ligt underkasta det vår ledning, eller ock så; litet umgås med kineserna, som detta låter r handlande nationer. Alla skattai öfver, alt freden gifvit oss ett gt locus peniiendi, en hederlig anledning att färändra politik, utan att behöfva sätta oss i misskredit genom att gifva vikaj för förmätna och förrädiska hotelser. -Vij äro mer än nöjda, vi äro tacksamma för; att ett så lysande tillfälle att sålunda byta om politik blifvit oss lemnadt. Den stora fara, som icke kan undgå att gifva anledning till otaliga framtida tvister, är det försök, som kommer att göras med anledning af traktaten, att a regela diplomatiska förbindelser med kineI siska regeringen i sammanhang med hela rikets öppnande för vår handel. Detta sednare innefattar naturligtvis att våra köpmän skola vänta: sig erhålla tillåtelse att utan något hinder anknyta handelsförbindelser i det inre af Kina, och att, om de möta antingen oväntad inskränkning i sin rörelse eller oväntade faror för sina personer, de skola göra anspråk på att vår ambassadör i Peking skall åtaga sig deras sak, göra den kejserliga regeringen ansvarig för hvad som skett, och af henne fordra bokstafligt uppfyllande af traktatsbestämmelserna, samt skadestånd för alla öfverträdelser deraf. Hvarthän skola nu sådana förväntningar leda? Vi känna nu alla hvad den kejserliga regeringen af Kina är, — att den hvarken eger vilja eller förmåga att ända till sitt lösligt sammanfogade rikes yttersta gränser bringa till verkställighet de bestämmelser, på hvilka de britiska köpmännen förlita sig. Vi veta, att honicke skall bjuda till att bringa dem till verkställighet längre än den hos henne nu injagade fruktan fortfar. Vi veta, att äfven om hon hade viljan, skulle hon sakna förmågan. Om derföre vår ambassad i Peking skall hafva till sin uppgift att vaka öfver traktatens punktliga uppfyllelse, så skall den för regeringen i Kina blifva ännu mer förhatlig än förslaget om dess upprättande; den skall blifva medelpunkten för ändlösa tvister och upphofvet till nya krig. Vi måste helt och hållet öfvergifva den föreställningen, att denna Pekings-ambassad, för hvilken vi ha ådragit oss så stora utgifter och förluster, skall kunna verkligen blifva detsamma som en dylik ambassad till en europeisk stat. Detta kan icke blifva händelsen, så framt vi icke bereda oss på att gifva eftertyck åt alla dess fordringar genom nya expeditioner. Minst af allt kan den, såsom ursprungligen afsågs, blifva det medel, genom hvilket det nominella öppnandet af hela det kinesiska riket för Englands handel skall förverkligas. Låtom oss derföre nu, i framgångens ögonblick, fördomsfritt taga i skärskådande beskaffenhetea af våra förhållanden till. Kina. Vi kunna och få icke förvänta upprättandet af sådana förbindelser med Kina som med en europeisk regering. Kinas inre handel kan betryggas och Mllgängliggöras för våra landsmän endast genom mot oss verkligen vänskapligt stämda lokalmyndigheter. Sådana lokalmyndigheter hafva alla sina särskilta slag af fördomar och korruptioner, hvilka i ringa, om ens någon mån stå under centralregeringens kontroll, och, för så vidt de göra det, sällan inskränkas genom något af densamma utöfvadt inflytande. Dessa hinder kunna göras till föremål för ändlösa tvister, men undanrödjas kunna de endast derigenom, att vi sjeliva styra kineserna. Derpå ha vi likväl icke förberedt oss. I längden kunna vi föga annat uträtta, än tvinga myndigheterna i de förnämsta hamnarne att hålla tro och lofven, om vi ens kunna det. Diplomatien kan för oss göra mindre än intet. Understödd af expeditioner, må den vara. allsmäktig; dem förutan blir den helt enkelt en betydande anledning till misshälligheter. Låtom oss derföre, så gerna först som sist, bereda oss på, att om vi önska fred, så få vi icke tänka på att af kineserna tilltvinga oss ett bokstafligt uppfyllande af traktatens ständiga bestämmelser, — och att, ehuru vi erhållit en ambassadör och vunnit nominel handelsfrihet i hela riket, så ha vi icke för afsigt att utöfva en ständig påtryckninc i ändamål att göra dem till gagnande verkligheter. , Sedan vi tilltvungit oss en fullständig uppfyllelse af de åtaganden, som skola genast fullgöras, göra vi klokast, med-afseende på de för beständigt gällande bestämmelserna, att begagna oss af dem till den utsträckning, som det låter sig göra på fredlig väg, men en gång för alla göra klart för oss,att vi icke ha för afsigt att tilltvinga oss deras uppfyllelse på bekostnad af ett nytt krig. F3 Posttidningen meddelar följande regeringsbeslut: K. M:t, som den 14 sistl. December till granskning förehaft de utaf vederbörande emheteamvndioheter framställdt särskilda för