nog på samma punkt, der talaren nu hade sin plats stod en gång hans vagga. Han hade växt upp med kärlek till denra ort, och det hade derför varit ho: om dubbelt dyrbart att vara dess representant vid riksmötet. Dertill hade han dock ej ansett sig ega tillräcklig förmåga. Mången annan, ja äfven bland ie närvarande flera (några namn nämndes) skulle ättre kunnat fylla den ansvarsfulla platsen. Emel tfortid hade han handlat ärligt och utan biafsigter, litid följande bästa öfvertygelse. En fråga hade sjort honom mycket bekymmer, det var den norska (åvaruti han tillhörde minoriteten). Han hade deriti noga öfvervägt skäl och motskäl, var för sin del öfvertygad om riktigheten af sin åsigt, ärade dock andras öfvertygelse och väntade detsamma af andra. — Valmännen torde af talaren fordra en fullstän lig redogörelse för hans åtgöranden vid riksdagen. De hafva rätt dertill; de böra känna sin represenants verksamhet. Hans åsigter borde de känna relan före valet. Oförberedd att komma i fråga att äljas af en älskad hembygd, hade talaren ej haft aniedning på förhand framiägga sina åsigter. Nu ille han kortligen nämna, att han i borgarestånlet gemenligen tillhört den fraktion, för hvilken den ;ktade representanten Björck anses stå i spetsen, ch hvilken väl icke vill förneka anslag till det allnännas behof, men tror, att sparsamhet är nödvänlig för vårt fattiga land. Med lif och själ hade alaren biträdt förslag om lämpliga reformer i lag äg och representationsreformer framför allt. I reigionsfrågan vore talaren fördragsam, öfvertygad, utt ingen bör derutinnan tvingas mot sin åsigt och ro. I alla öfriga frågor af vigt hade talaren yttvat sig, väl i allmänhet kort, men dock tillräckligt, ör att hans valmän af riksdagsförhandlingsredosörelserna kunde se, hvar de hade honom. Talaen sträfvar ej att bli återvalds. Att representera let frisinnade Örebro har för honom, sjelf frisinnad, cke varit svårt. Till slut föreslog landshötding Åkerhjelm n skål för värdarne, bokhandlaren Roloff ordförande för stadens äldste), handlanden I. W. Gyllander (ordförande i drätselkamnaren) och fabrikör Elgerus (ordförande i abriksoch handtverksföreningen). Dermed rar festens offentliga del afslutad. En stor lel af sällskapet stannade dock qvar till ram på aftonen, och tiden förgick under kämt och glam.