språk nationens alla lefvande krafter. De var på slagfälten som den tidens fransmär gingo att visa sin skicklighet och sitt mod det var der de kämpade om blodiga seger kransar; kämpalekarnes tid är förbi; jättestridernas tidehvarf begynner, och då det slutar. lemna vi i arf en oförgänglig ära; traditionernas kedja är för lång tid afsliten, utan at någon tänker på att åter sammanlänka henne. Emellertid har en lång freds ledighet ej gått förlorad för vapenstudiet. Man söker föröka vapnens kraft; redan har flintlåsets utbyte mot perkussionssystemet medfört ett ofantligt framsteg. Man återvänder till studiet af de sedan sextonde seklet kända refflorna, hvilka man derefter frångått, utom. för några vissa vapen. Erfarenheten målgfaldigas, rön följa på rön, förståndet upplyses, vetenskapen och praktiken låna hvarandra ömsesidigt bistånd. En stor, en omätlig revolution försiggår: de refflade vapnensha åter uppsökts, bhfvit förbättrade ochjanvända i stort till truppernas beväpning.: Vi kunna, m. b., med rättmätig stolthet påstå, att Frankrike alltid gåttispetsen för denna rörelse, hvars följder äro oberäkneliga. Det har varit den förste som gifvit hela sina armåer perkussionsgevär. Det har också först försett dem med refflade gevär. Den första har det slutligen också varit att föra i fält ett fullständigt artilleri med refflade kanoner, hvilkas dånande salfvor nyss upphört att skaka Lombardiets ekon. Armeåns bildning har således alltid hållits i jJemnhöjd med vetenskapens framsteg, tack vare regeringens höga förutseende; men jag kan ej undgå att erkänna, att ingenting hittills fyllt den lucka, som uppstått genom de fordna skyttegillenas upplösning. Ännu återstå dock några af dem under namn af karabiniergillen; men de äro utan samband sins emellan, och deras verksamhet sträcker sig ej utom de trånga gränserna för en kanton eller ett arrondissement. Huru förunderligt, att medan bösseskyttesällskaperna råkat i förfall, ha bågskyttssällskaperna bibehållit sig blomstrande! Man räknar tusentals bågskyttar omkring Paris, i Flandern, i Artois o. s. v. Orsaken är säkerligen den, att fransmännen ej förlorat sina krigiska instinkter, och att det är lättare, mindre dyrt och mindre farligt att ha en målskjutningsbana för båge än för gevär. I förra fallet är en trädgård tillräcklig; några obehag eller någon fara uppstår ej derigenom för re OR I sednåre fallet erfordras särskila, isolerade och vidsträckta lokaler; det erfordras kostsamma arbeten, för att betrygga allmänhetens säkerhet. Utan tvifvel vore det att föredraga, att alla bemödanden egnats eldvapnen; emellertid erkänner jag med nöje, att skjutning med båge är en ädel idrott, som utvecklar behag, smidighet och styrka hos den, som hängifver sig deråt, på samma gång den ger honom ett säkert öga. Nationalskjutningen skall således ha en vädjoban öppen för bågskyttarne; men en hvar skall säkerligen gifva mig rätt, då jag beklagar, att de nyligen så blomstrande bösseskyttegillena fått råka i förfall, utan att ersättas med någonting motsvarande. Vid vår sida har Schweiz troget bevarat forntidens traditioner. Ryktet om förbundsmålskjutningarne har spridt sig allestädes och väckt beundran. Så stor skicklighet ha dess bästa skyttar, att dessa Wilhelm Tells ättlingar skulle med sina gevär kunna eftergöra det namnkunniga skottet på äpplet, utan fara för det oskyldiga kufvud, på hvilket det låge. Schweizs exesx pel har följts af England och Belgien. En fransman, den aktningsvärde herr Augier, har kommit på den lyckliga idn att skänka sitt land en likadan institution som våra grannars målskjutning. Honom tillkommer äran af initiativet; men det är billigt att på samma gång erkänna, att straxt ifrån hans första åtgöranden härför han hos regeringen funnit ett stöd och en medverkan, som aldrig svikit. Man insåg nemligen genast, att fransk nationalmålskjutning var en institution, som fattades Frankrike för att underhålla och uppmuntra dess barns manliga instinkter. Nu, då en täflingsbana skall på bestämda tider öppnas för dessa ädla idrotter, skola medborgarne öfverlägga om och förbereda sig på att kunna uppträda till sin fördel. Hela befolkningen skall känna sin fordna lust för dessa krigiska lekar återvakna, och snart skall ungdomen, genom sjelfva sina nöjen tidigt öfvad i vapnens bruk, föra under fanorna; ej blott ett modigt hjerta, likt deras, som föregått dem, utan äfven ettredan säkert öga, redan skickliga händer. — — Kriget är, m. h., likväl ej det mål, man afsett, då man införde nationalmålskjutninen. Man har företrädesvis åsyftat att skänka ronsmännen en skådeplats för förlustelser af mera upphöjd art, för roande öfningar, för intresseväckande täflingar. Nationalmålskjutningen skall äfven öka skickligheten hos jägarne, som ej sky att angripa farliga djur. Den skall i många afseenden bli en gagnelig sak och för alla ett ädelt och angenämt tidsfördrif. Fransmän och utlänningar ha i stora massor hörsammat vår hjertliga inbjudning, ifriga att mäta sig med hvarandra. Icke ett ögonblick bar banan varit tom. Kejsaren sjelf har infunnit sig midt ibland er, m. h., sålunda bevisande hvilket intresse han egnar den nyfödda institutionen. Han har för er skicklighet utfäst ett pris, värdigt hans frikostighet. ————