Kardinalprimas. af Ungern-bar utfärdat et herdabref för att lugna sinnena. Han söker deri visa ungrarne att de böra vara nöjda med kejsarens eftergifter. De mest framstående män i Ungern, grefve Andrassy, von Lonyay och von Visza hafva i en gemensam förklaring tillkännagifvit att de vägrat mottaga sin utnämning till öfvergespaner af den anledningen, att de anse sig böra intaga sådana platser der å2kunna göra fäderneslandet största nyttan, och detta tro de vara i underhuset, De tillkännagifva derjemte sin mening att det vigtigaste i närvarande tid är att genom komitaternas återupprättande Ungern återfår sin adertonhundraåriga sjelfständighet. Ungraren Szemere, som var finansminister 1848—49 och nu vistas i Paris, hade till en fransk tidning sändt en förklaring, att han ansåg ungerska folket bafva genom kejsar Frans Josefs sednaste eftergifter lemnat ungrarne tillräckligt mycken fribet för att göra dem tillfreds. Härpå bar general Klapka svarat med följande skrifvelse: Jag har just nyss läst den uppsats, som förre ungerske ministern Szemeze tillsändt eder rörande de nya österrikiska ordonnanserna. Uppsatsen kräfver ett svar och en protest. Helt visst skall ingen bestrida hr Szemere rättigheten att vara belåten med de koncessiover, som kejsaren i Österrike har oktrojerat åt Ungern; men jag tror mig kunna försäkra att hr Szemere står inom den ungerska emigrationen ensam med sin åsigt. Det är icke här stället att diskutera de dekret, som hr Szemere tyckes vilja tillerkänna ett så högt värde: men vi äro skyldige sanningen, Ungern och oss sjelfve att derom säga ett ord. Vi vilja blott framställa en enkel fråga. Hvad är en suverän församling, som icke bar rätt att diskutera och votera skatter? Som icke har någon kontroll öfver militäruppbåden? Som hvarken får yttra en åsigt eller en vilja utiinternationella frågor? Den ungerska frågan, långt ifrån att, såsom br -Szemere påstår, vara löst, förblifver hvad hon varit hafver. Ingenting har förändrat sig uti situationen. Ungern 1860 skall, troget sina traditioner, icke förneka Ungern af 1848., Det har ändtligen huunit till början af formlig ranskakning med förre direktören för kreditbanken, Franz Richter. Han är anklagad för att hafva mutat den genom sjelfmord hädangångne general von Eynatten med 25,000 gulden, att hafva försnillat 26.000 gulden genom att leverera kallikå af sämre qvalitet, att hafva bestulit den på 48,000 gulden kursdifferens genom antedatering af sålda vexlar samt utomdess att hafva bedragit flera enskilda personer. Aflidne ministern von Bruck beskylles för delaktighet. De nya landsförfattningar, som hittills hunnit utkomma, tillfredsställa ingalunda. Ståthållaren öfver Mäbren har ankommit till Wien enkom för att underrätta ministören att om regeringen ämnar gifva en författning efter samma mönster åt detta land, så skall man icke heller der blifva i ringaste måtto belåten. Kejsarinnan reser oförtöfvadt till Madeira för sin helsas skull. Det kommer att ske från Ostende på en engelsk ångfregatt. ITALIEN. Journal des Debats? meddelar uti en korrespondens från Neapel följande underrättelser om konung Victor Emanuels första sammanträffande med Garibaldi: Natten den 25 till1 bragte Garibaldi uti ett mellan Teano och Speranzano beläget värdshus. Han gaf sinl. kolonn befallning att framrycka och intaga sin ställning samt skickade grefve Trecchi till konungen. På förmiddagen kommo grefve Trecchi och Missori, för att underrätta honom om, att Cialdini befann sig på en half och konungen på tre fjerdedels mils afstånd från Garibaldis läger. Diktatorn bröt då genast upp med sin stab, och efter tre fjerdedels timmas förlopp mötte han den piemontesiska kolonnens spets. Han red nu i galopp fram till 23 och 24 bataljonerna af brigaden Como, hvilka efterföljdes af 26 och 27 bataljonerna af brigaden Pinerolo samt ett reffladt batteri. Kolonnen öppnade sig och skyldrade gevär för Garibaldi. Cialdini skyndade honom till mötes och de båda krigarne omfamnade hvarandra. Sedan de vexlat några ord besteg Garibaldi åter sin bäst och red mot konungen. Victor Emanuel anlände kort derpå till höst, i spetsen för sin division. Vid åsynen af denröda skjortan satte konungen lorgnetten för ögat, och när han igenkänt Garibaldi, gaf han sin häst sporrarna samt skyndade honom till mötes. Garibaldi ilade mot honom från motsatta sidan. Då de voro på ett afstånd af 10 steg från hvarandra ropade konungens och Garibaldis officerare: Lefve Victor Emanuel! Garibaldi red ännu några steg framåt, aftog sin hatt och yttrade med en af rörelse bruten stämma : Konung af Italien! Victor Emanuel förde handen till sin käppi, fattade derefter Garibaldis band och svarade med rörelse: Jag tackar eder! Så stodo de en minut tigande, hand i hand. Derefter gingo de framåt, väl en qvart bållande hvarandra i hand. Deras Svit hade blandat sig med hvarandra och följde dem på något afstånd. Då Garibaldi gick förbi en grupp af officerare, helsades han. Bland dessa befann sig ministern Farini bärande stabsofficerars-mössa, äfvensom general Fanti. Konungen och Garibaldi zamtalade med hvarandra. Victor Emanuel åtfölides af 17. 18. 191.