sprak nNANes Intet spar I de gamla stadgarne och detgär häraf påfallande att icke heller nr tyska ord hade behöft benyttjas,v — för at använda ett af hr Segerdahls älsklingsord. I 3 S är ett bland vilkoren för erhållande af stipendium, att elevens uppförande är hedrande; men enligt 18 skall det vara pordentligt. Hvarföre dessutom gifva föreskrifter om en och samma sak på två ställen — ja, till och med på tre — nemligen jemväl i 10 53 punkten? Uti 4 och 27 SS begagnas för uttryckandet af samma beprepp två olika ord: tjenstemeriter och tjensteårsberäkning. I 10 8 2 punkten förekommer en, helst i en lag, makalös rikedom på ord.7 Der talas nemligen om vården af vinstitutets tomt, byggnader, anläggningar, arkiv, bibliotek, samlingar (1), instrumenter, redskap, inventarier (1) och öfriga tillhörigheter... Men i 14 är man deremot alltför ordkarg: der talas om massors uppmätning, — en term i hr Segerdahls manr. Men ordet massa kan ej gerna begagnas enstaka; för att beteckna något måste det förses med, ett biord, t. ex. folk-massa, trupp-massa, mandel-massa. Sådana massor är väl icke här fråga om? Der talas ock om undervisning uti instrumenters justerings; men der antydes icke ens hvilka slag af instrumenter som menas: musikaliska, optiska, akustiska, barnförlossningsm. fl. slags instrumenter, och meningen kan väl icke heller vara att undervisningen skall utsträckas till dylika eller till justering af alla slags instrumenter. Enligt 13 8 skall det tillkomma läraren i naturalhistorien att undervisa i sättet för herbariers inläggning. Föreskriftens ordalag äro sådana, att man skäligen kan fråga i hvilket skåp eller annat förvaringsrum herbarierna skola inläggas? Med herbarium förstås nemligen en emellan papper inlagd samling af torra växter. Med det citerade stadgandet, tolkadt efter orden, skulle alltså förstås lärarens skyldighet att undervisa i sättet för mellan papper inlagda samlingars af torra växter inläggnings. Men detta kan väl ej vara meningen, utan helt enkelt den att läraren skall undervisa om sättet för herbariers ändamålsenliga inrättande. . Vidare stadgas i samma att nyssnämnde lärare äfven skall undervisa i sättet för stoppning och förvaring af djur och insekter. Oss veterligen är det i rikare hus blott, som kalkoner stoppas, för att blifva feta; men bör nämnde konst äfven inläras af skogseleverna? Generaldirektören för skogsstyrelsen och direktören för skogsinstitutet borde känna (sekreteraren torde derifrån vara frikallad) att det heter uppstoppa djur, äfven som att insekter hvarken stoppas eller uppstoppas. För att blifva elev vid skogsinstitutet skall enligt 15 8 företes betyg derom att sökanden eger god och felfri kroppsbyggnad, samt ej är med obothg sjukdomsåkomma besvärad; men den som lyster att blifva lärling vid skogsskola skall enligt 29 förete bevis allenast om god och felfri kroppsbeskaffenhet.o Får då en sidan sökande vara besvärad med obotlig sjukdomsåkomma, eller äro dessa ord i 15 S öfverflödiga? Helt oförhappandes upplifvas uti 32 rikets game indelning i provinser, på det sätt att eruti talas om. skogsskolors inrättande uti rikets särskildta provinser.o Då nu landshöfdingen skall fungera såsom ordförande i skogsskoledirektion, så vill det synas som skulle, om dylika skolor inrättades t. ex. i provinsen Småland tre personer sitta tillbopa i direktörsstolen, nemligen landhöfdingarnei Wexiöj Jönköpings och Kalmar län. Antaglingen har menats län i stället för provinser. I 10:de S har man funnit nödigt underrätta direktören för skogsinstitutet derom, att han styren hos Kr efter reqvisition af skogsstyrelsen, hos K., M:ts och rikets statskontor uppbära de för institutet anslagna aflöningsoch underhållsmedel; men deremot i fråga om föreståndare för skogsskola, har man i 27 allenast sagt, att han eger qvartalsvis uppbära de för skolan anslagna medel: dock icke hvar eller på hvilkens reqvisition. Vi skulle ännu ganska länge kunna fortsätta inskörden af pekoralier ur dessa bedröfligt märkvärdiga stadgar. Det nu anförda torde dock vara tillfyllest såsom prof på svensk lagstiftningsförmåga i nittonde seklet. Hvem är skulden att dessa stadgar i sitt närvarande skick blifvit utfärdade? Icke en persons, utan fleras, och inuti ligger den be-å. dröfliga sidan af saken. Hr finansministern har kontrasignerat stadgarne, påtagligen utan att sjelf granska, eller låta någon sakkunnig granska dem dessförinnan. Förslaget till stadgarne är naturligtvis uppgjordt af skogsstyrelsen — d. v. s. af generaldirektören Ros, sekreteraren hr Mazer och detskogsvetenskapliga biträdet, hr Segerdahl, hvilken senare såsåsom den vetenskapligeo dock icke har att . åberopa samma ursäkt som de begge andra för sin del med allt skäl kunna begagna — nemligen den djupaste obekantskap med hela saken, ehuru den förstnämnde ändock icke tvekat att mottaga och bibehålla en så ansvarsfull och vigtig befattning, som den, med hvilken K. M:ttill allas förundran benådade honom. Och denna skogsstyrelse, hvars första specimen är af sådan beskaffenhet, som vi härofvan ådagalagt, är det som skall uppgöra förslag till vr skogslag och instruktion för skogsstaten! Men icke nog härmed. Samma styrelse åligger det äfven att taga initiativet till alla de åtgärder, som äro så ytterst af behofvet påkallade, för att på ett förståndigt sätt uppmuntra och befrämja en förbättrad skogshushållning i riket. Med verklig bedröfvelse fråga vi; Huru skall detta kunna lyckas, då den af K. M:t tillsatte chefen för skogsstyrelsen icke är sakkunnig, och då aerjemte styresmannen för det högsta skogsläroverket är så föga skrifkunnig, som ofvan citerade stadgar bära vittnesbörd om? Och märk väll Samme styresman har sig, enligt stadgarnes 10:de 6:te punkt, derjemte ålagdt at! sammanfatta och kringsprida tjenliga skrifter om den forstliga velenskapens och teknikens framsteg. Åro då de nya stadgarne en försmak i på de tjenliga skrifterv, som komma skola. t