underrättelser och meddela några detaljer, som ej återfinnas i tidningarna, men hvilka ni icke förthy kan anse sisom fullt tillförlitliga. Generalprokuratorn Schwarck har, såsom bekant är, under den stieberska rättegången uppträdt såsom anklagare mot hela den fordna mm och skoningslöst afslöjat dess godtyckighet och isynnerhet dess talrika kränkningar af lagen om personlig frihet. Till en del nödgades han dertill af ett personligt motif, ty under första Handläggningen af den stieberska rättegången inför stadsdomstoleni Berlin i sistl; Maj månad framkastade polisdirektören mot honom beskyllningen attha varit en af de ifrigaste anhängarne af det Manteuffel-Hinkeldeyska systemet. Hr Schwarck svarade derpå i sitt tal den 20 November. Han begick dervid den oförsigtigheten att i slutet af talet yttra, att domrarne borde afgöra, huruvida polisen vidare skulle ega bestånd i Preussen, — Han påstod således, att polisgodtycket ännu under regentskapet fortfarande florerade och att lagen alltjemttrampades under fötterna. Då nu enligt vår -juridiskt-administrativa hierarkis inrättning generalprokuratorn är ett af regeringens omedelbara örganer, så ansågs detta utfall otillständigt, och hr Schwarek blef suspenderad till följd af den harm havs yttrande väckte på högre ort. Men rätta orsaken, som förmådde hr Schwarck till nämnde utlätelse, hvilken gaf anledning till hans fall, har ej varit omtalad i tidningarne och. är denna: Ungefär fyra veckor innan den Stieberska rättegången förekom i andra instansen yttrade domstolens ordförande till br Schwarck: Era bemödan1 den skola bli fruktlösa. Stieber skall i alla fell frikännas.. — För att nu hindra denna utgång, som så obesväradt förkunnades honom, ville generalprokuratorn göra slag i saken och lät förleda sig till nyssnämnda utlåtelse, hvarigenom tydligt antyddes att lagen kränktes ännu under regentskapet. Strait derefter anförde domstolen klagomål hos justitieministern af innebåll, att br Schwarck i sitt tal kränkt domstolens värdighet. Följden blef hans suspension. Nu blef det stor upps åndelse och häftig polemik i den liberala pres:8en, hvilken ej ens lugnade sig, då äfven polisdirektören Stieber rönte samma öde. Man förebrådde regeringen, att hon suspenderat Stieber först efter :den allmänna meningens påtryckning och sedan han haft den oförskämdheten, att den 23 November i Berlinertidningarne införa ett s. k. nödtvunget rättfärdigande, som innehöll upplysningar om depesölstölden i Potsdam år 1856, jemte er anklagelse mot justitieministern och generalprokuratorn Schwarck att i denna sak med wett och vilja genom sitt förfarande ha våldfört lag och författning. Detaljerna rörande denna stöld meddelades på sin tid utförligt : Aftonbladet, hvarföre jag nu icke anser mig behöfva närmare inlåta mig derom. Ministören svarade på förebråelsen för det att Stieber så sent blifvit suspenderad,att man icke enligt gällande lag kunnat förfara på an nat sätt. Våra lagar, som i detta hänseende äro temligen besynnerligt aftattade, tillåta nemligen att af politiska stäl ställa en hel kate gori af högre embetsmän till dieposition-utan deras eget samtycke. Lägre tjenstemän deremot, såsom polisdirektören m. fl., kunna ee; utan eget begifvande ställas till disposition. Då nu Stieber var frikänd i andra instansen. ville han ej höra talas om någon suspension och man beredde sig i polispresidiet till och med på att högtidligt återinsätta honom i sit embete, På sin söjd skulle han velat sedermera frivilligt begära afsked, fö. attskenbar med heder draga sig tillbaka. Då lät emellertid ministören tillkännagifva för Stieber, at man ämnade anställa en disciplinarundersökning med honom, Detta hjelpte: Stieber vet med sig att så mycket i bemlighet ligger ho-7 nom till last, att han fruktade för en undersökning utom domstol och samtyckte att låta ställa sig till disposition. Preussische Zeitung förklarade flera gånger officielt, att hr Schwarck inom någon tid åter I. skulle kunna ingå i statansg tjenst på en annan plats, hvaremot hr Stiebers röl i Preussen voro slut. Jag komreer nu till br Simons; der dauerhaft gearbeitete Justitsministers, såso deradatseh söger, hvilken varit med i ändringar, öfverletvat regentskapetsin och så krampattigt hållit fest sin portefeuille, att det småningom väckt skandal. Det vs nawurligtvis med hans autorisalion, som Jv Schwarck den 20 Nov. förklarade polisdirektoren Stiebers påstående, att justiveministerr och generalprokuratorn under den fi rege ringen afvetat och gillat kränkningarna mo! den personliga friheten, var osannfärdigt: Di hr Simonserfor, att das Kammergericht, (domstolen i andra instansen) ämnade hos Honom besvära sig öfver hr.Schwarcks tal, sade ban till honom: Ni kan vara fullkomligt ugn, Jag skall gifva er en skrapa, och då besvären inkommd, skall jag svara, attsaken redan är afgjord, i det jag redan gifvit er en skra pan. — Men följande dagen erhöll justitieministern. hög befallning att inkomma med yttrande i saken. Då märkte hr Smons, au hr Schwarcks förfarande ogillades inom en inflytelserik . region. Med vanlig karakterslöshet beslöt han derföre att låta generalprokuratorn falla och erbjöd honom en advokatsyssla i Breslau, hvilken hr Schwarck emellertid afslog. Straffet för justitieministerns oädla förfarande skulle emellertid icke uteblifva. Förbittringen blef för stor och den sega ministern nödgades slutligen gifva vika för densamma. Han var en af de sorgligaste qvarlefvorna af ministeren Manteufel; en admiDistratif ruin, som hållit sig uppe, endast emedan man saknat erforderlig kraft alt störta omkull den. Dålig justitieminister, var br Simons icke heller såsom privatman något stort dygdemönster. Ehuru i besittving af er betydlig förmögenhet, hade hans girighet öf vergått till ordspråk. Man berättar åtskilliga mustiga exempel derpå, af hvilka två här kunna förtjena att anföras, Man torde erinra sig, att det redsn i Oktober 1858 vid regentskapets införande ett RA RI lera NR ERE TE