Litteraturen och litteratörerna 1 19:de seklet. Af J. Demogeot. Om ett yrkes värde skall mätas efter åldern af dess härkomst, så kunde döt 19:de seklets litteratör skryta med en lysande stamtafla. Den förste, som begagnade ordet för att roa eller undervisa, uppfyllde en litteratörs värf. Dock är det först i skötet af en högre civilisation, som litteraturen blir ett yrke. Ett sambilles första och nödvändiga behof böra vara rikligen tillfredsställda, för att. det skall frambringa denna dubbla andliga lyx: författare och läsare. I den aflägsnaste forntid; i Orientens despotiska teokrati, är litteraturen prestkastens privilegium. I Memfis, i Babylon äro alla författare prester eller deras subtordinerade, Vi se väl i Jerusalem en särskild klass, profeterna och några andra män, t. ex. tvenne konungary hvilka, utan att tillhöra prestaståndet, författa poesier, historie, sentenser; men naturen af deras skrifter, hvilka nästan alla äro religiösa, och den omsorg, med hvilken de deponera dem i templets bibliotek, vare. sig som ett offer, eller som en garanti för deras bibehållande, bevis