Ultuna blifvit sämre grödor, än vid andra egendomar inom samma ort, så är enligt ins. förmenande orsaken ingen annan än den grundliga förbättring af jorden genom arsnddikning och djupplöjning m. m., som der blifvit gjord. Ins. åtminstone har den orfarenheten, att skörden de första åren ofter åkrens djupare bearbetning blir vida s mre än den förut varit, men ersätter efter nisra år mångdubbelt denna förlust, såvida :zsren är väl grunddikad. Vid Ultuna tycktes .kerjorden i detta afseende nu vara i det ästa skick och skall utan allt tvivel hä er. lemna rika skördar, isynnerhet om tilgång finnes att på dess skarpa lerjord påföra någor. dyjord, hvilket ins. icke känner och h rom han försummade, liksom om flera anda för-j hållanden, att på stället göra fört: igar. då han först efteråt kom på den tauk.n att om sitt korta besök offenthggöra nägr: ord. Ins. har, i likhet med många andra, alltid tyckt, att en egendom sådan som Uluna med årligt bidrag af staten, borde kuana lemna s mycken behållning som behöfs för nödiga byggnader. Men när han fick se den mäng: ynglingar, som der njuta underhåll och un:!srvisning för en ringa ersättning, och derti! erfor det skick, i hvilket egendomens gamla bygg nader befunnit och ännu till en del befinna big, samt hvad i öfrigt blifvit gjordt, k:a har till den öfvertygelsen, :tt de statsbidras, som lemnats, snarare är otillräckliga än för stora. Af egen erfarenhet vet ins., att nir förfallna byggnader skola sättas i stånd eller ombyggas för den behållning en efter i köpspriset äfven ganska gol egendom lemnar. yggnaderna blifva antingen ganska ofullständiga, eller ock går arbetet dermed så långsamt, att äfven den mest ihärdige kan förlora tålamodet. Hvad vinsten af betalande landtbrukselever beträffar, kan ins. härom af egen erfarenhet döma, emedan han sjelf har sådana, hvilka ock efter förmåga dagligen få deltaga i förefallande göromål, men han kan likväl icke för dessa beräkna någon annan förtjenst är: nöjet att i sin mån bidraga till ynglingar uppfostran till dugliga och nyttiga medlemmar: i samhället. Och hvad rättarlärlingar angår. så kostar deras undervisning och underhål! mera än det arbete de lemna. Klandret rörände kreaturens vård och utseende vid Ultuna är icke heller rättvist. Vä! kunde fåren, mot hvilka särskildt anmärkts ätt :de utgöra föremål för sin herdes med ömkan, möjligen ha ett vackrare utseende: men härför fordras i första rummet ett bättre fårhus. Det skulle vara en skam för oss sjelfva. att i detalj beskrifva det ruckel, som nu finnes för detta ändamål, hvarföre det ock lemnas utan vidare anmärkning än den, att riks. dagsmännen kunna resa hem 1 detlusna medvetandet att de, med hänseende till ;frågavarande sak, handlat klekt. Att flera personer erbjudit sig att vid Ul; tuna utan statsbidrag underhålla lärare samt emottaga elever och lärlingar, kan väl vara sannt, men i det fallet finnes intet hinder för en hvar äf dessa landtbrukare, att på den egendom han brukar göra försök härmed. Afsigten med insändarens besök på Ultuna var emellertid ingalunda att hemta argumenter för att kunna uppträda till försvar för institutet och dess förvaltning, ty, såsom förut är antydt, var den öfvertygelsen stadgad, att förvaltningen af Ultuna icke rätt väl kunde örsvaras. mot de många anmärkningar, som blifvit gjorda, utan afsigten var e:dast den. att (den 23 Oktober) öfvervara examen med afgående rättarlärlingar och mejerielever, Förargligt nog slutade lärlingarnes examen just då ins. anlände; men examen me: mejericleverna lemnads dock full ersättning för besväret att resa dit. De mejerielever som utexaminerades voro. såsom stadgarne föreskrifva, 6 till antalet från olika. provinser inom Jandet. Flera af dessa hade vid inskrifningen till institutet ingen kunskap ens i skrifva och räkna, ännu mindre i ladugårdsskötsel, smöroch oxberedning. Detta oaktadt ådagalade de nu alla ganska god färdighet i så väl skrifning som räkning, och det utmärkta sätt, hvarpå de redogjorde för mjölkkors utfodring, ans och mjölkning. för bedömandet af deras egenskaper och kalfvars uppfödande samt för mejeriets inredning, för smöroch ostberedning m. m., är i sanning förtjent af ett rättvist erkännande. Hvarje framställd fråga besvarad:s med sådan klarhet, säkerhet och reda, att äfven den strängaste kritiker skulle funnit sig dermed väl tillfredsställd. Efter examen, vid hvilken direktionens ordförande, landshöfdingen Krwermer fungerade som examinator, och hvarvid han tillvägagick med synnerligt allvar, uppmanade han de utgående mejerinnorna, att hvar på den plats, som de nu snart komme att emottaga, ådagalägga samma nit, ordentlighet och månhet om åt dem anförtrodda djur, som de vid institutet visat, samt uttalade derjemte en skyldig tacksamhet för den utmärkta lärarinnå, som vid institutet hufvudsakligen undervisåt eleverna. Såsom ett ytterligare tillägg till denna slutuppmaning skulle ins. velat lägga på mejerinnornas hjertan att alltid äfven söka jakttaga allvar i förening med billighet mot biträdande tjenare, hvilket siundom lemnas å sido. Äfven inträftar ej så sällan, på grund af det täcka könets svaghet för hvad som är vackert, att vid dess värd om mjölkkor ett till utseendet vackert kreatur för myc ket omhuldas, under det en bättre ko, men med mindre fördelaktigt utseende, vanvårdas. Slutdomen öfver det hela kan icke blifva någon annan, än att vårt land har största skäl utt lyckönska sig öfver mej: riskolors inrätande, och det skall orvifvelaktigt deraf skörda en oberäknelig och förvånande vinst, hvilken å mycket förr skall blifva oss tillgodo, ju flere mejeriskolor komma till stånd.