Landtbrakslitteratur. Tidskrift för Landtmannaoch KommunalEkonomien af J. Arrhenius, 4:de häftet, har nyligen utkommit. För-detsammas innehåll hafva vi redan för några dagar sedan redogjort. Tidskriftens förtjenst och utgifvarens bemödanden att göra den lärorik äro så allmänt bekanta och erkända, att vi icke vidare behöfva derom erinra. Att tidskriften med välvilja omfattats af våra landtmän, bevisas äfven bäst deraf, att den oafbrutet kunnatutgifvas i tjugo år och att hr Arrhenius anmäöler sig skola fortsätta densamma nästkommande år efter samma plan som hittills blifvit följd. Vi önska och hoppas att den nitiske utgifvaren skall röna prof på allmänhetons ynnest framgent, likasom förhållandet hittills varit. Om de utställningar af husdjur, som förekomme vid våra allmänna och enskilda landtbruksmöten, samt om prisutdelningarna dervid. af J. Arrhenius. (Denna uppsats, hemtad ur ofvananmälda tidskrifts 4:de häfte, anse vi vara särdeles förtjent af att vinna en större offentlighet. Den bebandlar en ganska vigtig fråga och vederlägger med öfvertygande skäl de oriktiga åsigter, som hos flera hushållvingssällskap gjort sig gällande rörande prisutdelningar vid expositioner af husdjur. Vi äro helt och hållet af samma mening som professor: Arrhenius här nedan uttalat, och hoppas att samtlige hushållningssällskapen måtte göra sig tillgodo de åsigter i afseende på prisutdelningar, som den sakkunnige författaren bär utvecklat.) Den erfarenhet, som vunnits från alla länder, der pristäflingar för djur och landtbruksprodukter m. m. egt rum, lemnar ovedersägliga intyg derom, att sådana täflingar utgöra den förnämsta häfstången för landtbrukets lyftning och förkofran. Den täflan, som ge nom utställningar och prisbelöningar uppstår,! verkar högst välgörande för utvecklingen a! de landtbrukets grenar, som i täflingarna ingå: och genom dessa täflingar sporras intresset och lifvas bågen hos jordbrukarre att fortgå på förbättringarnes bana samt att derutinnan, såvidt görligt är, öfverträffa hvarandra. Men för ett en sådan täflan skall kunna uppstå och fortlefva mellan ett lands jordbrukare, fordras det nödvändigt att denna! täflan skall, i ordets fullaste bemärkelse — vara allmän, d. v. s. att ingen skall från täflingen vara utesluten, och att sålunda såväl den rike som den fattige, såväl possessionaten som torparen skola kunna deltaga i densamma. Hvilken, som derifrån uteslutes, kan med skäl klaga; och det hela lider alltid om. genom ensidiga och trånga begränsningar. den ene eller andre gynnas, den ene elle: andre tillbakasättes eller rentaf uteslutes. De: är ju icke personerna, som skola täfla och he lönas, utan deras djur eller deras-artiklar etc. : och prisdomrarne, för såvidt allt är rätt anordnadt, känna ju icke och böra icke kän a hvem djuren eller de andra expositionsartiklaroe tillhöra; de måste handla opartiskt och prisbelöna det bästa, obekymrade om detta tillhör excellensen eller bonden. Icke är t. ex. ett djur prisgildt, derföre att det tillhör den sednare, och fördömligt eller ej värdt upp