definitivt afgörande. Man hör understundom uttalas förundran deröfver, att de särskilda italienska staternas befolkningar, med uppoftrande af all speciell nationalfåfänga, nu äro villiga att ansluta sig till Sardinien och på den vägen gå upp uti ett enigt Italien. Ännu för tio år sedan skulle det också varit en omöjlighet att förmå dem dertill. Hvad som nu besegrar alla betänkligheter och alla de separatistiska småstatsintressena — det är känslan för konstitutionell frihet, det är anblicken af detsannt konstitutionella lif, som utvecklat sig i Sardinien, och af de frukter, som det burit, det är medvetandet, att Sardiniens regering är uppriktigt och trofast tillgifven det parlamentariska regeringssystemet. Om icke detta varit fallet, skulle både mellersta och södra Italien motsatt sig en förening med Sardinien och af alla krafter sökt häfda de särskilda staternas sjelfständighet. Detta innebär en vink för de stater, hvilka såsom t. e. Preussen och Sverge äro kallade att genomföra en förening af närbeslägtade stater; om detta skall lyckas dem, så måste de träda främst på den politiska utvecklingens bana och så uppriktigt omfatta den konstitutionella frihetens sak, att det blir alldeles klart, att en anslutning till dem icke innebär ett tillbakasteg, utan ett framåtskridande i politiskt hänseende. Det är intressant att erfara, hvilka frukter föreningen med Sardinien redan haft för de landsdelar i mellersta Italien, som utgjort särskilda stater, men sedan ett halft år äro med Sardinien förenade. Vi meddela derföre följande ur en korrespondensartikel i Times: Det är blott Sardinieri och det nationella, konstitutionella partiets seger,som kan frälsa södra Italien genom en förening med det norra. Victor Emanuels sändning går ut på ordning och fred. Sardinien ärItaliens förnämsta hörnsten. Man behöfver nu blott genomresa de centralprovinser i Italien, hvilka, lydande en lycklig instinkt, anslutit sig till Sardinien. gifva akt på deras vägar och jernvägar, deras åkrar och vinberg, folkets utseende, den känsla af trygghet och det medvetande af frihet. som uppenbara sig hos detsamma, och man skall snart upptäcka, hvilka underverk några få lyckliga månader ha gjort. I dessa tre provinser, som för tre år sedan voro åtskilda genom tre nästan oöfverstigliga gränser, råda nu otrolig liflighet och ömsesidig beröring. Man läser och arbetar i offentliga skolor; förtroende, gagnelig verksamhet, kärlek till ordning, aktning för lagen och dess handhafvare förspörjas öfverallt, med ett ord, allt hvad som gör ett folk värdigt till sjelfstyrelse utvecklar sig hastigt. Det finnes ingen enda stad i Emilien och Toscana, hvarifrån man ej när som helst kan aflägsna garnisonen och med fullkomlig trygghet öfverlemna åt nationalgardet att upprättbålla den allmänna ordningen. I trakten omkring Bologna och Romagna, der stråtröfveri var mycket vanligt för sex månader sedan, äro allmän ordning och säkerhet nu befästade. Då jag för tre dagar sedan var i Florens. såg jag en elitbataljon af nationalgardet från Brescia tåga in i staden. Mobiliserade bataljoner af samma milis från Turin och Milanc göra nu, såsom man vet, tjenst i Bologna, der man med största ifver och i stor skala arbetar på befästningar, det förskansade lägre utanför stadens murar och de detascherade fär stena på höjderna. Eliten af Florensg nationalgarde skall till Milano. Hela medborgare beväpningen i dessa en gång så dolska italienska städer flyttas nu från det ena stället til det andra. Dessa menniskor lära för första gången att känna sitt land och sina landsmän: milisens soldater inqvarteras i allmänhet i städerna, der de mottagas med hjertlighet och hänförelse; vänskapsband knytas bland personer, som ända tills för kort tid sedan till följd af en skuggrädd och nyckfull despotisms åt göranden hindrades från att umgås med hvarandra. Denna mobiliserade milis inexerceras med omsorg samt vänjes vid marscher och de soldatlifvet åtföljande strapatserna; den skulle om det gällde, kunna göra god nytta i fält och visa sig vara ännu dugligare soldater bakom Alexandrias, Piacenzas och Bolognas bastio ner. På detta sätt går det raskt med natio nens pånyttfödelse. Det sednaste fälttåget til Markerna och Umbrien har visat, att en de af de gamla piemontesarnes goda, solida di sciplin har gått öfver på de i de nyss inför lifvade provinseina utskrifna regementena. De brigader, som ståndaktigast kämpade vid Ca stelfidardo, voro samma Reginaoch Savona brigader, som blifvit rekryterade från det ge nuesisku området, stredo dåligt 1849, förvärf vade sig ett ärofullt namn under det lombar diska fälttåget sistlidet år, och betraktas m såsom de tappraste bland de tappra. Pistoja brigaden (från Toscana), Bolognabrigader (från Emilien) och åtskilliga andra från de anexerade provinserna utskrifna regementer ba erhöllit välförtjenta loford. De trupper som Cialdini för i fält, äro alltid de bästa Såsom major hade han alltid den bästa batal jonen, såsom öfverste anförde han mönster