Posttidningen meddelar följande regeringsbeslut: Sedan rikets ständer, uti skrifvelse den 15 December 1857, jemte anmälan at de vid dåvarande riksmöte hos dem väckta förslag i fråga om skattskyldig. jords friköpande från rundskatt, för denna frågas slutliga afgörande ansett nödigt att ett fullständigt förslag uppgjordes, innefattande icke allenast de ailmänna grunderna för omförmälde skatters inlösning, utan äfven en framställning af de särskilda åtgärder, som för verkställandet kunde finnas erforderliga, men i saknad af tillfälle att åt detta ärende egna den tid och det arbete, som för uppgörande -af ett dylikt förslag skulle erfordras, hos K. M:t anhållit, det K. M:t måtte vidtaga de åtgärder, som för en fullständig utredning af den vigtiga frågan kunde finnas lämpliga; så och efter det kammarkollegium, enligt befallning, den 20 Januari innevarande år i detta ämne afgifvit utlåtande och dervid dels framställt åtskilliga anmärkningar emot de af rikets ständer till stöd för deras uppfattning af frågan yttrade åsigter, dels ock till granskning upptagit de hos rikets ständer förekomna s:rskilda förslag angående grundskatternas inlösande, samt, på grund af de i utlåtandet anförda och fullständigt utvecklade skäl, afstyrkt bifall till åtgärder af ifrågakomna syftning, har K. M:t, under den 6 sistlidne November, låtit detta ärende sig föredragas; och i betraktande deraf, att den olikhet. som förefinnes i svenska jordens grundskatter, numera, sedan dessa skatter under tidens lopp så att säga sammanvuxit med jordvärdet och eganderätten, icke innebär någon orättvisa mot jordens närvarande egare, utan den större eller mindre grundskatt, som vidlåder olika jord, fast heldre bör anses såsom räntan å en häremot svaraade, jorden åtföljande gravation, hvilken vid egendomens förvärfvande blifvit beräknad; i betraktande vidare deraf att, så vida någon likhet i fråga om grundbeskattning skall vinnas, en frigörelse från ella grundskatterna måste ega rum; men att i allt fall, dels på grund af enskild eganderätt, dels emedan jordens friköpande icke rättsenligt kan såsom tvång åläggas, grundskatten måste komma att i betydlig mån qvarstå; enär för öfrigt, äfven under medgifvande, att i vissa fall grundskatterna äro ganska tryckande, dessa skatter likväl ej i allmänhet äro så betungande, att ju ickesden jordbrukande allmogen, som till största delen innehar den svenska jorden, under ett stigande välstånd, alltjemnt genom inköp af fastig et ökat sin förmögenhet, — och således icke kunna anses utgöra ett hinder för jordbrukets framtida förkofran; enär den ränteoch kapitalafbetalning, som i händelse af grundskatternas inlösande skulle komma att utgå trån jordbruksnäringen under en lång följd af år, måste genom betydliga kapitalers dragande från denna näringsgren verka hämmande på densammas utveckling ; enär: det med skäl lärer kunna ifrågasättas. huruvida sjelfva grunden för en åtgärd, som går ut på att i framtiden öfverflytta grundskatternas börda från de skattskyldige jordegarne för att i annan form lägga en stor del af dess tyngd på andra samhällsklasser. hvilket måste intröffa, då statsbehofven på ena eller andra sättet skola fyllas, kan anses välbetänkt och rättvis, samt om icke den beskattade jordens anspråk ;ålättnad bör stann: vid att småningom, och så vidt omständigheterna det tillåta, frigöras från vissa af de servituter, hvilka påkalla jordbrukarens tid och arbete, och hvarigenom han omedelbarligen hindras i omsorgen för sitt näringsyrke; enär, genom alla grundskatternas afskaffande, åtskilliga af de vigtigaste samhällsinrättningarne skulle komma att underkastas en väsendtlig rubbning, och dessa inrättningar i sådan händelse behöfde ersättas af nya orga nisationer, för hvilkas upprätthållande svårligen en lika säkerhet torde kunna vinnas; och rlutligen cnär möjligheten af den ifrågaställda åtgärdeis genomförande i allt fall är beroende af den nu pågående jordeboksgranskningens fullbordan, men fiden för detta vidlyftiga och maktpåliggande arbetes afslutande ännu icke kan med någon sikerhet bestämmas; bar K. M:t, på grund af alla dessa omständigheter, hvilkas vigt öch samband med hela statsorganis:tionen blifvit af kammarkollegium närmare utvecklade, ansett rikets ständers förevarande framställning, efter den utredning frågan sålunda erhållit, icke påkalla någon vidare åtgärd: