Strutsarne para sig i början af Mars, och hööan) börjar lägga sina ägg mot slutet af April Hon värper vanligen ett tjog eller två dussin i boet, som enlast är en i sanden uppkråtsad grop. Hon ordnar äggen i en triangel, med spetsen framåt henne, då hon ligger på dem. Tyå eller tre af dem bli följaktligen ej tillräckligt uppvärmda af hennes kropp, och dessa okläckta ägg hackar bon sönder till föda it ungarne under de första dagarne, sedan de lemnat skalet. Ungarne, som kläckas på sex veckor, behöfra tre år för att uppnå sin fulla storlek; de :tyckas lefva mycket tillsammans med sina föräldrar och bygga också sina bon i närheten af deras. Således kan man stundom finna hela familjens bon på ett ställe, med stamfar och stammor i midten och de yngre generationerna rundtomkring, . Månne patriarken i midten af ungstrutsarne på kanterna af en dylik koloni åtbjuter den vördnad, hvartill han må kunna anse sig berättigad? Första året honan lågger ägg, äro dessa mindre än sedermera; men de ur dem kläckta ungarna uppväxa till vanlig storlek. Hanen ech honan ligga ömsevis på. äggen: den ena ligger, medan den andra skaffar sig föda; i Sahära lemna de aldrig äggen att utkläckas af solen. Hanen är synnerligen förekommande, då han börjar sitt frieri, och följer honan hvart hon går. Men efter brölloppet förändras hans uppförande. Om han, medan .han ligger på äggen, vädrar någon fara, lemnar han dem genast, söker upp sin: fru och låter henne intaga sin plats. Härpå håller han utkik på något afstånd, och om han efter en lång stunds förlopp anser sig förvissad, att allt är säkert, tillåter han sin gemål att fortsätta måltiden och återtager. sin plats på äggen. Då araberna finna ett bo nära intill någon lämplig buske eller annat skydd, gräfva de en grop, såsom förut är beskrifvet. Foglarne fly, då de nalkas. Sedan araberna utfört sitt. arbete så skyndsamt som möjligt, lemna de en bland sig ensam qvar med sin.bössa och aflägsna sig, Då foglarna komma. tillbaka, för att rekognoscera terrängen, blir det bönans göra att ligga på äggen, om de anse faran öfverstånden, och hon ligger ofta oafbrutet i tolf timmar. Jägaren skjuter ej henne, emedan det är hanen han vill komma åt. Han väntar således tilldess hon aflöses af hanen. Den bästa skytten bland araberna. utses alltid att ligga på lur i gropen. Om han dödar fogeln, får han dubbel lott i inkomsten; skjuter han bom, måste han betala skadeersättning och förlorar sin befattning. Då hanen blifvit dödad, händer det ofta, att honan kommer. och söker upp honom: och ser till äggen; då äfven hon kan tagas. Men, blir honan först skjuten, bekymrar sig hanen aldrig mer om äggen, utan öfvergifver platsen, sannolikt för alltid. Strutsen är ej noga i valet af föda. Han lefver vanligen af gräs, frön och insekter; men sedan han blifvit tämd, har han en stor förkärlek för slantar, stålpennor, spikar, nycklar, skedar, snusdosor m. m.! Huruvida han kan smälta dessa läckerheter, vet jag ej, men jag har hört många berättelser om att-man funnit dylika saker halfsmälta i magen på strutsar. Visst är, att de sluka dem med stor begärlighet och måste befinna sig väl deraf. Strutsen kan lätttämjas och är, när han väl blifvit van vid menniskans umgänge, ganska sällskaplig, vandrande, omkring i närheten af sin husbondes bostad och görande påhelsningar allestädes, der han finner en. öppen dörr. Då ban retas, är han farlig; ty han ej blott bites, utan kan äfven sträcka en karl:till marken medelst ett slag af sin vinge-eller af foten; Strutsarne äro i allmänhet sälliga. och tysta foglar; som vandra makligt i och gravitetiskt omkring, såframt de ej bli skrämda. Deras skrän är ett kort rytande; men de hugna: sällan menniskors öron dermed; då :de äro vid dåligt lynne, frampressa de dock stundom ett svagt hvisslande läte. Öfre delen af-halsen på strutsen-är kal. Derunder är han beklädd: med ganska fina; svarta fjädrar, hvilka tilltaga i storlek åt stjerten till och betäcka hela kroppen. .I vingarna och stjerten sittå de vackra hvita fjädrar. hvarmed. fruntimren prydå sina hufvuden. Honan har ej så vackra hvita fjädrar som hanen, och äfven hennes svarta fjädrar saknå hans fjädrars korpfärg.. Större delen är snarare grå! brun. än svart. Skinnet på honan. (Rabda kallas hon af araberna) står ej fulltså högt i pris som hanens Dhaleem). Ett af de bästa skinn med sin prunkande fjäderskrud inbringat någon gång 120—140 rdr rmt åt araben; men detta-är ett ovanligt högt pris. RÖRT EE