De hulfvudsakliga argumenter, som anfördes mot förslaget, voro af friherre Armfelt, att denna beskattning mest skulle komma att drabba de fattiga och således vore ett proklamerande af rikedomens rätt, som icke vore värdigt rikets ständer. Hr Flach uttalade temligen otvetydigt den åsigten, att det tycktes ligga en planmässig afsigt hos ständerna att genom en liberal tullagstiftning så småningom vänja folket vid öfverflöd, för att sedan vid lägligt tillfälle kunna beskatta detsamma och draga ett notvarp penningar in till staten. Grefve ZE. Sparre ansåg ett sådant statens förmynderskap öfver de enskilde alldeles oförenligt med vår tids anda och hänvisade på alla de trakasserier, som i andra länder uppstått genom dylika stämplar: åsättande å en mängd artiklar, och de många beslag som derutaf uppkommit. Det, som det tycktes, mest afgörande argumentet anfördes dock af generaltulldirektören hr Fåhreus, som, uppmanad af hr Flach att upplysa hvilken inverkan han trodde att denna skatt skulle komma att utöfva på smugglingen af cigarrer, upplyste om att arbetad tobak hos oss redan drager större skatt än i de flesta andra länder. Råvaran kostar nemligen i tull 22 öre , och cigarrer kosta 1 rdr 80 öre E. En konsumtionsskatt ansåg talaren således i högsta grad olämplig och ledande endast till försök att kringgå förordningen, utan att på rngaste sätt minska konsumtionen. Professor F. A. Cederschiöld påpekade det i sanitärt hänseende oegentliga uti att belägga cigarrer med skatt, då man låter tobaken i dess skadligaste form, nemligen som tuggtobak, vara skattfri. Inom presteståndet fann man, nog oväntadt, doktor Sandberg och kyrkoherden Otterström förorda en ny och betydlig skatts införande, medan deremot, bland andra, doktor Lindgren och riksarkivarien Nordström yttrade sig i motsatt syftning. När man sammanställer detta förhållande med bondeståndets bifall till skatten, kommer man till den slutsatsen, att de, som röstat för skatten, verkligen trott sig derigenom bidraga till att tvinga mängden till att afstå från en öfverflödsvara. Att denna deras goda afsigt icke befrämjas genom det af presteoch bondestånden fattade beslutet torde blifva klart för dem genom en grundligare undersökning af förhållandena. Aldrig har man väl ännu sett rikets ständer fatta beslut om införande af en alldeles ny bevillningstitel, som i vigt och storhet kommer i bredd med de betydligaste af redan bestående inkomsttitlar, efter så ytterst löslig granskning af ämaet. Att det sammansatta utskott, som beredt ärendet, icke gjort sig hemmastadt dermed, det synes af dess ytterst lösliga betänkande. De medlemmar af representationen, som väckt motionerna om den nya beskattningen, äro icke kända för några synnerligen djupa statsekonomiska insigter. Inga auktoriteter ha fått tillfälle att yttra sig rörande förslagets lämplighet eller verkställbarhet. Den offentliga diskussionen har knapme vidrört ämnet; man har endast hört några ösliga rop om skatt å tobak från en tidning, vid hvars ord man ej är van att lägga någon vigt. Den förste, som genom sin embetsställning och sina grundliga insigter i frågor om indirekt beskattning är kompetent domare och som tillkännagifvit sin åsigt, var generaltulldirektören Fåhr .us. Och han afstyrkte i går helt och hållet bifall till den nya skatten! Hr Fåbraus lade vigtiga skäl till dem vi förut anfört. Den af ökad skatt uppkommande smugglingen är verkligen en vigtig omständighet. Hundra cigarrer (eller 1 skålpund) äro nu belagda med 1 rdr 80 öre tull; kommer dertill 2 rdr bevillning, så får smugglaren sannerligen högre premium å cigarrer än nästan å någon annan artikel; och det är otänkbart att frestelsen icke skall locka till otaliga försyndelser. Handhafvandet af kontrollen öfver försäljningen af inhemska cigarrer skulle derjemte sblifva en af de mest obehagliga och förhatliga och sannolikt framkalla alla de gamla husvisitationernas otäckheter. Det är icke att hoppas att alla tillverkarne och ännu mindre alla försäljare. af cigarrer skulle se sin rörelse betydligt aftaga utan att söka uppehålla den genom att kringgå en bevillningsförordning, hvars obillighet de finge höra ständigt fördömas. Större delen af handeln skulle komma att bedrifvas i -bodkammaren mellan fyra ögon; cigarrerna skulle bli tillverkade i annan form, t.:ex. dubbelt så långa o. 8. v. Måhända har till presteoch bondeståndens beslut i någon mån medverkat utskottets fiffighet att till en början låta kardustobaken slippa undan skatt, ehuru det naturligtvis är alldeles lika förderfligt att röka pipa som cigarr, i fall detta verkligen är förderfligt, Men en sådan inkonseqvens, som att beskatta en art af en varay som förmenas vara förderflig, men icke beskatta-en annan art, kan ju icke få varaktigt bestånd, desto mindre som erfarenheten ett eller två år efter cigarrskattens införande otvifvelaktigt skulle gifva vid handen, att i samma mån cigarrtillverkningen minskades, blefve tillverkningen af kardustobak för de rikare och af tuggtobak för den fattigare klassen ökad. Redan vid nästa riksdag skulle det oförnuftigas logik taga ut sin rätt: emedan man håller utan något finansielt behof, än mindre nödtvång, beslutat taga af landet I million rår årlig skatt för adelns, ståndspergonernas och arbetarnes cigarrer, skulle man lägga ännu 1 million skatt å presterskapets och böndernas pipor. Det är fåfängt att lag-, bevillningsoch tkonomiutskottet förebär att det är af ömhet för det ringa antals helsa, hvilka : missbruka cigarrer, som utskottet föreslagit den enorma skatten, hvilken drabbar äfven alla dem som röka en cigarr om dagen eller i veckan. De allra fleste lära icke tro annat, än att ändamålet är att bereda staten ökade inkomster. Nå väl, låtom 0ss en gång lägga en skatt på tobak, utom den million, som tobaken redan genom tullen inbringar åt statsverket. — men låton oss dröja med nya skatter tills statens beho: oundgängligen fordrar dem; Tills vidare är ju statsutskottet belåtet med de 29 millioner som svenska folket redan betalar — med der förökning af 13 millioner, som det redan inor 16 år underkacstat gig.