engelska regeringen borde intaga. Den hållning v från början antogo och vid hvilken vi sedan dess oför änderligen hållit fast, bestod deri, att vi gjorde all hvad vi förmådde, för att utverka, att italienarn fingo ha fria händer och att det skulle stå dem frit att sjelfve välja sig sin regering. Om nu det itali I coska folket under loppet af de försiggångna förän I cringarna funnit för godt att för att erhålla en go :egering fördrifva en dynasti och till tronen kall; n annan furste, som til hör en annan familj, så må ste vi, då vi besinna hvad vi sjelfva gjort, vara d sista att kasta sten på italienarne. Och om vi vi are besinna, att detta våra förfäders steg, nemlige! irdrifvandet af en herrskare, som regerade illa, oc utväljande af en herrskare med hjelteegenskaper, !70 år skänkt oss frihet och välstånd, en frihet oci ett välstånd, som, enligt min tanke, endast ett lanc och ett folk åtnjutit, så få vi ej lägga andra till last tt det följt vårt exempel. . .... Från Lissabon har underrättelse ingått til -rmiralitetet, att engelska örlogsfartyget Per. everanse den 21 Oktober strandat vid Car ;ch blifvit fullständigt vrak. De om bo d vaande trupperna, mer än 500 man, blefvo alls räddade. ITALIEN. Opirione berättar att, Frans II förläna! seneral Goyon och franske viceamiralen Le sarbier de Tinan storkorset af den helige Jamarii orden. Samma blad berättar, att sarlinarne besatt Ponte Corvo. General Salzano hade föreslagit general anti, att utverka Gaöt s kapitulation, under !et vilkor, att 10 bataljoner jägare och ett egemente kavalleri skulle få qvarblifva utanör staden. — I följd af en den 12 dennes evererad fäktning hade de bourbonska trupvarna nödgats draga sig tillbaka in uti Gaöta. Sardinarne hade intagit nya ställningar i ästningens grannskap. Gaötas garnison bestod af 18 bataljoner, men enligt ett den 15 !ennes till Turin ankommet telegram, hade vå handelsångare under fransk flagg afgått rTån Gaöta med trupper, för att begifva sig all Civita Vecchia. Från Rom berättas, att en neapolitansk geweral ankommit till staden med uppdrag från sonung Frans II, att hos påfliga regeringen inhålla om att ytterligare 7000 man bourbonska trupper måtte mottagas af de påfliga nyndigheterna. I Patrie berättar att Garibaldi emottagit den ronom förlänade titeln general af armen, som ir den högsta sardinska militärtitel och medör samma rang som tillkommer den af marskalk af Frankrike, äfvensom högsta befälet ifver italienska sydarmåen. Garibaldi skall nafva föreslagit regeringen att taga initiativet ill Italiens fullständiga befriande; men i hänlelse hon af diplomatiska orsaker vore förhindrad att vidtaga detta steg, borde det blifva parlamentets sak att direkte taga denna fråga om händer. Det hade blifvit öfverenskommet att Garibaldi jemte ministrarne, prodiktatorerna, gereralerna, med flera, skulle den 8 dennes till Vietor Emanuel öfverlemna det protokoll hvarigenom han blifvit utnämnd till Italiens konaung. Om morgonen nämnde dag sände koaungen till Pallavicini Annunciataorden, jemte en förbindlig egenhändig skrifvelse. Då Pallavieini klockan 11 infann sig prydd med sin orden, yttrade Garibaldi sitt misshag öfver att han mottagit den, då Mordini blifvit förbigången. Pallavicini svarade, att han icke kun. nat vägra mottaga orden, utan att förolämpa konungen. Han besvor Garibaldi, att ej ställa sig i spetsen för en opposition, som kunde leda till inbördes krig uti Italien. Hvad vill det säga l ropade Garibaldi, Italien behöfver ingen enskild person, hvarken er, eller mig. eller konungen! Dess öde är mycket större, än de enskilda personernas, och ingen kan tända inbördeskriget för att bringa det på fall ! Pallavicini aftog derefter sitt ordensband , hvilket Garibaldi betecknade såsom skungligt grannlåtskram, men infann sig ej till audiens. Victor Emanuel mottog deputationen vid tronens fot. Garibaldi höll ett kort. Conforti ett långt tal och äfven bögsta domstolens president höll ett anförande.. Alla voro i den bästa sinnesstämning. Konungen fat tade Garibaldi vid armen och drog sig jemte honom tillbaka uti ett kabinett, der de båda männen utan vittnen samtalade en dryg halftimme. Då Garibaldi åter kom ut, hade han sin kalabresare på hufvudet och en cigarrstump i handen. Då Pallavicino dagen derpå oeklagade sig öfver Garibaldi, skall Victor Emanuel leende hafva yttrat: Garibaldi har sina små nycker, men han är oaktadt all detta en stor man, en man god som guld ! o————— EXT