nämligast vid tyngden af krigsbudgeten; vid opyttan af en arme, som, eburu otillräcklig för landets försvar, dock medtager de nödvändiga medlen, hvarigenom hos nationalbeväringen kunde utbildas den vapenskicklighet, den sammanhållna stridsförmåga, som utmärker det ordnade försvaret framför den ögonblickliga kraftyttringen af en folkresniog. Många och vigtiga skäl hafva blifvit anförda till bevis för riktigheten af hvardera af de stridiga åsigterna — många hafva ock blifvit anförda som inneburit sin egen motbevisDing......s aJag tror att vi, under närvarande förbållanden, i saknad af allmän krigsbildning och vapenfärdighet inom nationen måste ega en stående, väl discipiinerad arme till stam för vår beväring, och att indelta armen, sjelf en nationalbeväring i modifierad form, är den bäst passande att i sina ordnade led upptaga landets unga, ännu oöfvade krigare. Men ja tror ock att den tid varder kommande, då fäderneslandet, i farans stund, skall kunna vädja ej endast till sina söners vilja och mod, men ock till deras allmänt utbildade förmåga och kraft att, utan biträde af en stående, besoldad krigshär, möta och tillbakakasta hvarje fiende, som är nog förvägen att våga striden emot ett helt folk af öfvade krigaren Ett 8dant system af allmänt nationalförsvar öfverensstämmer så väl med våra minnen och behof, som ock med vårt folklynne. om det rätt uppfattas och ledes. Vårt gamla härrop var alltid man ur huse! till fiendens fördrifvande. Men armå och folk voro då ett, och vapenkunnig, efter tidens fordringer, var då hvarje vapenför man. Återförom detta sakernas skick, beredom nationen tillfälle att återförvärfva den allmänna vapenkunskap och krigsbildning, som det legda försvarsverket henne beröfvat; och det gamla härsropet skall åter skalla, då fienden hotar och följderna deraf bli, hvad de fordom varit, tryggad sjelfständighet och okränkt nationalära ...... D Förf. anmärker att ham icke med det föregående haft för afsigt att klandra indelningsverkets stora id, som för sin tid var så klokt genomförd, men påminner om att i dess grundtanke ligger potentialiter, hvad som framdeles kan åtgöras till det högsta nationalförsvar. Han anser indelta armån vara en öfyergångslänk från en fullt besoldad till en fullt obesoldad armå... .., Men i samma mån detta mål vinnes, och således genom en, efter tidens kraf lämpad, allmän vapenförmåga och krigsbildning all väsentlig skilnad emellan beväring och stam upphör — i samma -mån kan och bör äfven all formel skilnad dem emellan upphäfvas, och stamtruppen småningom antaga den fulländade formen af allmön rationalbeväring.n Förf. omnämner vidare huru Preussen genom erfarenhet af olyckan införde ett konsevent system för nationalbeväpning, hvilket dock hos oss med skäl skall anses öfverdrifvet. Lyckligtvis kunna vin, säger förf., vom vi med allvar gripa. saken an, hinna san ma mål genom medel som icke överstiga v krafter, icke rubba industriens förhållanden, men som i sig sjelfva innebära möjligheter till de önskade resultaten och tillika vilkorei för öfriga statskrafters utveckling; och dessa medel, hvar skola väl de sökas, om ej i befordrandet af allmän upplysning, befordrandet af sann militärisk bildning i förening med sann medborgerlig bildning?a Man har hittills ansett rekrytskolan vara den enda möjliga utväg att bilda den kunska, och färdighet, som tillhör en soldat, och att denna bildning först vid manlig ålder, ej förr än 20:de åldersåret, kan taga sin början. Men en färdighet som sent inhemtas, blir icke rätt pålitlig, den glömmes lika hastigt som den förvärfvas, och måste ständigt underhållas för att kunna ständigt påräknas. Helt annat är det med den färdighet som grundlägges i banaåren, utbildas i ynglingaåldern, och tillämpas i mannaåren. Den blir, såsow er omedveten tillhörighet, införlifvad med per sonen, blir en iorotad vana, hvars utöfvand: icke kostar möda eller ansträngning, och som kan förmeras och utbildas huru Tångt som helst. Månne den konstfärdighet ochslöjdskicklighet, som-så fördelaktigt utmärker vårt folk. särdeles: i vissa orter, vunnits efter tjugonde året? Och månne den skicklighet, som träffas inom våra verkstäder och fabriker, icke inöfvades: från. yngre åren? Hvarföre då icke följa denna enklac och naturliga anvisning vidsystemet att: undervisa i hvad som hör till: sol-; datens färdighet? Äfven denna har ju sina elementer, som. böra. och lätt kunna bibringas i de första ungdomsåren: i denna ålder då sinne och kropp äro uppfattliga af intryck, böjliga i alla, former, och då hågen för kroppsöfningar, synnerligen de militäriska, röjer sig i alla frivilliga företag, lekar oxd. Efter tjugonde: året. har hågen ofta tagit en, annan riktning, och kroppen, så framt den ej under tiden: blifvit af konsten. utbildad, har, genon vanor, arbeten; m. m;fått en viss styfhet. oledighet och. motsträfvighet, som icke utan mycken möda öfvervinnas. Det är således intet. tvifvel att ju militärbildningen, äfver den mekaniska, bör och kan inhermtas samtidigt och jemnsidigt med allannan kroppsoch själsutveckling; att den utgör en ofrånskiljelig del af den allmänna bildningen, och att den. till följd: häraf, bör ingå i summan af de. undervisningsämnen som tillhöra de allmänna läroverken i alla deras gradationera — — Hvad är väl föremålet för allmänna läroverk, om ej att bereda och utveckla elevens bildning till. menniska och medborgare? — l alla graderna af dessa läroverk måste kroppens förmögenheter gemensamt med själens utvecklas — — — — — — — —-— Att den bildning de lemna icke är allmär i detta ords vidsträektaste bemärkelse, och således icke i full Harmoni med samhi fvets fordringar, är tyvärr en sanning sc af någon fördomsfri mer betviflas. Men i detta, såsom i många andra fall, stå vi. på gränsen till ett bättre sakernas skick. Öfvergängen