framtid, så vill jag ärligt svara, att enligt min tanka en uppfinning, som -trenne: särskilda gånger vunnit ett så allmänt insteg och som visat den seghet och kraft att lyfta sig öfver ödena, ovilkorligen måste betraktas som kallad till att ändtligen förblifva en stående, en af sig sjelf stående, kulturhistorisk institution) Visserligen vet jag fullkomligt väl, att det gifves konstälskare och konstkännare, i ordets vidsträcktaste. betydelse, för hvilka ett fruntimmer icke kan visa sig. nog tunnt draperadt; redan den gamle. -konnässören Ovidius fann: sin tids skönheter i deras. ?väfda dunstkretsar? alltför mycket påklädda, och yttrar på ett ställe, att så som en ung romersk flicka gick och stod, efter slutad toilett, var hon sjelf endast en ringa del af sin person?, ?pars minima sui) puella est?, och efter dettu sätt att betrakta saken hvad skulle man icke ha satt säga om våra dagars damer i stålbur? Det är visserligen Oekså sannt, att den menskliga gestalten taer sig.i en bildhuggare-ateliers belysning bäst ut utan allt slags mer eller mindre modern kostymering; men våra salonger äro nu — medgifvom det — inga bildhuggareatelierer, ännu mindre några Olymper, och varom då billiga! När det nu en. gång för alla är så bestäldt, att plastikens renhet icke. gerna låter sig, genomföra i våra nutidsdrägter, taom: förhållanderna lugnt! Och, när allt kommer omkring, månne icke denna för vårt täcka kön antagna fason af en bordsklocka eller, med den flata: Eugenie-hatten på, af. ett upp: och nervändt punschglas eger, någonting åtminstone i — arkitektoniskt afseende ganska vackert? I hvad fall som helst EN KN vackrare, än formen af dessa gammaldagslångsmala champagneglas med lifvet uppe under halsen? Summan af texten blifver då, att krinolinen skall bestå och måste. bestå trots alla dess, vedersakare, trots alla melankoliska ifrare för den åtsittande antiken, trots alla hygieniska olycksprofeter, trots, hyrvagnarnes trånga rum och den knappa platsen i operalogerna. . Sålänge sen. krinolin kan kömma in: genom en salongsdörr — och hittills veta vi ej, att någon blifvit sittande fast — sålänge är dess majestätiska. entrå öfverallt berättigad, och så länge den endast upptager trottoirens bredd .— ha vi kavaljerer ju ännu hela gatan fritt för oss!