i åtskilliga utskott och slutligen på aftonen åter plenum hos ridderskapet och adeln kl. VY, 8, hos presteoch borgarestånden kl. 7 e, m. Äfven i går afton voro samtliga stånden församlade till plena, derunder förordningen om kyrkosiämma och skolråd förevar och blef rikets ständers beslut. Förordningen om landsting förevar och afgjordes i går afton endast i de tre ofrälse stånden. Presteoch bondestånden godkände utskottets sammanjemkningsförslag helt och hållet oförändrade. Borgareståndet vidblef deremot sitt förut fattade beslut i fråga om bes skattningsgrunden, dervid ståndet likväl på samma gång fann lämpligt att antaga de modifikationer, som utskottet hade föreslagit i första och tredje momenterna af 47, i afsigt just att gå borgareståndets åsigter och önski ningar till: mötes. Genom detta beslut har ståndet alltså sträckt sina anspråk på befrielse för städerna att deltaga i landstingsafgifterna ännu ett steg längre än fallet var genom stånt dets förra beslut iämnet. Det var i främsta rummet hr Kock; som påyrkade ett sådant beslut och som; sedan han uttalat sin tack: samhet för utskottets bemödanden att gå stånt dets önskningar till mötes och derföre till: styrkt bifall till förstå ochtredje momenternaj likväl framställde det öfverraskande yrkandet, att ståndet, jemte mottagandet af dessa efter: gifter, i alla fall skulle vidblifva sitt beslut) att de afgifter, söm skolå af stad och land gemensamt utgöras, må fördelas på kommu. nerna efter deras fastighets taxeringsvärde: Hr Kock slöt med uttryckande af den åsigt, att äfven om borgareståndet blefve ensamt om detta beslut, borde ståndet icke desto mindre vidblifva detsamma, under förhoppning ått regeringen må vid ärendets slutliga afgörande derpå fästa afseende, — Detta sista yttrande föranledde hr Lallerstedt att påpeka det äfventyrliga och folkets sjelfbeskattningsrätts blottställande deri, att vilja öfverlemna åt regeringen att fastställa beskattningsgrunder annorlunda än i öfverensstämmelse med de beslut, som blifvit fattade af rikets ständer. Sådant borde aldrig af ständerna medgifvas eller inom -representationen ifrågasättas. Hr L. framhöll för öfrigt, att borgareståndet genom bifall till hr Kocks förslag skulle sträcka sina anspråk ännu längre än förra gången, samt att någon grund icke förefunnes till farhågor med afseeende på : möjligheten! att städerna kunde blifva öfverröstade vid afgörandet huruvida ett företag rörde uteslutandelstadleller land, enär besluten fordra landshöfdingens och i vissa fall K. M:s sanktion. — Hr Ödmansson trodde deremot vatt städernas representanteralltid skulle blifva öfverröstade af landsbygdens och yrkade der: före vidblifvande af ståndets förra beslut. — Hr Hjerta, som ej ville medgifva att ståndet enligt hr Kocks förslag skulle utsträcka sina anspråk längre än genom förra beslutet, an: såg för öfrigt att föreskriften i:S 57 regerings: formen, att svenska folkets urgamla rätt; att sig beskatta; utöfvas af rikets ständer allenå vid allmän riksdag, ovilkorligen fordrade att öm ej alla fyra stånden här blefve ense om den i mom. 2 af 47 fastställda beskattnings! grund, borde denna fråga genom förstärkt bevillningsutskott afgöras. — Hr Warn fann det obestridligt,; att enligt hr Kocks yrkande ståndet skulle gå vida längre än enligt dess förra beslut; ty först skulle städerna alldeles icke komma att deltaga i afgifterna till: alla företag, som rörde landsbygden särskildt, men det oaktadt ej deltaga mer än i proportion at fastighetsvärdet i de företag, som vore för stad och land gemensamma. Såsom bevis på huru obilligt ett sådant anspråk vore, anfört des, att om t.ex. en. för hela länet nyttig kommunikations-anläggning beslötes, blefve detta :obestridligen till gagn äfven för stä: derna. :Gällde det deremot någon anläggning; som skulle gagna blott en afsides del af lä: net, så låge det i sakors natur att också bloti ett fåtal af landstingsmän derför intresserade sig, och dessa kunde ju icke öfverrösta städernas och de öfriga i företaget lika ointresserade representanterna. En stor del af lands: tinget beslutade åtgärder komme dessutomratt afse sanitära anstalter; lasaretter, sjukhus 0.5. V.s och vore det väl billigt att städerna med -sin stora befolkning: till dem skulle bidraga blott i proportion af fastighetsvärdet? Hr Weern ansåg, att om :borgareståndet i allmänhet vill framgång åt landstingsinstitutionen, borde ståndet underkasta sig den nu föreliggande paragrafen. Hvad-Bade sicke städerna att vinna på välståndets tillväxt i de dem omgifvande landsorter? Hvad hade icke medelklassen att vinna på det vaknande medborgerliga intresse och den allmän-anda, som kunna väntas blifva frukter af landstingsinstitutionen? Talaren varnade slutligen ståndet att icke gå för långt, ty om städerna alltför mycket undandraga sig att bidraga till de allmänna behofven i länen, så kunde följden deraf lätteligen blifvay att man komme att i stället vid riksdagarne pålägga dem ökade bördor. — Hr Renström var af alldeles motsatt mening och förenade sig! med hr Kock. — Deremot ansåg hr Thollander, att utskottets förslag var grundadt på billighet oåh rättvisa och erinrade dessutom, att om icke ständerna skulle ega att genom tre stånds beslut bestämma grunderna för kommunalafgifternas utgörande i länen, så skulle de ej heller ega gifva en sådan bestämmelse i aseende på socknen, hvilket likväl ingen hade ifrågasatt. — Hr Loven förordade äfven med värma paragrafens antagände, anmärkande, attdå ståndet bifallit försne ————