under den katholska tiden tjenade till conviviihus, eller gästrum, för att herbergera resande prester, munkar och äfven andra främlingar. Af alla dessa kyrkor återstår numera endast den i Alböke, och denna församlings innevånare hafva redan begärt tillstånd att nedrifva den, tillika med den vackra klockstapel, som finnes på kyrkogården. Det inre af denna kyrka är af största intresse för älskare af den götiska byggnadskonsten. Kyrkan sjelf har två hvalf (bivoute) och understödjes af en enda pelare i midten; choret afslutar sig med en hvälfd utbyggnad (apse), genombruten af ett fönster i forw af en ros (rosage) med sex blad — något som är ganska sällsynt på byggnader från denna tid. Den gamla kyrkan skadar icke i ringaste mån den nya, hvilken helt nyligen blifvit uppförd invid densamma, så att dess gafvel stödjer sig mot dennas långsida. Tvärtom döljer den och gifver genom sina två torn en imponerande värdighet åt en konstruktion, hvilken i sig sjelf är lika långt skild ifrån den goda smaken som från den götiska arkitekturen. Må man väl besinna, att den byggnad man här vill förstöra är det sista minnesmärket som numera återstår af denna stil, icke blott i Sverge, utan måhända i hela Europa.