SKULD OCH OSKULD. ) BERÄTTELSE MARIE soPHIE. SOHWARTZ. Kors i Herrans namn, sådana idder den kroppen har,, muttrade moster Sara, då Anders for att hemta Skuldfrid. Hvad skall han nu med den der ungen här att göra? Han hade ju så svårt att förmå sig taga hit Eossen. Moster Sara kände sig riktigt illa stämd emot Skuldfrid, och när åkdonet återkom och flickan hoppade ur detsamma, ämnade Sara helt sonika gå upp på sitt rum, utan att helsa på barnet; men Skuldfrid, som alldeles icke förstod sig på dylika små pikar i höflighetsVäg, sprang med några hburtiga steg efter henne och såg så hjertans näpen ut då hon neg för gumman, att dennes ansigte genast ljusfade. Hon emottog barnet med ett blidt 1eende. I salsdörren stod Aberney. Så fort Skuldfrid fick ögonen på honom, ilade hon fram och fattade hans hand, den hon kysste ne Istor liflighet. Ung Tage hade slagit sig ned vid ett af salsfönsterna och betraktade den nykomna med nyfikna blickar, i det han tänkte: Den der hon rör sig som hon vore en gosse. Det blir kanske rätt roligt att få henne till kamrat. . Roligt blef det äfven; ty på-mindre än en kaltimma var den elfvaåriga Skuldfrid och den fjortonårige Tage de bästa vänner i verlden: Tage var den förste jemnårige Skuldfrid kommit i berörig med, af så kallade bättre mans barn. Hittills hade hon endast känt landtfolkets och med dem aldrig varit på någon förtrolig fot. Vi måste nu under några ögonblick lemna innevånarne på Junta och Ektorp, för att gå ) Se A. B, nr 237—212, 244—246 och 248,