för rikets försvar och räddning. Men i de mån erfarenheten utöfvat sin inverkan på all männa tänkesättet, och nationen kommit i till fälle att offentligen uttala sitt omdöme, ha detta utfallit i full öfverensstämmelse mer 1809 års ständers. Härom vittna, ibland an. nat, de talrika, af flera tusen ansedda och bil. dade medborgare, såväl i hufvudstaden som i landsorterna, år 1834 till Kongl. Maj:t ingifna underdåniga ansökningar om erbållande af nådig proposition till rikets ständer till för bättring i representationssättet. Uti dessa: petitioner erinrades, att de ståndsförfattningar, som i nästan hvarje Europas land, der någon del i lagstiftande mzskten varit folket medgifven, utgjort grundvalen fö1 dess representation, hade utgått ur förflutna tiders sambhällsförhållanden; men att dess3 förhållanden upphört; att korporationerna mås! vika för staterna; att menniskan uppvuxit till en medborgare i de sednare, i stället för att vara blott ståndsbroder i de förra; samt att när följaktligen det rotfäste saknas, som dessa författningar tillförene egt i folkets seder. tänkesätt och öfriga lefnadsomständigheter, de endast qvarstå såsom tomma och tryckande öfverlefvor af en redan förbigången bildningsrad. g De bemödanden, som under den sednare förflutna tiden, såväl vid riksdagarna som utom desamma, uppenbarat sig för att erhålla en representationsreform på den bufvudgrund som 1809 års lagstiftare ville lägga; ridderskapet och adelns vid en riksdag fattade beslut, att adelsmannens sjelfskrifvenhet såsom representant borde upphöra, äfvensom regeringens deltagande i reformens sak genom det år 1848 framlagda representationsförslag; ett deltagande, derå förnyade ansökningar från landets spridda delar icke torde hafva saknat inflytande; allt detta ligger så nära vår tid, att det icke behöfver utförligare återkallas i minnet för att ådagalägga, hurusom behofvet af representationssättets ombildning äfven af statsmakterna sjelfva blifvit erkändt såsom en oafvislig angelägenhet. Alla dessa omständigheter gifva en grundad anledning att icke misströsta om möjligheten att på grundlagsenlig väg uppnå det önskade målet, — om E. K. M:t värdigas låta utarbeta och för nästkommande rikets ständer framlägga ett förslag till representationsreform, utgående från samfälda val inom alla samhällsklasser, utan afseende på stånd eller yrken, och hvilande på sådana grunder för valrätt och valbarhet, som de sednaste tidernas fortskridande politiska utveckling inom vår verldsdel och anspråken på lagbunden frihet påkalla, för att för framtiden uppfylla vilkoren för allmän rätt i förening med allmän säkerhet. Ett ytterligare stöd för denna förhoppning hemtiar borgareståndet från det lyckliga förhållandet, att båda grannländerna, Norge och Danmark, hvar för sig äro i besittning af representativa författningar, som omfattas med folkens kärlek och förtroende. 4 Genom E. K. M:ts allvarliga vilja, samverkande med landets allmänna tänkesätt, skall äfven det svenska sambhället utan tvifvel innan kort kunna tillvinna sig en fördel, hvaraf de till ursprung, språk, seder och intressen så närbeslägtade skandinaviska stamförvandterna redan länge varit i åtnjutande. Den enskilde medborgaren skulle derigenom känna sig annorlunda och närmare införlifvad med fosterlandets offentliga angelägenheter, och E. K. M:t njuta äran af att under sin regering hafva genomfört ett önskningsmål, hvars praktiska lösning hittills förgäfves varit efterlängtad af nationen.