och retade af ett isoleradt folks hårdnac kade motstånd, blefvo år 1849 så betagn af vrede och voro så medvetna af sin styr. ka, att de ansågo sig kunna sätta sig öfvel alla Europas bruk och sedvanor. Men än. dock vågade de ej utfordra någon enda landsflykting af England, utan vände sig med sina anspråk till sultanens regering, hvilken ansågs. alldeles för hjelplös och lida alltför stor brist på vänner, för att våga göra motstånd. Historien om denna underhandling förtäljes i ett bret af Kossuth och är ganska lärorik. Porten vägrade, Englands och Frankrikes kabinetter styrkte den deri med löfte om hjelp, och det oursäktliga anspråket kunde ej aftvinmn Turkiet med våld. Sedan den tiden ar aldrig något försök skett att våldföra helgden at de andsflyktiges tillflyktsort. an kan således påstå, att enligt de bruk, som äro vedertagna af nationerna, och hvilka utgöra den så kallade folkrätten, har den af politiska skäl landsflyktige rättighet till en Fistad på främmande område. Att länder med så oafbruten beröring sins emellan..som England, Frankrike och Förenta Staterna omsorgsfullt utesluta äfven endast halft politiska förbrytelser ur sina fördrag om landsflyktingars utlemnande, bevisar, att ett dylikt anspråk ej låter försvara sig af folkrätten, samt att sachsiska regeringen gjort sig skyldig till ett brott mot den lag hon ger sig sken af att så mycket respektera. Ett svagt försök att försvara hvad som skett har gjorts af Dresdens officiella press. De tyska staternas förbundspligter åberopas såsom ursäkt för Telekis fängslande och utlemnande. Men först och främst inberipes; såsom Kossuth riktigt anmärker, ngern icke i förbundet, och således hade Telekis förbrytelse ej begåtts inom dess jurisdiktion. För det -andra är förbundet, sådant det blifvit upprättadt af de tyska staterna och erkändt af Europa, en föreing för ett visst, bestämdt ändamål — att försvara den tyska jorden mot utländska anfall. I sjelfva verket äro alla från fördragen hemtade argumenter i detta fall enläst -svepskäl. Grefve Telekis fängslande var en rättstridig handling af ett trångbröstadt. och , dolskt hof, som i många år ängtat efter. något tillfälle att ådagalägga sin motvilja mot den liberala saken. Det ir förunderligt och sorgligt, att de delar af Tyskland, med. hvilka vi mest förena tancen på bildning och tankefrihet, i nuvaande tid styras af regeringar, som i hög rad sakna hedrande och manliga egenskaver. Ingenstädes är det onda större än il Sachsen, der ett romerskt-katolskt hof ej. örmår dölja de instinkter, som söndra det rån ett protestantiskt folk. Konungen bel: sagnade tillfället att buga sig i stoftet förl. len förkroppsligade despotismen, men hylli ingen var så plump och motbjudande, att) rans Josef blef nödsakad att vända bort : igonen och låta sin vasall aflägsna sig.