På länge har icke någon statsbändling väckt sådant uppseende i Europa, sot lörd John Russells depesch med anledning af de ändra makternas tillgöranden med anledning af händelserna i Italien. Icke minst märkligt är detta dokument med afseende på den olika ställning sor genom detsamma Englands och Frankrike: regeringar intagit till Italien. Ett tyskt blad yttrar härom bland annåt: Den sednaste . engelska depeschen vinner icke blott en. särskild betydelse genom dess bestämda inflytande på den europeiska diplömatiens språk, utan den är äfven ett mani:est, som ändtligen en gång lyfter den italienska staten ur dess bedröfliga läge såsom ett lekverk för utländska makter, och tillerkänner nämnde stat den sjelfbestämningsrätt, Hvilken ingea eger rätt att störa. Den engelska statihandlingen utgör icke blott till anda och språk en fullkomlig motsats till alla hittills afgifne yttringar från Frankrikes sida, utan derjerite en vigtig protest emot alla planer, som Ludvig Napoleon fäster vid den italienska krisen. fEDet fordras enligt vår tanka ej någon synnerlig skarpsinnighet för att veta, att Ludvig Napoleon å ena sidan oaflåtligen i Kemlighe! gynnar Victor Emanuel, samt uppmuntrar dennes nationella sträfvanden, under det han å andra sidan, vändande sig emot Europa. ropar ack och ve öfver detta olycksaliga stö. rande af den legitima verldsfreden. För detta gyckelspel, hvilket folken å ena sidan och de legitima å den andra med uppspärrade munnar begapa, utan att veta huruvida det kommer att bli ett lustspel eller ett sorgespel — ligger en princip och en afsigt till grund. Principen lyder sålunda: Jag Ludvig Napoleon, i trots af 1815 års europeiska rätt kejsare af Frankrike, Vill tvinga Europas legitima makter att erkänna mig såsom Europas skiljedomare och gifva mig ordförändeplatser på en kongress, der Jag i spetsen för de makter, hvilka. för ett halft årbundrade sedan jämmerligt bortfuskade Europas Kärta och fölkens rättigheter, nu dermed företager en. revision. Derpå blifver jag i tingens nya ordning den nylegitime och grundläggaren af en ny fölkrätt, hvarigenom min dynasti skall kunna bi behålla sin ställning oantasfad.. Och fill denna numera fullt tydlig vordna printip ar sluter sig i afseende på Ludvig Napoleon: hållning i den italienska frågan den afsigter att så framhålla Italien inför Europa, att de: loka hos någon af makterna må finha ett Bistånd och lika litet en angripare. AT inger annan makt än Frankrike skall Italien ha pågot att hoppas, af ingen annan hågot att frukta. Härigenom blir Italien, sväfvande mean Kö, p