Article Image
Garibaldis och Victor Emanuels segrar, voteringarnes resultat, Neapels-formliga annexering med Piemont, den från Gaöta gifna förklaringen, att man nu omsider är villig att kapitulera, alla dessa på hvarandra följande tilldragelser äro egnade att förorsaka diplomaterna mycket hufvudbry, men, som man bör hoppas, föga anledning till inblandning. Hindelsernas gång och sakernas egen betvingande natur har äfven vid denna stora revolution visat sig mäktigare än de mäktigaste individers försök att uppföra dammar emot tidens ström. Times yttrar sig i sin sednaste nummer om detta ämne i följande ordalag: Bourbonska armåns totala nederlag och 1,300,000 röster för annexationen med -Sardinien! Se der envisa fakta, för hvilka äfven kejsare måste böja sig. Ingenting förvånar vanligt folk, som ej har annat än tidningar att följa i afseende på fakta, och sitt sunda förstånd till ledninz för omdömet, så mycket som de besynnerliga föreställningar, som furstar och ministrar, med de tillförlitligaste upplysningar och politikens alla konstgrepp till sitt förfogande, göra sig om händelsernas gång. Låtom oss till exempel taga den slugaste och lyeckosammaste statsman på kontinenten — franske kejsaren. Han har sisat sig vara en fulländad mästare i ärendernas behandling. han bar besegrat den ene motståndaren efter den andre, och de som inlåta sig i strid med honom måste se noga efter fogningarne i sina rustningar, för att ej blotta en spricka för udden af hans lans. Och likväl var det jnst denne skarpsynte herrskare, som kom upp med förslaget till en italiensk konfederation med påfven i spetsen — en politisk plan, till den grad overkställbar, att man till en början icke ville tro på den, och som,sedan nyheten blifvit bekräftad, emottozs med harm eller åtlöje. De som endast åse ett spel, äro, som ordspråket säger, klarsyntare än de spelande sjelfva; och det är tilläfventyrs vårt jemförelsevis mindre lifliga intresse för utgången, som befriar oss från de dimmor, hvilka understundom förmörka kejserliga begrepp. Ögonskenligen ä det dessa höga personers starka lidelser, zom beständigt förblinda. dem. Je känna ej styrkan af den ström, som bär dem och Europas alla angelägenheter i en viss bestämd fåra. och emot hyilken kabinetter och envoyger, ja till och med mäktiga armåer förgäfves kämpa. En envåldsherrskare kan göra mycket, men blott

15 november 1860, sida 2

Thumbnail