man på denna stråt kommer till det mera hufvudsakliga, till det som skulle innebära dödsstöten ät ståndsväsendet och de politiska previlegierna, då kan man vara fullkomligt viss derom, att dessa tvenne stånd skola förkasta hvarje sådant förslag, så länge de icke vid detta sitt motstånd komma att stå gent emot regeringsmakten och en klart uttalad nationalvilja, så länge icke en kraftig reformrörelse öfver hela landet utöfvar en påtryckning, hvilken de icke kunna tillbakavisa eller undvika. För öfrigt synes andan inom de privilegierade stånden nu verkligen vara sådan, att de icke mera ärna inlåta sig på några sådana partiella förbättringar, som man kan tillägga en politisk betydelse. Berodde det på em, så skulle säkerligen till och med den sednast vidtagna utvidgningen i borgareståndets representationsrätt bli annullerad. Sträfvandet för de partiella förbättringarne må gå vid sidan af den stora reformrörelsen ochdet är endast af denna som äfven detta sträfvande kan rag för sig någon utsigt till framgång i det illa. Eller är det möjligen ännu något annat, som man i stillbet skall vänta uppå? Skall man möjligen sätta sitt hopp till några outredda naturkrafter, skall man förbida tecken i solen, månen och stjernorna. Ack! underverkens tid är förbi och det gäller för nationer såväl som för individer att söka uträtta hvad godt som är möjligt med de medel som stå till buds. Skall man blott ge akt på huru de politiska vindarne blåsa i Europa och sätta sitt hopp till någon allmän orkanstorm, för att möjligen, om den oförväntadt inträffar, bli rådvill och taga öfverilade mått och steg? Vi ha ju just i denna tid för ögonen ett klart och lefvande exempel på ett ädelt folk, som för lösningen af sin stora lifsfråga icke afvaktat de bästa konjunktu.erna, utan sjelf skapat sig en konjunktur, under hvilken det utan tvifvel skall lyckas det att genomföra sin sak. : Det är i lugna tider man bör bereda sig för de stormiga. En agitation för det, som ligger svenska folket så nära om hjertat som representationsfrågan, kan genom sitt eget inre berättigande fortgå och utveckla sig, utan synnerligt afseende på de allmänna politiska konjunkturerna. Vi finna sålunda, att några verkliga skäl till en längre overksam väntan icke förefinnas. Tiden är dyrbar för nationerna så väl som för individerna. MHvart årtionde, hvarje år som förgår, utan att något göres för att undanrödja ståndssplittringen och möjliggöra en allmän anda, en nationalanda, äro i viss mån förlorade för nationens lif och utveckling, de kunna medföra vådor för dess politiska ställning. Det folk, som på den allmänna politiska vädjobanan icke ger akt på tiden, blir i alla hänseenden på efterkälken; den, som går och halfsofver och icke ser upp, löper fara att bli öfverkörd. Å Ett godt uppslag till reformrörelsen är redan gifvet geaom de båda folkvalda ståndens framställningar till konungen rörande representationsfrågan. Härigenom är redan planen och formen för agitationen i sina hufvuddrag gifven. Det stora flertalet af folket måste ge tillbörligt. eftertryck åt dessa framställningar och göra det klart, att de innebära en bestämd fordran från nationens sida. Men för att åvägabringa detta fordras organisation och ledning. Ett antal riksdagsmän utsågo, vid ett för någon tid sedan hållet möte, en komit, som skulle draga försorg om att en sådan organisation måtte komma till stånd. Såsom en besynnerligbet och ett tecken derpå, huru det olyckliga ståndsväsendet innästlat sig i alla våra förbållanden, kan anmärkas, huru vid valet af en reformstyrelse med syfte att få bort ståndsförfattningen, detta val egde rum med strängt afseende på de särskilda stånden. Det vore önskligt, att dessa komiterade i första rummet hölle klart för sig. att åvägabringandet af en organisation, icke för ögonblicket, utan för hela tiden, till dess representationsfrågan blir genomförd, är det i främsta rummet vigtiga. Anordnandet af särskilda komitger i orterna och dessas samband med centralkomitån är ett första vilkor för att kunna företaga någonting. Dernäst kommer insamlandet af nödiga medel, för att bestrida de för reformsaken oundgängliga kostnader, utgifvandet möjligen af en tidskrift, som fuallsiändigt inregistrerade allt som rörde reformrörelsen, spridande af folkskrifter i ämnet 0.85. V. Att nu genast och framför allt annat, innan någon organisation egt rum, innan centralreformbestyrelsen sjelf är fullständigt organiserad, besluta att kringskicka till undertecknande ett slags votum för de grunder, som finnas i borgareoch bondeståndens skrifvelser, anse vi mindre välbetänkt. Komiten behöfver för sin del säkerligen ingen särskild underrättelse derom, att dessa grunder röna bifall hos flertalet af nationen. Deremot blir det nödigt att då organisationen kommit till stånd, en petition till Kongl. Maj:t utarbetas och genom de särskilta komitgernas försorg sprides. Det är direkte till regeringsmakten, som folket måste vända sig i denna sak, för att dess stämma ej skall blifva opåaktad. Då praktisk energi i denna sak är af största vigt, är det ock nödigt att de särskildta komitegerna vid sin organisation icke uteslutande stödja sig på förutvarande representan: ter eller ens på personer ur sådana slasser som äro representerade. Frisinnade läkare, possessionater och andra örepresenteräde ståndsnersoner kiuhna till dessa kaomitger hringoa ett