genom ett fall under året 1853 hade deras moder blifvit sjuklig och mindre vetande, men dock icke sängliggande, Vintern och våren 1855 hade hon börjat blifva mycket tjock så till kroppen som lår och ben. -Deras fader hade sagt barnen och; andra att hon hade vatt hvilket ock at dem trotts. Den. 17. Maj sistn de år hade dock modren inguktatf mera hårdt och måstini i qvällen hade dö, fadren befallt som — medan fadren. låg ensami en. stuga, genom en kammare sh ån fäluset. och hvilka förut alltid legat i f set, der ock möstrap; låg, för att vårda henne, — att då lemna henne en i . ning. Detta; 1 dt, 7 hade barnen ingått i vanlig tid uti fähuset och å vanligt sätt vårdat sin moder. Vid middagstiden bade de bjelpt sin moder på en stol, medan de skulle bädda hennes säng, hvarefter Margta och Kerstin åter ledt henne åt sängen för att lägga henne. När hon då kommit några fjät från stolen. hade hon födt ett lefvande igossebarn, som fallit i golfvet. De nedlägga modren och tillsäga, häpna öfver händelsen och barnets skrik, systern Brita att genast påropa fadren. som var 1 stallet. Vid det hån genast ge