u i bevisning, eller ock afgitva slutpästående, anhöll äkla a i garen om uppskof, hvadan målet utsattes. att ånyc i förekomma den 27 uti innevarande månad. TBLANDADE ÄMNEN. : NR Osäkerhoten på de franska jernvågarne. Det vill synss, som om det nyligen i-en jernbansvagn på en fransk jernväg föröfvade mordet å presidenten Poinsot icke är att anse såsom ett enstaks brott, utan såsom en länk i en hel förbrytareindustri hvilken specielt utvalt jernbanorna till skådeplats för sin verksamhet. Gazette des Tribunaux, hvilken lika som Droit iakttar tystnad om undersökningen rörande mordet, erinrar i ett af sina sednaste nummer om en tragisk och mystisk bändelse, som i September tilldrog sig på samma jernbana, der Poinsoöt mördades. Med ett bantåg, som kl. 8, afgick från Belfort, följde i enaf första klassens vagnar en främling, som sedermera påträffades liggande utsträckt på banan mellan Zillisheim och Ilfurth. Han transporterades af banvaktaren till Zillisheim, der han erhöll läkarevård. Det lyckades likväl ej att bringa honom till klart medvetande om hvad som tilldragit sig med honom., Han talade blott några dsammanhängande ryska och engelska ord, som icke en gång begrepos af dem, som voro förtrogna med de båda språken. Främlingen hade emellertid inga andra sår än dem, som voro en följd af hans fall ur vagnen ned på ba nan. Man kunde möjligen vara frestad att tro, att han sjelf velat taga lifvet af sig, men mot detta antagande talade den omständigheten, att man upptäckt en stor blodpöl på en af dynorva i kupån. För att dölja blodet hade man vändt öm dynan, och under denna fann man ett afbratet knifblad.. AHt hvad den resande medförde, befanns öppnadt och utplun dradt. Han skall ha varit en rysk militärläkare vid namn -Heppi. j Ett annat faktum, som tyckes stå i förbindelse med denna hemlighetsfulla händelse, berättas i Lindustrie! alsacien. Den 28 Nov. arresterade gensdarmeriet en farlig förbrytare vid namn Charles Jud, hvilken var dömd till 20 års galerstraff. Då han greps, hade han med sig tretton ryska banknoter och 354 francs i guld samt några ryska och franska småmynt, en dubbelbössa, en jernbanshiljett till stationen Möhlbausen, daterad den 12 Nov., samt slutligen ett pass och ett jagttillståndsbref, båda lydande å hr Jacques -Jud, som skulle vara bosatt i Paris... Trots alla försigtighetsmått lyckades det honom redan samma natt att bryta sig ut ur arresten. Klockan omkring 4 på morgonen hörde två vakter buller i Juds arrest, och då de begåfvo sig dit, funno de, att ban befriat sig från bojorna. I ett ögonblick slog han dem båda till marken, läste dörren om dem och kastade sig öfver en tredje gensdarm, som ville spärra vägen för Honom. Efter en förtviflad strid, i hvilken brottslingen segrade, kom han ut ur fängelset, och alla efterspaningar efter honom ha hittills varit fruktlösa. Gazette des Tribuneaux tillägger, att den förrymda. Charles Jud icke allenast innehade ofrannämnda penninge summor, utan äfven några papper, som tillhört doktor Heppi. På samma tid dessa brott föröfvades i Frankrike, berättar Turinerbladet Movimento följande: På aftonen den 4 dennes fann man på jerobavan mellan Turin och Genua i närheten af stationen Alessandria liket efter en resande, hvilken befanns skjuten med en pistolkula. Det är svårt att afgöra, huruvida han sjelf tagit sig af daga, eller om han blifvit mördad. En af banbetjeningen påstår, att det vid Astiej fanns någon enda vagn, hvari en ensam resande hade plats; men då flera passagerare hade stigit ut på mellanstationerna, kunde han ej såga, huruvida icke: den mördades reskamrater befunno sig bland dem, I vämnde tidning tillägges, att den mördad: var en man på några och trettio år, och att han, att döma af hela hans yttre, tillhörde den bildade klassen. Ingen af de öfriga resande kände honom, och — likasom vid mordet å presidenten Poinsot — hade ingen hört något skott, ej ens de passagerare, som sutto i den angränsande kupån. Ytterligare en katastrof timade den 9 dennes, således två dagar efter mordet å hr Poinsot, på franska nordbanan. Enligt Courrier du Pas-de-Calais fann man ett lik på banan midt emot en kyrkogård. Hr Delpouille, leverantör af soldatuniformer, hade jemte sin hustru stigit in i en banvagn vid statioI nen Lille. Troligtvis hade han kort derefter inslumrat. Hade måhända: vagnsdörren gifvit efter, eller hadeshan blifvit skrämd -under sömnen? Det vet man ej. Nog af, han störtade ut på banan, der hans lik påträffades, förfärligt krossadt. Då hans unga hustru såg vagnsdörren stå öppen, vände hon om till Douai, förmodande att hennes man der sti-J. git ur och blifvit efter. Hon hade ej lemnat kupen, men hade fallit i sömn, kort efter det tåget sattes i gång. Man kan föreställa sig bennes förfäran och sarg, då hon erhöll den förskräckliga underrättelsen om mannens död. Hr Delpouille, som var bosatt i Paris, ämnade sig till Lille, för att besöka sin bror och rfresentera sin unga hustru för honom. Huruvida en olyckshändelse här timat eller ett brott skett, är ännu oafgjordt; men i alla fall vill det syoas som om de flesta af dessa händelser på jernbanorna stå i hemligt samband med hvarandra, och det är att hoppas, att det skall lyckas vederbörandes rastlösa bemödanden att finna tråden till denna dunkla väfnad af förbrytelser. S — Egendomligt lotteri. Den 27 November egde en egendomlig fest rum i staden Vittoria i spanska provinsen Alava. Alla flickor från och med 12 till och med 18 års ål:er, tillhörande den lägre borgarklassen, voro med sina mödrar församlade på stadsbuset för att deltaga uti en bortlottning af 300,000 realer, som en köpman Santa Maria hade anslagit till hemgift åt 60 giftvuxna flickor. För att undvika all partiskHet hade man bestämt, att hemgiften skulle fördelas genom lottning. Under de närvarandes högljuddaste jubel utdrogos de 60 lyckligas! namn, och allting försiggick i sämja och ordning. e sålunda gynnade flickorna lära icke komma att sakna friare, — Ur dagens historia. Ett belgiskt blad berättar följande kuriösa anekdot. Det finns någonstädes en hr Cesar, som såg en vacker konstriderska, blef förbländad af hennes gratiösa konster, hennes smärta lif och eldiga andalusiska ögon, förde henne till sitt slott och ställde sin-privatkassör på post vid hennes dörr. Då kommer en förnäm och mäktig dam till posten och frågar honom, hvem han bevakade. Den öfverraskade posten ger ett så märkvärdigt dumt svar, att hon ögonblickligen fäster en röd orden med fem strimmor på hans venstra kind. Att öppna dörren, se, börja skrika och glömma etiketten var ett ögonblicks verk,-och en resa till Skottland blef närmaste påföljden. HANDELS-UNDERRÄTTELSER. EP flans RR