Till redaktionen af Aftonbladet. — Uti n:r 305 af tidningen Aftonbladet för den 29 December 1860 stod en så lydande artikel: Från en aktad person i Karlskrona ha vi med gårdagens post erhållit en anmälan derom, at postmästaren i nämnde stad vägrat mottaga pre. numeration å Aftonbladet. Vi ha meddelat detta till generalpoststyrelsen, för att en undersökning må ega rum, huruvida ett dylikt pligtvidrigt förfarande egt rum, och för att i sådan händelse detsamma måtte föranleda skyndsam rättelse samt lagligt ansvar för vederbörande. Nog lycklig att, under de 25 år, som jag oafbrnatet gjort postinspektorstjensten härstädes, aldrig af kongl. generalpoststyrelser hafva fått uppbära ens någon tillrät avisning, än mindre blifvit ställd till ansvar för fel i tjensten, vore det förlåtligt om. jag. trodde mig förstå, huru min tjenst bör skötas och; i medvetande bäraf, stillatigande invänta följderna af den aktade personens ogrundade beskyllning; men då jag i redaktionens tidning blifvit offentligen angifven för tjenstefel, anhåller och hoppas jag atti densamma också få mitt svar infördt. Till undvikande deraf, att respektive tidningsprenumeranter, genom för sent ingifne reqvisitioner, skulle gå miste om nöjet alt erhålla de nya tidningarne med den första på nyåret hit ankommande ordinarie Stockholmsposten; gjorde jag å de till korrespondenterna utlemnade tidningstaxorna — hvarat den aktade personen också säkerligen erhöll ett exemplar — skriftlig. anhållan, att besagde reqvisitioner måtte inlemnas till postkontoret före den 25 December, så att de kunde afgå med den dagens post. Denna begäran blef välvilligt upptagen och efterkommen af de flesta, och just sistnämnda dag afgingo härifrån reqvisitioner å icke mindre än 2 exemplar af Aftonbladet, hvilket torde tillräckligt ådagalägga, att jag ingalunda nekar att emottaga prenumerationer, eller att gå reqvirenterna tillhanda. Men den aktade personen insände icke sin reqvisition förr än på eftermiddagen den 25 December, sedan mina biträden börjat expediera de afgående, för dagen vidlyftiga, tvenne posterna, och jag sjelf som bäst var sysselsatt med rekommenderade brefs expedierande. Budbäraren erhöll höfligt till svar: att reqvisitionen ej blef emottagen under postexpeditionen — enär denna hvarken fick eller kunde afbrytas — men skulle emottagas, om han ville komma igen efter expeditionens slut, ehuru reqvisitionens afsändande måste uppskjutas till nästa post. Karlskrona kongl. postkontor den 8 Jan, 1861. F. Bennet. Postinspektor.