TROTS RER TARAS SSI LEPRTERIBRINFSERFÖURPTERMER SENSE att i obebodda och oodlade trakter göra sigt ett hem, som icke blott lemnar dem lifsuppehälle, utan äfven överskott till deltagande i allmänna angelägenheter, och sedan betänker den svåra penningeställningen i landet och den till följd deraf nedtryckta och ändå dessutom ofta oåtkomliga arbetsförtjensten; så vore det orättvist att beskylla dem för likgiltighet för deras gemensamma behof. Såsom nybörjare måste vi börja ifrån början i allting och öfverallt. Nästan hvarenda församling, som är någorlunda i stånd dertill, måste t. ex. i år antiogen bygea ny kyrka, eller tillbygga en äldre, eller fullborda en, som redan. blifvit börjad, eller bar skuld att afbetala å en redan färdig kyrkobyggnad. Detta är dock blott ett af de många ting, som måste göras Församlingarne hafva hittills och måste hädanefter, ho vet huru länge om vi lemnas er samma, sammanskjuta lön till vår professor och dessutom bidraga ännu mera till våra fattiga studerandes underbåll. Församlingslärerne, som hittills haft händerna fulla af arbete, ofta öfver måttan och öiver förmågan. det betyga vi, se dock detta arbete förökas oupphörligen genom nya församlingar och predikoställen, som fordra tjenst i ordet och i själavården. Och hvarifrån hemta de krafter, som behöfvas för det tilltagande arbete: och fylla de luckor, som genom döden elle; bortflyttning snart uppstå? Vi se med hj. rllig glädje tillbaka på de tillryggalagda åren och prisa vår nådige Gud för det verkligen betydliga, som blifvit gjordt och för den uppenbara fadersvård, hvarunder vi stått, hvarpå vi skulle kunna anföra stora och fröjdarde bevis; och likväl synes framtiden för oss i betydlig mån förmörkad, om inga vänliga händer utsträckas till vårt stöd och bistånd. Men hvarifrån skola vi vänta det uppmuntrande deltagande, som vi i våra omständigbeter så högligen hafva af nöden, om ej från bröder i hemlandet, till hvilka vi kunna säga: Vi äro ju ben af eder ben och kött af edert kött! Vi bafva sett med glädje och förundrån de rika understöd, som svenska folket och de svenska kristne framräckt för Italiens lekamliga och andliga pånyttfödelse, och detta har stärkt vår förhoppning, att äfven vi icke förgäfves skulle vända oss till samma folk och samma kristne, vi som utgått från dem och äro mera berättigade till deras kärlek än andra folk på jorden. Vi hafva med innerlig tacksamhet funnit oss ihågkomna så väl af Gustaf-Adolfs-stiftelsen, som af enskilta kristne i vårt dyra fädernesland, och äfven detta för oss förvissade, att Gud vill böja fädernas jerta till barnen och att tiden nu är inne. att frambära vårt behof och anhålla om den så nödiga hbjelpen. För att vinna detta ändamål hafva vi nödgats uppdraga åt en af våra församlingslärare, att blifva vårt ombud till eder, dyre landsmän och trosbröder, att för eder framlägga våra behof fullständigare ön här låtit sig göra, och väcka det deltagande för oss, som äfven skulle stärka våra ofta trötta händer och matta knän till förnyad ansträngning. Vi begära icke mindre än trenne ting: 1. Trogen förbön för oss härute i vårt främlingskap, ja, innerlig bön om andans rika utgjutelse öfver så väl lärare som församlingar samt inrättningar, som afse vår kyrkas framtida Bestånd och förkofran. 2. Den penningehjelp, som kan äåstadkommas, till fullbordande af vår läroanstalt och dess förseende med det nödvändiga antalet af Järare, byggnader, vetenskapliga instrumenter m. m. ,3. Gåfvor af böcker i alla grenar af allmän vetenskap och svensk litteratur till grundläggande af ett seminariibibliotek i midten af Amerika. Ingen kan förundra sig öfver, att vi önska oss en så fullständig boksamling. som någonsin möjligt vore. Vi göra oss förvissade, att så väl förläggare i Sverge, som enskilde, ej skola sky uppoffringen att förhjelpa oss till ett bibliotek i Chicago, som på samma gång kunde hedra fäderneslandet och blifva för oss ett ytterligare föreningsband, samt framför allt ett vigtigt medel till spridande af kunskaper och bildning. På samma gång som vi anförtro denna vigtiga sak i vår himmelske faders händer, som leder menniskors hjertan såsom vattubäckar, önska vi tillika att rätt allvarligt lägga den eder på hjertat, dyre vänner och landsmän! På Amerikas vidsträckta jord, så väli städerna som på landet, finnas flera eller färre svenskar från alla delar af vårt gamla fosterland. Kunza vi icke också vänta ett allmänt deltagande af det svenska folket! Den naturliga kärleken förvissar oss derom, sakens vigt och betydelse ge oss anledning att hoppas det, Men vi vända oss till eder icke allenast såsom landsmän, utan såsom trosbröder. Det är för upprätthållande och utbredande af den rena evangeliska läran och en lefvande kristendom bland vart folk, som vi arbeta och försaka. Vi bebehöfva hjelp och uppmuntran i detta vårt aröete och anropa fördenskull vår moderkyrka och våra trosbröder om behjertande af och deltagande för vår ställning och våra behof. Vår sak är Herrans, och i hans namn hafva i vändt oss till eder. Vi vänta edra förböer, edert deltagande och eder hjelp. Vår syrkas framgång häruti skall välsignelserikt iterverka på moderkyrkan; men lemnas hon lerhän, i brist på deltagande och understöd och utan den vård hon så väl behöfver, så san det icke dröja länge förr än många af våra egna landsmän, af hvilka redan en stor lel i Amerika affallit från den Lutherska kyrsan, skola af andra kyrkosamfund såsom misionärer blifva utsända, icke blott bland de svenska församlingarne i Amerika, utan äfven ill Sverge, för att utbreda främmande bekännelser. Ja, en sådan missionsverksamhet är redan i full gång, och snart skola den svenska kyrkans egna barn låta henne till djup smärta smaka de bittra frukterna af hennes försummelse, om bon nu icke itid bebjertar vår nödställda belägenhet. Herren, den evige konungen, vare med både eder och oss! Han välsigne sitt ord och sina nådesinrättningar på jorden och samle oss en RAA RR br RR ret HR AA PR NN FM ff HH -. 3 et DD ND QAR A ant eo Mr ll og le nr