sig öfver Lamoriciere. Af telegrammerna visar det sig, att Lamoriciere hade noggrann kännedom of piemontesarnes inryckande, om deras styrka och den riktning, i hvilken de sannolikt skulle anrycka och också verkligen anryckte. Der båda -sednare punkterna bli temligen tydliga genom telegrammerna: Uppmaning gifves bland annat, att. sysselsätta irländarne med mycket marscherande och :attlemna dem gamla gevär,. I ett annat telegram frågar generalen: Hur är det med irländarne? Börja de disciplinera sig? På ett annat ställe heter det: Irländarne ba begifvit sig under eskort från Rom till Spoleto. Om gensdarmeriet yttrar general Lamoriciere i ett telegram till grefve Merode: Nästan alla officerarne vid Roms och Markernas gensdarmeri äro odugliga. Man måste här göra en utgallring likasom i de italienska regementerna,. Längre ned benämnes gensdarmeri-officeren Rieti en orklös och dum gubbe. Rörande piemontesarnes anmarsch finnes ett telegram från delegaten Gracisca, hvari det heter: Det påstås, att den styrka som skall besätta Umbrien, skall marschera på två kolonner; en skall framrycka på vägen från Citta-di-Castello och den andra från Tortona. Rörande den vigtiga frågan, huruvida Lamoriciere var berättigad att räkna på Frankrikes understöd, bar man telegram at den 10 September från franske generalen de Noue. . Han telegraferar till Spoleto till Lamorieiere: sJag har ej fått något svar på flera gånger begärda order. Jag kan ej lemna Rom; Äfven grefvå Merode yttrar sig på samma sätt i-ett telegram af den 11 Sept., men något utförligare. ENGLAND. Bland passagerare, som omkommo vid Arcties förolyckande på Österjön d. 3 dennes) var äfven den bekante dramatiske författaren engelsmannen Sheridan Knowles. Han var 76 år gammal, ITALIEN. Tidningarne meddela följande del af grefve Cavours tal i deputerade kammaren, då an: nexationsfrågan diskuterades: Jag skall nu icke upprepa den redan för få dagar sedan afgifna förklaringen, att det aldrig varit fråga om afträdande af andra delar af Italien, hvar. ken skriftligt eller mundtligt, hvarken direkt eller indirekt. Men lemnom faktaoch hållom oss till san nolikhetsoch möjlighetsfrågor. Det förefaller mig sällsamt, att man, för att omöjliggöra en områdesförminskning, vill bibehålla Italien uti ett. tillstånd af delning, för att ej säga tvedrägt. Men, mina hrre, verkställen annexationen och afträdandet af hvilken del som helst af Italien blifver omöjligt; verkställen annexationen, och fördraget af den 24 Mars skall aldrig kunna åberopas sårom prejudikat. Nej, mina hrr, man skall för afträdandet af ett område iake mer kunna åberopa nationäliteternas stora princip, hörnstenen för vår politiska byggnad; man skåll ej kunna fordra detta afträdande på grund af omätliga offer af gods och blod. Verkställen annexationen, och en sådan fordran skall icke mera ställas till ett folk af 5 millioner (med högre röst), det skall hädanefter ställas till den stora italienska nationen, till den starka nationen af 22 millioner medborgare (Bifall). Verkställen annexationen, och om ministeren äfven blifver förändrad; så hyser jag det fulla förtroendet, att de män, som äro kallade att sitta på ministerbänken, hvilken del af kammaren eller landet de än tillhöra, förutsatt att de äro italienare, skola på en dylik fordran gifva ett svar, som är värdigt Capponis efterkommande (Bifall). Enligt underrättelser från Neapel af den 13 dennes hade dagen förut nationalgardetvändt sig till Garibaldi, i-amledning af Pallavicinis och ministerens afskedande. Underrättad om att oroligheter. voro på väg att utbryta, befailde diktatorn nationalgardet att skjuta, i fall man ropade: Lefve republiken! Men patrullerna bälsades tvärtom med ropen: Ned med Mazzinil Ned med Crispil Diktatorn hade utfärdat en proklamation, som tillkännagaf konung Victor Emanuels ankomst. Uti densamma hette bland annat: Må vi väl emottaga försynens sändebud. Ingen tvedrägt mer: Måtte det eniga Italien och den ridderlige konungen vara pånyttfödelsens beständiga symbol.. Ett valoirkulär i samma anda hade blifvit afsändt till guvernörerna. Garibaldi skall under titel af öfverbefälhafvare göra förberedelser för kriget till nästa vår. Bref från Neapel förklara anledningen till Palavicinis edan återkallade afskedande, som följ r: Repubbkanerna beskyllde Palavicini för att hafva förhindrat värfvande af frivilliga. Garibaldi fästade afseende på deras klagomål och var på väg att afskeda ministrarna och sammankalla den konstituerande församlingen till den 11, men den allmänna meningen satte sig emot denna åtgärd. Från Perugia berättas den 15 dennes, att den återställda påfliga regeringen i Viterbo afsatt ett stort-antal tjenstemän, och att utvandringarne. tilltaga: Könung Victor Emanuels generalkommisgar:e hade vidtagit alla a åtgärder för akt understödja de utvanrade. Orvietos besättanie af de franska trupperna hade väckt ett oangenämt uppseende, emedan det anses tvifvelaktigt om denna plats hörer till Patrimonium Petit; Kejsaren hade således förändrat sitt program. Först beteckradesendast Civita Vecchia, Civita Castellanva, Monte Rotondo, Frascati och Velletri såsom de strategiska punkter, hvilka Frankrike skulle låta besätta för påfvens räkning. Sedan upptogs iden om besättandet af den helige Petri arfvegods, och. det hette, att frarska armå skulle besätta Viterbo, såsom den ytte punkten. Men nn kommer turen till Orvietö. hvilken åtgärd framkallat nya farhågor. i Då general Cialdini bade infallit på dit det påfliga området och marscherade mot Ar cona, hade kardinal Antonelli begifvit s till franska sändebudet, hr Grammont, för a påminna honom om hans formliga löften, sani: yrkade att den piemontesiska interventione: måtte förhindras. Han visade br Grammo:s hans skriftliga förbindelse och återkallade hans ord i minnet. Franska sändebudet nekad icke dertill, och för att visa huru gerna bu önskade hålla sina löften, utfärdade ban tv order till franske konsuln i Ancona, att be gifva sig till general Cialdini och i kejsaren: namn antyda för honom, att han borde a från sitt framryckande. Konsuln reste genas