LuCJON-, bIBGTOGIR, UJUTIIGB VLT SUMJUUG AULIR LT faror, som enhvar hört talas om; men om strutsjagten vet verlden blott obetydligt, föga mer i sjelfva verket än en och annan lösryckt berättelse om negrer, som, klädda i dessa foglars skinn, af dem blifvit tagna för verkliga strutsar och således kunnat nalkas nog nära för att med sina pilar kunna skjuta någon i hopes. Det finns också en saga (hvilken också endast är en saga), att strutsen, då han förföljes, brukar sticka ner hufvudet i sanden och då tror sig vara osynlig. Jag vet väl att strutsen ser dum ut, men han är icke förty en slug krabat, hvilken lika väl som någon af oss känner sitt intresse. Han är skygg och långsynt och minst af alla varelser fallen för att sticka ned Hufvudet i sanden. Jag har jagat honom i hans egna öknar och kan intyga det. Hvarje år vid sommarens början begifva sig araber till häst till oasen Derej i Sahara-öknen från bergen norrut, ungefär sex dagars resa. De komma för att jaga strutsar och stanna der endast öfver sommaren; ty det är blott under den starkaste hettan en ryttare kan ha någon förhoppning att hinna upp den snabbfotade fögeln. Då det är svalt, undgår han hvarje förföljare. En af mina arabiska vänner, med det korta namnet Sidi Mohammed ben Omar ben es-Sheikh Abderrahman Burjoob el-Rujbani, som ämnade sig ut på strutsjagt, öfvertalade mig att följa med och pröfva min skicklighet att rida fatt strutsen. Min vän Sidi etcetera har ett gravitetiskt utseende och I förlorade ingenting af sin värdighet, derföre att hans färd företogs af vinningslystnad. Jag, som följde med endast för mitt nöjes skull, betraktades med mycket vördnadsfull undran af mina jagtkamrater. Vi lagade så, att vi skulle hinna fram till Derej en eller et par dagar före jagten, på det vi skulle få hvila ut och förbereda oss på våra stundande F mödor. Jagten börjades en qvalmig morgon i medlet af Juli månad. Den Heta Gibli-vinden eller Simum hade blåst i flera dagar, och termometern hade ej fallit lägre än till 98 eller samma värmegrad som blodets straxt före soluppgången. Vi hade att vänta oss en af Sahara-sommarens hetaste dagar. Desto Bättre. De varmt beklaädda strutsarne skola finna det hett, och så skola vi också. Farorna vid denna jagt komma ej från det förföljda djurets våldsamhet, utan af solens våldsamhet, ty den kan sträcka jägaren till. marken. En europe hav mycket större utsigt att komma helskinnad från mötet med ett lejon, än att återvända från en strulsjagt utan solsting eller hjernfeber. Värt sällskap bestod af tio ryttare och några kunskapare, hvilka i dagningen utsändes för att uppsöka strutsarnes spår och följa dessa till betesstället. Våra hästar voro ej så feta, att deras refbens skönhetslinier doldes. Benen på länderna tycktes färdiga att tränga ut genom huden. Denna kroppsbyggnad är dock temligen vanlig hos de arabiska racehästarne: Vi sjel:va gjorde oss så lätta som möjligt, ge: nom att borttaga fyra af de fem filtstycken, som all: tid af araben begagnas såsom sadeltäcken, samt ka: sta af oss alla öfverflödiga klädespersedlar; vi iakttogo endast det försigtighetsmåttet att ha våra hufvuden väl omhöljda till skydd mot solen. Vi begåfvo oss ut omkring två timmar efter soluppgången och följde i sakta mak våra kunskapares spår. Sedan vi färdats på detta sätt ungefär 6 eng: mil, stötte vi på en af kunskaparne, som berättade; att fem ståtliga foglar betade ett stycke längre bort; Då vi visste, att de ej skulle aflågsna sig långt der; ifrån, sutto vi af, för att skänka våra hästar och oss sjelfva några minuters hvila samt låta tiden fortskrida framemot Kaila, d. v. s. middagshettan. En qvalmig, brännande vind blåste från söder, och sol: hettan återkastades från den hvita sanden under våra fötter med nästan oförsvagad styrka. Detta skulle våra en märk för tvätterskor att. torka kläder på! Väåta kläder, torra på tre minuter, hade måst tagas in nästan strax efter det de blifvit utlagda. i Araberna, som ha en mycket porös hud, drucko stora qvantiteter vatten och hängde små flaskor med vätten vid sina sadelbommar. Vi stego åter till häst och fortsatte ridten. Från toppen af en liten kulle, om vi kunna så kalla en höjd af omkring tio yards, såga vi strutsarne. Jag misstänker, att de hade någon aning om oss, innan vi visade oss. De hade redan satt af i fullt traf och tycktes ila framåt utan synnerlig ansträngning, underlättande språnget genom flaxningar; med sina små vingar och, likasom hästar i fullt fyrsprång, uppkåstande stenar bakom sig. Vi följde efter dem i kört galopp; hade vi försökt att med enst hinna upp dem genom sträckt galopp, skulle våra hästar snart ha tröttnat upp och -foglarne kommit undan. Vår plan var att följa dem så tätt efter som; möjligt, utan att skrämma dem att sträcka ut i de-; ras snabbaste språng, samt att söka ha dem i sigte.; De skilde sig snart åt; två följdes åt samma väg, och de öfriga spredo sig åt olika håll. Vi förföljde. en ensam struts, en vacker hane, emedan hanarnes fjädrar äro dyrbarare., Middagen var förfluten och solen sänkte sig hastigt. Vi hade förföljt vår struts i mer än fyra timmar; mån ej 1 rak linie, ty dessa djur löpa helst i stora cirklar. Mina händer och mitt ansigte började kännas som om de blifvit flådda och saltade.Ifvern och täflan mellan oss gjorde likväl att jag glömde allting annat för jagten. Den ena efter den. andra af arabernas hästar störtade död till marken. Sidi etcetera, två andra araber och jag, hvilka hade de bästa hästarne, fortsatte ensamma förföljandet. Vår afsigt var att få strutsen att vända åt sidan och att drifva honom tillbaka mot våra kamrater. De båda araberna jagade på sina hästar i fullt sträck, den ene till höger, den andre till venster, och försökte att genom en omväg komma förbi honom. Sidityckte ej om att bli öfverträffad af de andra araberna,hvarföre han gjorde ett anlopp mot villebrådet på egen hand Hans häst hade ännu ej helt och hållet förlorat andan, ochi några få långa språng förde han sin herre till sidan at villebrädet. Fogeln såg, att han var upphunnen och öfverlistad. Med en liten käpp, sådan vi alla för detta ändamål medförde, slog Sidi honom på halsen, förmådde honom att vända om och dref honom likäsom ett tamt djur tillbaka till mig. Våra båda kamrater förenade sig åter med oss, utropande: Sabait! Sabait! Allah yatick es-saha! hvilket betyder: Bra gjordt, bra gjordt! Gud gifver er styrka, — ett arabiskt talesätt, som motsvarar vårt Hurrah! Hurrah! Håll i dig kamrat,! Strutsen var naturligtvis musulman och var öfvertygad, att det var fåfängt att spjerna mot sitt öde. Den ena efter den andra af oss hunno vi fram till våra afsutna kamrater; vi kringrände fogeln, fångade honom och skuro halsen af honom med de fromma orden: Bism-Dl och Akhbare (i den store Gudens namn). Det hade varit enklare att slå honom ihufvudet tills han dog, ty då hade man ej befarat att förstöra fjädrarna med blodet. Men ett sådant dödssätt öfverensstämmer ej med den muhamedänska läran om ren och oren föda, och man kunde ej ha ätit köttet af ett på detta sätt slagtadt djur, Sedan vi tagit skinnet af vår fogel och skurit ut de bästa köttstyckena, begåfvo vi oss i sakta mak tillbåka till Derej, dit vi framkommo kort efter solnedgången, mycket uttröttade. Det,var ep synner ligt stor njutning att efter en god qvällsvard af stekt strutslår — hvilket visserligen icke är någon utsökt rätt, men ganska välkommen för den som är hungrig — få lägga mig på den fina sanden och taga mig en lur, som varade till soluppgången nästa morgon. . Jag tillbragte följande dagen tillsammans med mina jagtkamrater och inhemtade mycket om strutsens lefnadsvanor och de olika sätten att fånga -honom. Att rida fatt honom, på sätt jag nyss beskrifvit, anses vara bästa, ehuru besvärligaste metoden, ty man äfventyrar då minst att förderfva fjädrarna. Det vanligaste sättet är likväl att lägga ut repsnaror på de ställgn fAclaena too hA pole oo mv noe RAR Butndr tta de