men månne ej en verkligt god, rättänkande? renhjertad och ädel qvinna, äfven på lika kort tid, nemligen en ångbåtsfärd mellan Stockholm och Jönköping, skulle kunna utan någon förut anlagd plan, eller några med flit utlagda hakar och krokar, förmå fästa en ung. flygtig lättsinnig mans både själ och hjerta; förutsatt likväl att sådane funnes på botten af hans dandyism? Ty, vore han ett af dessa icke sällsynta dagens lejon, hvilka hafva ett glänsande skinn, en ståtligt svängande lejonman, lejonögon och lejonramar, och som förmå råma och ryta i alla lejontoner, men som inom sig endast hafva storaluftuppfyllda tomrum, der själ, hjerta och förstånd skulle sitta, då förmådde hvarken en fullkomlig qvinna eller ens någon jordisk makt att förvandla ett dylikt djur till en bra karl, utan vore det så godt att låta det få vara lejon som ung, för att sedan blifva något annat djur I. ka många fötter under sin medelålder och ålderdom. Sålunda intagen af en Viss barm öfver att nödgas se ett dåligt medel utstyrdt med ett godt ändamål, och lifvad af.en viss håg att försöka visa, huruledes samma resultat kunde åstadkommas på helt annat sätt, fattade jag en penna och tecknade på några dagar iöljande lilla utkast, som likväl har det felet med sig att vara både för långt och för kort, ty mycket mera kunde här varit att säga, och mycket mindre kunde man äfven derom sagt; men — jag har nu gjort som alltid förr: låtit pennan ila, och sedan varit för beqväm att rätta dess vägar, utan hoppas på det gamla goda öfverseende, som ing och kanske flere till mig så väl behöfva och verkligen haft den bugnaden att finna. Sådant är nu upphofvet till min lilla berättelse. Men huru den blef upptagen at