ling ställa sig så, att han må kunna intag ett främre rum o, 8. v. Alla vinna vid pri: täflingen dessutom deraf, att de få göra jer förelser emellan sina djur, sina öfriga expos tionsartiklar och andras; och af denna jem förelse måste de underlägsna finna sig upr manade att gå framåt, för att framdeles kunn täfla med dem, som redan stå före den Genom täflingarna blir det för alla känd hvarest det bästa finnes. Man får genom wu ställningarna och pristäflingarna lära känn: hvarest t. ex. de bästa djuren och ladugårds produkterna finnas, man får kännedom or hvarest de bästa landtbruksredskaperna m. tillverkas, och denna kunskap är af stol värde för yrkets vidare fortkomst och utveck ling, likasom den i sjelfva verket är för pris tagarne af högre betydelse än penningevärde af de belöningar, som komma demtill del. Under alla dessa omständigheter och frå alla dessa synpunkter äro pristäflingar oc! dermed förenade utställningar af djur, landt bruksredskaper samt jordbruksoch ladugårds produkter af stort värde och af omätligt in flytande på landtbrukets vidare utveckling och förkofran, under förutsättning och met vilkor likväl, att de äro allmänna. Uteslu t. ex. derifrån herremännen och de förmög nare — och följden skall blifva, att det vack raste och bästa, det, som företrädesvis bö: framvisas och ses, skall komma att vid pris täflingarne saknas; och det mål, :som med dem ytterst måste afses, att få fram det ypper sta och det prisvärdaste för att uppmuntrs andra att framdeles uppnå och ötverträffa detsamma — detta mål vinnes aldrig, om från täflingarna de uteslutas, som företrädesvis äro i tillfälle att gifva dessa täöflinga glans och värde. Man säger: de förmögna. de rika täfla ändå; ett diplom, en jetton är för dem tillfyllest; för dem är penningevärdet i en belöning af intet, eller åtminstone a! underordnadt värde. Så är dock i det. hela ej förhållandet. Att flera mil försända ett eller flera djur till en prisutställning medför icke obetydliga kostnader och derjemte ett icke ringa äfventyr, att djuren under utställningen samt vid forslingen till och från densamma skola skadas; — och förefinnas ej några utsigter att genom Vunna priser uppväga dessa kostnader och denna risk, så lärer man i sanning ej kunna räkna på att vid utställningarne få se några täflande djur frå: aflägsnare orter. Skulle allmogens djur ensamt belönas, derföre att de tillhörde denna jordbrukareklass, så försvunne med detsamma de allmänna djurutställningarnes egentliga värde, och likaså skulle slöjdexpositionerna nedsjunka till en obetydlighet, om endast allmogens produkter men ej de konstskickligares skulle till prisbelöning få förevisas. Den,som skulle förlora mest härpå, vore onekligen allmogen, som, i saknad att få lära känna något bättre än sina egna djur och sina egna redskaper m. m., skulle gå förlustig om all den uppmuntran till framåtskridande, som bekantskåpen med något bättre alltid måste hafva med sig. De större utställningarne, som anordnas vid de allmänna landtbruksmötena eller vid hushållningssällskapens allmänna möten, böra sålunda alltid medgifva öppen täflan för alla. Men jemte dessa allmänna täflingar kunna och böra äfven enskilda anordnas, med uteslutande och särskildt afseende endast för allmogen. I stort måste denna i de flesta fall, af väl kända skäl, stå tillbaka för andra täflande; och medvetandet af denna underlägsenhet afbåller onekligen mången bland allmogen från att vid de allmänna mötena uppträda såsom täflande. Detta är så mycket mera att beklaga, som uppmuntran kommer härvid att saknas för dem, hvilka bäst äro ; behof deraf. Skäl, ja goda skäl förefinnas sålunda, att, på sätt Upsala läns och flera andra hushållningssällskap redan gjort, anordna såväl allmänna som enskilda täflingar för busdjur och slöjdalster m. m.; allmänna täflingsmöten, i hvilka alia, likasom vid våras allmänna landtbruksmöten, äro berättigade att deltaga, och enskilda, i hvilka endast allmögen kan täfla. Vid de allmänna mötena är den allmänna principen för allmän täflan bållen i sin fulla helgd, och det är oss en glädje att, af den erfarenhet vi härom å flera orter vunnit, kunna intyga, att de utmärktare af allmogen äfven vid de allmänna mötena i icke ringa antal pläga uppträda såsom täftande och äfven pläga vinna icke få priser. Vid de enskilda mötena, der menige man ensamme få sinsemellan täfla, har det ock visat sig att utställningarne år ifrån år tilltagit både i hänseende till de förevisade djurens och slöjdalsternas antal och värde; och det lider ej något tvifvel att dessa enskilda utställningar äfven verka mycket godt och — så att säga — förbereda den stora allmänbeten för de större fria täflingsmötena. Vid såväl de förra som vid de seådnare böra så många och så höga premier som möjligt fionas att täfla om; ty ju flera och ju högre premierna äro, desto mera lockande blir det att i dessa täflingar deltaga; och iakttages endast strängt och noga den grundsatsen, att endast fullt prisgilda expositionsföremål prisbelönas, samt att, om sådana icke företes, de till belöningar anslagna medlen reserveras till andra täflingstillfällen, då fullgoda täflingsföremål finnas förevisade, så kan premiernas talrikhet och betydenhet aldrig skada, utan skall alltid sagna och uppmuntra tillen fortsatt, framtida flan. Anorånas då, såsom vi anse billigt h nyttigt, smärre, täflingar t. ex. häradsvis ör allmogen, så är dermed i allo på bästa vis sörjdt för de mindre jordbrukarne och på ntet vis nägon orättvisa begången mot dem, ;m vid de allmänna mötena äfven de större tordbrukarne få uppträda såsom täflande och lervid kunna vinna pris för sina utställningsöremål, när dessa befin:as deraf fullt förjenta. Det skulle, såsom ofvan visats, tvärt om vara en orättvisa att utesluta någon från allmänna täflingarna, och dessa skulle förra bela sitt värde och sin betydenhet, om let vackraste och bästa ej på dem skulle anna vinna pris, utan afseende på egarens stånd eller vilkor. Vi veta ock huru i Eng