dag lat Ullstalla skolstyrelsen harstades en gåfva af 50 rdr, med yttrad önskan, att derför måtte åt socknens folkskolor inköpas svenska historier, så att hvarje skolbarn måtte komma i tillfälle att läsa, behjerta och beundra hvad den store konungen under sin lifstid verkade och utförde till fosterlandets väl samt folkets frihet och sjelfständighet. Hypoteksbanksfrågan. Vid statsoch bankoutskottets förnyade utlåtande i detta ämne äro reservationer anmälda af doktorerna Tellbom och Sandberg samt hr L. J. Hjerta. Den förstnämnde reservanten motsätter sig likväl endast den förändring, som utskottet med anledning af återremisserna ansett sig böra tillstyrka i sitt förra förslag. Dr Sandberg reserverar sig mot hela förslaget, fur så vidt det tillstyrker, att med statens garanti nu upprätta en rikshypoteksbank af den beskaffenhet och i den syftning, som här afses.. Doktorn förutser deraf för landet ganska betänkliga följder. Hr Hjerta har utförligt utvecklat de betänkligbeter. han fortfarande hyser mot förslaget. Han yttrar i sin reservation bland annat: Den ytterligare öfverläggning, som i följd af återremissen egt rum, .har likväl ieke kunnat undanrödja de betänkligheter, som i min vid det förra betänkandet fogade reservation framställdes, förnämligast emot följande i 5 1—5 af komiterades betänkande förekommande förslag: 1:o. Att hvarje förening af jordegare, som hädanefter vill upptaga amorterings-, eller på årlig afbetalning ställda lån, afsedda att tillhandahållas föreningens delegare se 1 och 2), skall vara tvungen att till ombesörjande häraf anlita rikshypoteksbankens bemedling. 2:o. Att ingen hypoteksförening eller hvilken annan kreditinrättniog som helst, än allena den allmänna hypoteksbanken, vidare skall ega rätt att utgifva tryckta eller graverade, till innehafvaren ställda, vare sig på viss årlig afbetalning eller på uppsägning lydande obligationer i hvilka för upplåningen säkerhet i jordegendom utlofvas; och 3:o. Att statsverket genom dess riksgäldskontor skall öfverlemna till hypoteksbanken såsom grundfond ouppsägbara obligationer till belopp af åtta millioner riksdaler, bärande lika stor ränta som för andra af statsverket utgifna, inhemska obligationer högst förskrifves. Hvad den första punkten beträffar, är ännu icke något egentligt svar lemnadt på den anmärkningen, att om den blifvande allmänna hypoteksbanken genom sin inrättning och förvaltning erbjuder de särskilda hypoteksföreningarne någon fördel i och för deras upplåningar, så skola de tillräckligt inse sitt eget bästa för att anlita dess biträde; men att det synes innefatta ett alltför hårdt ingrepp uti rättigheten att besörja egna angelägenheter, att förneka hvarje enskild förening att sjelf upptaga ett lån, äfven om det genom särskild bemedling kan erhållas till billigare vilkor än den allmänna hypoteksbanken kan åstadkomma. Enligt utskotte:s förslag skall räntan å de lån, som upptagas genom den allmänna hypoteksbanken, icke i något fall få öfverstiga fem procent, hvilket ock måhända bjudes af en nödig försigtighet. Håraf måste emellertid följa, att om den allmänna hypoteksbanken någon gång icke blir i stånd att erhålla lån till sådant pris, att de kunna utlemnas till fem procents ränta, vare sig att räntefoten stigit i den, allmänna penningemarknaden eller att antalet och beloppet af redan upptagna lån verkat ofördelaktigt på deras kurs, så skola enskildta bolag alldeles gå miste om möjligheten att erhålla några lån. Det förekommer mig derföre, som om åtminstone de redan varande hypoteksföreningarne hade bordt höras i en fråga, som uteslutande angår deras och andra dermed likartade blifvande föreningars intresse, innan de beröfvas sin sjelfverksamhet och genom tvångslag underkastas en centralinrättnings uteslutande makt, om hvars mer eller mindre lyckliga handhafvande man icke på förhand kan vara fullt förvissad. För det i min tanke rättsvidriga förbudet emot allt utgifvande för framtiden af tryckta eller graverade amorteringsobligationer mot säkerhet af jordegendom, annat än genom den allmänna bypoteksbanken (5 5), har, så vidt jag kunnat uppfatta, något annat skäl ej blifvit anfördt, än att det är nödvändigt för att upprätthållä krediten på den allmänna hypoteksbankens obligationer. Det synes mig dock icke utgöra något skäl, utan ett rent maktspråk, att en allmän och hittills oklandradt utöfvad rättighet sålunda på en gång fråntages alla andra, för att monopoliseras i en centralmyndighets hand. En öfverdrift ligger ock uti farhågan att den allmänna hypoteksbanken, om den i öfrigt kommer att förvärfva kredit och anseende, skulle kunna lida något mehn defaf, om en eller annan förening af jordbrukare upptoge lån emot räntebärande amorteringsobligationer för något ändamiål eller på sådana grunder eller vilkor, som icke öfverensstämde med den allmänna. hypoteksbankens föreskrifter.s Hr Hjerta förklarar sig anse den egentliga medelpunkten i komiterades betänkande, eller den omkring hvilken allt. det öfriga vänder sig, dock vara förslaget om statsverkets mellankomst med åtta millioner i riksgäldskontorets obligationer, i ändamål att upprätthålla hypoteksobligationernas kredit och skaffa bättre kurs på desamma, och då detta är det första förslaget, som inom vårt land kommit ifråga att sammanbinda statens kredit med enskildas, icke genom lån på bestämda återbetalningstider, utan genom en för all framtid fortfarande ansvarighet, så anser sig reservanten böra uppkasta några dermed gemenskap egande frågor. Den första är: Huru stor kan den fördel vara, som i sjelfva verket tillskyndas hypoteksföreningarne genom statens mellankomst? Hr Hjerta antager att det ifrågakommande lånebeloppet, som här förslagsvis antages till 100 millioner, måste, om det ej skall göra skada, upptagas i serier, måhända af högst 10 millioner hvardera, och han medgifver att vid den första upplåningen något fördelaktigare vilkor torde kunna betingas än dem de nuvarande föreningarne måst underkasta sig, men att det svårligen skall kunna ske till lika fördelaktiga vilkor för den sista serien som för den första. Häri finner reservanten äfven till enstor del svaret på en annan fråga: Kan den föreslagna mellankomsten af-statsverket icke i Dågot fall verka menligt ipå statens egen kredit? Han befarar nemligen, att genom hypoteksobligationernas identifierande med statens obligationer skall statens egen kredit i penningemarknaden lida, om först åtskillira serier hypotekslån upptagas och staten s:!an behö ver låna för egen räkning, vare sig för jernvägsbyggnaders fortsättande eller andra än