låter besticka sitt omdöme af andras tycke, utan är sjelfständig; ty deri ligger just hans förnämsta styrka. en. utan beddmandet af det musikaliskt sköna, som dock oftast blifver en mensklig sak, kan kritiken verka på flera andra fält, der arbetet är lättare. . Deh kan sysselsätta sig med granskningen af huruvida de former, som för vissa tonsättningar äro antagna, blifvit följda. Denkan undersöka, instrumenteringens beskaffenhet. Den kan vid den dramatiska musiken efterse, huruvida de haändlandes känslor och karaktärer, äfvensom att situationerna finna ett eqvivalent uttryck i musiken, samt öfverhufvud huruvida den. nödvändiga öfverensstämmelse mellan dramen och musiken, som i operan är nödvändig, eger rum. Men framför allt har kritiken i granskningen af utförandet ett rikt fält att röra sig på ; de exeqverandes uppfattning och framställning af en gifven tonskapelse erbjuder vanligtvis, för den uppmärksammet betraktaren, isynnerhet om han i olika länder samlat sin erfarenhet, en outtömlig källa till anmärkningar af. ett stort intresse: Men äfven här måste kritiken, liksom i alla andra afseenden, vara billig, gifva skäl för sig samt städse erinra sig. sin individuella karaktär. . HSedan nu de inre orsakerna till .den olikhet i musikalisk, smak,.som alltid , måste råda, äfvensom till den nödvändiga tolerans i kritiken, som i.musiken mer än i någon annan skön konst bör iakttagas, blifvit framställda, må några ord e åt. kritiken öfver Frondörerna. .Låtom oss först fatta ögonen hvad:å ömse sidor. blifvit föreragt. örf. till fen ny åsigt erkänner att Frondörerna ;på. honom icke fjort det stora intryck, som RB många andra. an tror, att man af en missförstådd patriotism låtit förleda: sig. att öfverskatta dess; verkliga förtjenster. peramusiken bör vara skrifven för mängden, och-ej. allenast för: en.liten krets af musici och kännare; men för att anslå på mängden, måste den vara populär. Härmed, menar han, att den: måste ega melodirikedom samt. dramatiskt lif. Just dessa hafvudsaker saknas. likvälj, enligt hans åsigt, i Frondörerha. Melodierna äro. få samt utvecklas aldrig till någon helgjutenhet, tillföljd hvaraf de ej efterlemna något varaktigt intryck; i allmänhet liknär operans musik. alltför mycket en qvick och sprittande instrumentalsats, en violinqvartett. till följd hvaraf den är föga sångbar. samt vid utförandet erbjuder nästan öfvervinnliga: svårigheter... Musiken är mången gång så litet uttryc! af de handlandes känslor och af situationens fordringar, att libretton. endast synes vara till för att få musiken sjungen. Med ett ord, det musikaliska elementet Tigger alldeles: för mycket öfver. på det dramatiskas bekostnad, ochs fastän man. bjuder på en särdeles intressant musikprodukt, så: finner man dock: en i flera hänseenden svag. opera. Det är med anledning. häraf, som fört. bar, den oförlåtliga djerfheten; att för sin del sätta H. Behrens, visserligen ej så konstfullt hopfogade eller skickligt instrumenterade, men varma och melodiösa. dramatiska alster, i jemnbredd med :Frondörerna. . Vidare anmärker han den, visserligen ofta hos andra kompositörer förekommande, men dock: alltid klandervärda och odramatiska omsägningen och sönderdelningen af orden, såsom i Trondörerna alldeles för längt drifven; På ofvanstående grunder anser han, med. fullkomligt och ofta upprepadt erkännande at den utmärkte kompositörens öfriga förtjenster, det -ovilkorliga och exklusiva beröm, som från flera håll förnummits öfver, Frondörerna, såsom öfverdrifvet och. innebärande en orättvisa. mot Sverges öfriga tonsättare, samt tillskrifver detsamma det alltför stora inflytande ett kotteri eller en claque bland kompositörens vänner utöfva på allmänheten och-recensenterna, och mot hvars obefogade domsrätt han med häftighet uppträder. vad har man svarat hära? ;Erenne genmälen hafva influtit i Aftonbladet. det första förekommer, såvidt man kunnat fatta, i sak intet annat, än en fråga eller förebråelse, hvarföre förf. till. en ny åsigt icke mot andra kompositörer förfarit ika strängt, som mot Lindblad, vid klandret öfver ordens omsägnin och sönderplockning: Om den nya åsigtens förf. är den; person, man förmodar, så kan upplysningsvis nämnas, att han under flera år 1 den offentliga pressen upprepade gånger uttalat sitt ogillande öfver nämnde missbruk, hos alla komfaen der det förekommit. För öfrigt inneåller nämnde genmäle blott ovett; den arme förf. liknas vid Thorilds lilla illfänande, hjertlöse despot, med hvilken den blekgula afun-. den fått en, sådan makt, att hans infama penna darrar af frenesi m. m. d. faen andra uppsatsen, hållen i samma ton, juder, om möjligt, på ännu mindre isak. Efter ett känslosamt vädjande till patriotismen, hvilken bör. öfverskyla allt, frågas förf.-till den nya åsigten, om han har en sådan fskomakarenatur, att han ej. förmår fatta, den innerliga hjertlighet, den melodiösa enkelhet, den SkönG form, det oafbrutna välljud, samt den rena, ädla och varmt musikaliska anda, som Frondörerna eger, samt . beklagar .hans : vanlottade, : omusikaliska natur, som gör, Satt han aflägsnar sig med föga afundsvärda känslor, för att såsom ett annat kryp utgjuta sitt gift. en tredjeuppsatsen, till tonen den höfligaste, påstår, att man icke undet någon förevändning får misstyda ett: artistiskt sträfvande,der intentionen (!) är god, skiljer mellan: medvetna och omedvetna reminiscenser, hvilka dock ej finnas i Frondörerna, samt finner pågrund häraf (sie!) — att jemförelsen med Behrens är ettironiskt skämt. Här kan med skäl frågas, hvad som berättigar någon att antaga, det hr B. icke ådagalagt god intention och ett äkta artistiskt sträfvande? Afveni Stockholms Dagblad -har ett genmäle låtit se sig. Afven detta har, alldeles intet i sak att fan Den nya åsigten är naturligtvis en miserabe utgjutelse, stridande mot alla ansedda musikers och resencenters allmänt uttalade mening. Nu frågas den bildade, upplysta och opartiska allmänheten: finnes i allt detta det ringaste tecken till motbevisning mot de 1 den nya åsigten ände meningarne? Hafva de i någon punkt lifvit vederlagda såsom obefogade och oriktiga? Gör icke det hela snarare intrycket af en uppretad getingsvärm, hvilken med raseri störtar sig öfver den, som varit nog oförsigtig att sticka sin hand i boet? Månne man ej färigenom måste stärkas i den öfvertygelsen, att här finnes ett intolerant och högmodigt kotteri, som förmätet sätter sitt eget musikaliska omdöme öfver alla andras, och hvilket länge utöfvat en musikalisk skräckregering, hvarigenom all sund och opartisk kritik blifvit nästan omöjlig? Och månne slutligen man: skulle kunna förtänka den nya åsigtens förf., om -han med tystnadens vältalighet bemötte dylika utgjutelser, utan att .derföre på ringaste sätt behöfva erkänna sig öfvervunnen? Det är alldeles otvifvelaktigt, att det kotteri, som bildas af vännerna till Lindblads tonskapelser, och hvilka, om man ej alltför mycket misstager sig, anse Bethoven såsom sitt ideal, hafva fullkomlig rättighet att i Frondörerna finna ett klassiskt mästerverk, af hvilket de kunna Fl mera än af någon annan svensk musik, Men det är å andra sidan lika otvifvelaktict, att andra musikaliska personer derigenom icke äro bb tr LARS FABSNE:V SEE SSSK