Andersson sig igenkänna den han sökte. Anderssor kunde emellertid vid förhöret icke med säkerhet angifva Engström såsom .den der brukat våld emot hovom, likasom han påstod, att han vid besöket ombord å Janssons fartyg icke yttrat någonting be: stämdt i det hänsgendet. Poliskonstapeln Enlind fick nu redogöra för sitt åtgörande i denna sak. Klockan strax efter 11 hördes rop på hjelp från Örebrohamnen och han jemte extra konstapeln Petersson, hvilka patrullerade närinast intill denna plats, begåfvo sig derföre dit. Här mötte dem skepparen Andersson, som sade sig hafva blifvit slagen af en okänd person. Konstaplarne sågo a karl gå ombord på en skuta, och då A. utpekade .!eune såsom våldsverkaren, gingo de efter. Nere i sajutan låg Engström på -olfvet och alla försök att a denne vaken voro fruktlösa. De gingo derföre åter upp på land der Enlind genom signalpipan kallade andra poliskonstaplar till biträde. Sedan förtärkning sålunda erhållits vände de åter ombord och i kajutan, derifrån de förde Eogström i häkte. årigheten att taga reda på Engström, som var vögst våldsam, föranledde Enlind att föra karlen i häkte, i stället för att medtaga honom till vaktsontoret. Extra konstapeln Peterssuns berättelse skilde. sig rån Enlinds derutinnan att de, efter första besöket os skepparen Jansson, gått ombord å Anderssons sära derintill förlagda fartyg, der denne bjudit på ;!, hvarefter de vänd. åter till Janssons skuta och ua med biträde af flera andra konstaplar fört Engtröm upp ur kajutan och vidare till häktet. Peters soo sade sig aldrig hafva varit nere i kajutan, samt åstod, att han erinrat Enlind om det rätta deruti, tt föra karlen till vaktkontoret, ehuru Enlind icke .nsett denna åtgärd nödig. i Enlind, gjord uppmärksam på den lucka, som såtunda förefanns uti hans berättelse, medgaf nu rikvigheten af Peterssons uppgifter såväl i ena som anIra hänseendet. Poliskonstapeln Sjöberg förmälde sig icke hafva agit någon annan del i Eogströms häktande, än att an, på uppmaning af Enlind, som genom signalpivan påkallat hans biträde, hjelpt till vid karlens aförande från fartyget, utan att dock Sjöberg erfarit något om anledningen till hans antastande. Skepparen Nils Jansson, som jemte svågern Engström eger ifrågavarande skuta, redogjorde temligen klart och fullständigt för de tvenne besök konstapwne gjort ombord hos honom ifrågavarande afton. Kl. ogefär 9 gick han sjelf till hvila och vid elfvatiden aknade han af buller på däck, samt fann då Engström liggande å kajutgolfvet, hårdt insomnad. Skep;aren Andersson kom strax derefter ned i kajutan. ch då der var alldeles mörkt, strök han eld på en ändsticka, som han hade med sig. Efter Anderson kommo 2:ne konstaplar, till hvilka A. yttrade: Den är det, hvadan dessa förklarade att karlen skulle häktas. Jansson lemnade dem uppgift på sitt ch Engströms namn, hvilka också i en bok anteckaades, upplyste dem om att den sofvande var hans svåger, samt bad dem låta honom ligga. Konstaplarna försökte dock att få lif i karlen, men förgäfves, hvarefter de aflägsnade sig. Efter en stunds örlopp kommo de emellertid åter och påyrkade ovil korligea att få Engström med sig i land, oaktadt Jansson erbjöd sig att ansvara derför, att svågern .cke skulle komma från fartyget förr än det blef dager följande morgon. Då konstaplarne likafullt vidblefvo sitt yrkande att få karlen med sig, uppmanade Jansson svågern att gå upp på däck och medfölja konstaplarna. Uppkommen ur kajutan satte Engström sig dock till motvärn, men blef nu med våld förd i land. Engströms sida hördes dessutom icke mindre än 6 personer, hvilka på aftonen varit i sällskap med honom, och några af dem hade följt honom ombord kl. omkring 10. Ingen af dessa vittnen hade funnit Engström rusig. Någon bevisning derom att han vore den, som våldfört sig å skepparen Andersson, förekom icke vid detta förhör. I dag fortsattes polisförhöret, då Enlind var från häktet upphemtad och dervid följande upplysningar vunnos. Bokhållaren Denoijer, i kondition hos handlanden Wårman, intygade att Engström kl. 10 ionsdags afton begifvit sig från hr Wårmans bod och ombord samt då varit fullkomligt nykter. Matrosen Schönbeck, anställd ombord hos skepparen C. Andersson från Strengnäs, berättade att förutnämnde qväll kl. omkrig 11, hade trenne poliser kommit ombordhos Andersson och frågat efter skepparen som blifvit slagen. Samtal hade derefter hållits om att gripa den person som öfverfallit Andersson och för honom slagit sönder två buteljer vin. Poliskonstaplarne hade, sedan de, under en half timmas tid, låtit af Andersson traktera sig med bränvin och öl, aflägsnat sig, åt öljda af Andersson, som de lofyat ,att sätta karlen i kurran.. Såväl Andersson som poliskonstaplar hade förgäfves sökt förmå Schönbeck att medfölja. Enlind, allvarligen tillbållen att afgifva en sanningsenlig berättelse, erkände nu, att han, såsom skepparen Jansson i går uppgifvit, verkligen, då han första gången var ombord, men icke kunde få Engström med sig, antecknat såväl Engströms som Janssons namn i sin annotationsbok. Boken företeddes, oeh deri stod mycket riktigt nämnde anteckning, så att Enlind följaktligen icke för andra gången haft något att skaffa ombord å skutan. Vidare påstod Enlind, att innan han för andra gången gick ombord och förde Engström till häktet, hade han begifvit sig till vaktkontoret och för polisöfverkonstapeln Ytterberg anmält att en skeppare blifvit öfverfallen vid Munkbron. Ytterberg skulle då hafva svarat: tag upp namnet såväl på karlen som vittnena, och kalla in målet tills i morgon. Ytterberg blef derefter inkallad och vitsordade fö. renämnde Enlinds uppgift, samt tillade att han, efter det Engström blifvit häktad af Enlind, kl. half 2 på morgonen inne på vaktkontoret emottagitrapport derom, utan att Ytterberg utaf konstaplarne närmare gjort sig underrättad om orsaken till häktningen. Då det nu styrktes, att poliskonstapeln Lund medSljt ombord till Andersson och, lemnande sin tjenstöring, supit bränvin och druckit öl ombord hos honom samt att han derefter biträdt Enlind då Engröm med våld fördes upp ur kajutan och forslades : häkte, så blef i dag äfven Lund förklarad skyldig ;t träda i häkte. Målet remitterades till rådhuscåtten, hvarest det lärer förekomma redan nästa måndag. , Det bör tilläggas att såväl öfverkonstapeln Ytterberg som konstaplarne Sjöberg och Lager, hvilka jemte de dem åtföljande extra konstaplarne biträdt ned Engströms forslande till häktet, erhöllo en all: varlig tillrättavisning af polismästaren Wallenberg, hvilken vid polisförhörets slut i skarpa ordalag varnade den talrikt närvarande poliskåren att ej vidare göra sig skyldig till olaga häktningar. Extra poliskonstapeln Pettersson skildes från tjenstsöring intill dess rådhusrätten meddelat utslag i målet. Enlind har uti elfva ärs tid varit poliskonstapel i Munkbrotrakten, men Lund endast en kort tid på försök tjenstgjort som ordinarie konstapel. Målet angårnde det af f. d. land bruksbokhållaren Carl Axel Grahn bevakade falska testamertet. Polismästaren Ekströmer bar i går anstält ytterigare, äfvenledes easkilt förhör, med de i detta mål häktade personer, dervid för första gången ombudei ör grosshandl A. Lundgrens arfvingar, rådmar Öhrell, var inkatlad. Det berättas att ytterligare örhör nu lärer komma att hållas innan remisser ill rådhusrätten Ulifver expedierad, äfvensom att f. 1. landtbruksb tbällaren Grabn i går skall hatvs erkänt att hav uppmanat och förledt de öfriga tillalade att afgifva falsk vittnesberättelse. Med anlednivg af de vrotokoll som. på framstäld