man så länge misskänt och missförstått hvar andra; I Två storartade; demonstrationer h egt rum, den ena på gammal-flandrisk grund den andra i sjelfva Holland. I Damme vestra Flandern: aftäckte man en präktig stat af den gamle van. Marlaet,: poet och, kritike i 13:de århundradet, hvilken redan då met bitande satir gick löst på den hierarkisks makten och lockade djupa grundtoner ur de flamandska språket. En hop holländare had: kommit hit öfver från Zeeland och den mes broderliga stämning herrskade. Belgiskemi nistern för utrikes ärendena, baron van Vriere. var officielt närvarande; å andra sidan kon baron van Lynden, guvernör öfver Zeeland. som i sin regerings namn mottog den framräckta belgiska brodersbanden. De framstöende belgisk-flamandska litteratörerna, Conscience, Doutzenberg, van Beens och Carton omfamnade holländarne de Vries, Jonkbloet, van Lennep, och en stor, liflig och intresant bankett egde sedermera rum på rådhuset. I Herzogenbusch egde sedermera den nederländska språkforskarekongressen rum. -Man talade föga om den gemensamma ordbok, som skall utgifvas år 1863. Man sysselsatte sig meå pohtik, förbrödring, demonstration. Två hundrade lärde förvandlade sig till folktribuner och belgierna sade vid hemkomsten: det är grymt förtal, att holländarne skola vara sä flegmatiska. Allmänt uppseende väckte den lärde holländske akademikern de Vries genom sin ungdomliga eld, genom sina hänförande im: provisationer. Om det fortgår på det sättet, så äro snart 150,000 man nederländare färdiga att stå såsom en man mot hvarje främmande våldsinkräktare. Qui Vaurait cru? kan man säga med en strof ur la Brabangonne. Brissel får fortfarande mottaga en mängd flyktingar från Frankrike. Bland andra har nyligen hitkommit hr Vacherot, förut direktör för normalskolan i Paris och hvilken här utgifver andra upplagan af sin i Frankrike konfiskerade Democratien. Boken är betydligt tillökad och innehåller handlingarne i den sällsamma rättegången mot författaren. Sjelfva domen är ett klart uttryck af kejsardömets onda samvete. :Domarne visa oss ganska tydligt, hvar skon klämmer: en fri man kan icke mera i vetenskapens lugnaste och kallsinnigaste språk säga ett uppriktigt ord, utan att kejsardömet våndas och tager anstöt deraf. Vore nu blott Italien i ordning, så att uppmärksamheten åter kunde och måste egnas åt de inre angelägenheterna. Men man sörjer nog för, att det icke kommer derhän: efter den italienska frågan kommer den tyska, den ungerska, den serviska, den schweiziska, den rländska, och midt ibland alla dessa den orientaliska frågan. Den som oupphörligt håller ig till nya frågor, han får aldrig någon tid till att svara. Hela. det andra franska kejsardömet är en stående fråga.