Article Image
Ifande i Teano gjorde konungen halt och lö Jen del af sin armåe defilera för sig och Gari baldi. Derpå red han fram till brigade Bixio, som hade gjort halt på denna sida Calavi, samt lät densamma defilera. Vid mid dagstiden återvände konungen till Teano oci stannade der. Garibaldi begaf sig till Calv för att utdela sina befallningar. Opinione offentliggör en telegrafdepesch frår Umbrien, enligt hvilken folket uti flera kom muner af provinsen Viterbo skyndat att röst för annexationen, oaktadt provinsen var besat med franska trupper och påfliga gensdarmei voro närvarande. Omröstningen utföll öfver allt enhälligt för införlifvandet med konunga riket Piemont. Lika lydande underrättelse hade ingått från Perugia, Ancona samt alle delar af Markerna ech Umbrien. Rörande sardinska härens operationer i grann: skapet af Gaöta berättas följande: Sardinarnc nafva icke besatt Gaötas hamndeam, utan blott en liten, vid Gaötaviken belögen stad Mola. Deraf förklaras, att sardinska flottan kunde deltaga i striden, u:an att sardinarne. tvärtemot stormakternas vilja, angripit Gaöta från sjösidan. Såsom Patrice försäkrar, kommer öfven framdeles ett dylikt anfall icke att tillåtas. Rörande striden den 3 dennes erfar man att konungen med bufvudarmåen gått öfver Garigliano och anfallit fiendtliga ställningens center under det general Sonnaz, som redan den 2 gått öfver nämnde flod vid dess mynning, angrep staden Mola di Gaöta och genast intog densamma. Stadens neapolitanska garnison, som tillika blifvit anfallen af sardinska flottan, gjorde endast obetydligt motstånd och drog sig tillbaka till Gaöta, som ligger 8 kilometres från Mola. Sardinarnes kombinerade anfall lyckades på alla punkter. Bourbonska trupperna drogo sig likväl i god ordning tillbaka i riktning mot Traetto. Man trodde icke att de skulle invänta piemonteserna i denna stat, utan genast draga sig tillbaka till Petrella: passen. Sardinarne vilja tvinga dem till att uppgifva dessa positioner, derigenom att de sända starka truppafdelningar uti Mola-dalen, som sträcker sig bakom Petrella. Så snart det lyckas dem att framtränga dit, måste de bourbonska trupperna genast draga sig tillbaka mot Gaegta, för att icke blifva afskurna. Enligt de sednaste underrättelserna låg den sardinska flottan för ankar en half fjerdingsväg från inloppet till Gsötas bamn. Mellan amiral Le Barbier de Tinan och sardinska flottans öfverbefälhafvare hade verkligen en konflikt egt rum. , Den sistnämnde ville den 27 Okt. utskeppa trupper vid mynningen af Garigliano, hvilket den franske amiralen satte sig emot, under hotelse att skjuta de sardinska skeppen i sank. Amiral Persano protesterade, hvarpå Le Barbier sände Descartes till Toulon, för att hemta instruktioner. Descartes, hade den 5 åter lemnat Toulon. De instruktioner han medförde till Le Barbier voro icke kändax. ?Pays? förklarar sig hafva erhållit säkra underrättelser om att amiral Le Barbier blott fått befallning att skydda Gaötas slott mot bombardering samt hålla återtåget öppet för konungen: och den kungliga familjen. Patrie? innehåller en skildring af krigsskådeplatsen vid Gaöta, hvaraf vi meddela följande: Om den piemontesisk-garibaldiska armen verkligen bar för afsigt att belägra Gaöta från landsidan, så skall denna armå, öfver 80,000 man stark, ungefär befinna sig . samma ställning, som Josef Napoleon år 1806, då han belägrade Gaöta under mer än 6 månader. Emellertid skall Victor Emanuel ha den fördelen framför 1806 års belägringshbär, att icke behöfva sysselsätta sig med hela det öfriga konungariket, utan kunna förfoga öfver alla sina stridskrafter för belägringsarbetet. Om han äfven icke har hofvet för sig, skall han dock icke heller hafva det emot sig. Antaget således, att belägrivgen af Gaöta går sin regelbundna gång och ej upphäfves i följd af något mellankommande politiskt hinder, å måste striden koncentrera sig uti Gaötas vestra del, i det trånga pass, som slutar den nalfö, på hvars yttersta spets den neapolitanska armåns bollverk befinner sig. Men innan le ankomma framför platsen, skola Victor Cmanuels trupper sannolikt hafva andra striler att utkämpa, sedan de eröfrat Gariglianoinien, En ny egendomlighet i detta krig, varuti allt är bizarrt, är att konungens af Neapel trupper, hvilka vid krigets början tyckes alla vilja öfvergifva honom, så länge de ned lätthet hade kunnat hålla stånd mot gaibaldisterna, nu återvända under de böurvonska fanorna och samla sig kring sin unge uverän. Vi antaga derföre, att denna arme kall göra allt för att uppehålla sina motstånlare. Om man kastar en blick på det land, om omgifver Gaöta, från högra stranden af sarigliano ända till de träsk, hvilka sträcka ig nordvest om Fondi till Terracina, så finner nan längs hafskusten en träskuppfyld trakt, rån mynningen af Garigliano ända till Molaugten vid Gaöta (på ett afstånd af 6 sv. nil). — Detta svårtillgängliga område har n bredd af tvåtredjedels mil, och ofvanför detamma emot norr erbjuder en mycket kupead trakt förträffliga militäriska försvarsposiioner. Från Mola ända till spetsen af Capo Vento (8 mil), inom hvilken sträcka Gaöta efinner sig, är terrängen mycket bruten ch genomskäres af Conca-dalen, som betäcer ingångarne till platsen från landssidan. Prakten från Capo Vento till Fondi och Perracine bildar en liksidig triangel, med 5 v. mils sidolängd, hvars inre yta är helt ch hållet betäckt med näsan otillgänoliga träsk.

12 november 1860, sida 3

Thumbnail