duka under för den tyska öfvermakten och blifva utstruket ur. sjelfständiga nationers rangrulla, 0. 8. V., 0. 8. Vv. Så framt nu endast hälften af allt detta vore sannolikt, medger jag visserligen, att deri vore ämne nog ej hlott för de trista fi rnas bekymmer, utan för en stor nationalsorg; men är det sannolikt? Jag vill här icke gifva mig in på sakens realitet, emedan jag i sådant fall lätteligen komme att gå er politiska korrespondent i handtverket, men jag vill hänvisa till denna ofantliga pluralitet af glada ansigten, hvilka under juldagarne visat sig ute i verlden i det friska vintervädret. När man sålunda skådar hela detta stora sällskap Sörensen, rödmosiga. demokrater (såsom Orla Lehmann. med en viss afundsjuka nyligen har kallat dem), men äfven ganska rödmosiga etatsråder, professorer och till och med ministrar (hvilket Orla Lehmann har tegat med); när man ser hur de vandra sin gata fram välbehagligt, tröstefullt och sorglöst; när man hör deras lifliga skratt och deras skämtsamma konversation, kan det svårligen falla någon in, så vida han icke drages med förut fattade ider, att tro, att detta är ett folk på grafvens rand. En nation har dock gerna sina aningar; här tyckes man ana intet; en nation leker dock icke med allvarsamma ting — det kan förlåtas en följetonist — här leker man. Hrr officerare roa sig med jubelmiddagar, hrr professorer med skolastik och metafysik, amtman Lehmann med qvickheter på demokraternas bekostnad, studenterna med julträdsdeviser. Miljönen roar sig, och de hundrade, som äro ledsna, ha uppenbart orätt. Året 1861 skall icke medföra förbundsexekution, krig och ruin, det skall tvärtom medföra en hel hop ganska förträffliga ting till landets fromma och till det allmännas, som det enskildas väl. Det skall gifva oss en jernväg i Jylland, måhända äfven början af. en jernbana, sammanbindande hufvudstaden med Helsingör, derifrån man sedan endast behöfver göra ett litet skutt baklänes till Malmö, för att kunna på jernväg fortsätta resan till Stockholm; det skall ge oss en. nedsatt taxa för lokalbref, det skall g oss en italiensk opera och återigen circus Renz, det skall realisera en charmant reform med afseende på Köpenhamns hela — begrafningsväsen... Sistnämnde reform, kallad att uppfylla ett länge och allmänt kändt behof, inträder från och med den 1 snart instundande Januari. Att dö och skola begrafvas har hittills för hufvudstadens invånare varit en sann och tryckande börda; detta blifver genom den nya inrättningen väsendtligen afhulpet. Man. har hittills visserligen haft den utvägen, i fall man icke varit en rik man, att låta sig begrafva som en torpare eller som ett fattighushjon, men den som af honnett ambition icke velat detta, har i allmänhet för begrafningsutgiftens skull betänkt sig två gånger förrän han ee det. afgörande steget ur detta lifvet till ett annat; mången har gjort det och — blifvit ruinerad på kuppen! Numera skall man här i detta afseende ha färre betänkligheter; jag vill icke påstå, att begrafningsaffären blifvit genom det nya regulativet bragt på en gång a la porte de toutes les bourses och att godtköpssystemet blifvit här fullkomligt genomfördt, men mycket är dock vunnet. En hel hop gamla afgifter hafva blifvit rakt rasibus upphäfda, förpligtelsen till att nyttja bedemaend har blifvit förvandlad till en smaksak, en begrafningsbyrå har blifvit upprättad, hvilken ensam eger att besörja allt hvad till facket hörer och som står under magistratens högsta kontroll. Likvagnen nr 1, — helt försilfrad och med en siltverdufva öfver taket — kostar efter detta endast 20 rdr i svenskt riksmynt! Nr 4 kostar blott 2 rdr, men det medges, den är — eSnaust. Man emotser med spänd förväntan första numret af Goldschmidts bebudade tidning. Det påstås, att den ämnar höja Fiderfanan och väl på samma at uppträda i skandinavisk anda. Den skal då komma, att bilda en icke alldeles obetydlig motvigt mot den stora riksdagstalaren och predikomannen Zakles famösa tidning StatenX, hvars program fortfarande blifver Helstatens We rätthållande och återupprättandet af det goda förhållandet mellan danskar och tyskar?. Några yttrade häromdagen om hr Zahles tidning i fråga: allt det der är icke blott befängdt, utan äfven hvad man skulle kunna kalla — bezahlt?. — Ah! Vintern har redan infunnit sig på fullt allvar. Isen ligger från Toldboden ut till Trekronor, slädföret är hjelpligt till och med på stadens gator, och en och annan släda, utstyrd på gammaldags grannt och brokigt vis, blandar sig mellan de tusentals vagnarna. H. M. konungen väntas in till hufvudstaden i morgon för att här fira nyårshelgen, tillika med sin gemål, för hvilken vintersejouren på Jägerspris lär falla sig betydligt enformig och nästan litet tråkig. Man har sö — fasaner nog, men fasaner ensamt göra icke lifvets glädje. 0. 0.