predikar en annan tro: Sannerugen — Torfattarens grundsats om de vetenskapliga dogmernas auktoritet, den leder oss oundvikligen till en enda saliggörande vetenskap, till censur och index librorum prohibitorum. Det är emellertid genom att på sådant sätt bestämma lärarens uppgift som förf. söker visa, att sönderbrytning i specialdiscipliner ej är nyttig vid den medicinska högskolan i Stockholm, som enligt författarens mening ej borde blifva en institution, som afsåge vetenskapernas utveckling och fortbildning, utan blott en undervisningsavstalt. Huru denna undervisningsanstalt skulle kunna hindras från att verka för vetenskapernas utveckling och fortbildning uppgifves icke särskildt, men sannolikt skulle det ske genom lärare, sådana som förf. så gerna vill hafva, och, lyckligtvis, skall få så svårt stt finna. Vi anse det ej löna mödan — och äro dessutom af utrymmet förhindrade — att tölja förf. uti hans försök till. vederläggning af alla de skäl, som komiterade anfört för ett enda läroverks inrättande i Stockholm, emedan hvar och en, som med noggranhet tagit kännedsm om komiterades betänkande, ej Kan undgå inse, buru föga motbevis hr Agardh förmått åstadkomma. Förf. öfvergår sedermera till betraktandet af den nya byggnaden såsom sak för sig, d. Vv, s. komiterades plan för bildandet af ett stort mediciniskt undervisningsverk i Stockholm. Stockholm, anför förf. efter komiterade: betänkande, erbjuder genom sjelfva naturen af vårt lands befolkningsförhållande ensamt de nödiga vilkoren för medicinska studier, i det att genom mängden af. dess sjukanstalter der städse finnes nödigt material både för anatomiska dissektioner och kliniker. Detta skäl undanrödjer förf., med afseende på anatomien, på det viset, att sedan Carolinska institutet fått det material för. sin anaomisal. som är nödigt för ett halft dussin elever i allt på 30 år (0,2 om året), skulle genom ett penndrag från dem det vederbör det öfverflödiga materialet tillfalla Upsala. Hvad Stockholms kliniker angår, fruktar hr Agardh. att de skulle vara alltför stora för de un;a läkarne och snarare förvirra än gagna, men förbiser dervid attden propedeutiska kliniken, enligt komiterades förslag, likaväl i detta hänseende kan ordnas genom det uti nämnda förslag upptagna, dubbla antalet lärare såväl i medicin som kirurgi. Men under det förf. å ena sidan medgifver att Stockholn: vida mer än någon annan ort inom riket bar ymnig tillgång på material för praktiska studier, och att icke detta material utan skada för den medicinska bildningen inom landet kan lemnas obegagnadt, så byser han dock den öfvertygelsen, att detta material. med likastor, om icke med större fördel begagnas ungefär som nu tillgår, än om komiterades förslag ginge igenom,. Nu tilgår det-dock sä, att detts stora material och de förträffligaste tillfällen. som erbjudas af hufvudstaden, för studierna I gå till mycket stor del förlorade derigenom,. att de studerande en alltför kort tid der vistas. Men komiterade, säger br Agardh, bafva mycket öfverdrifvit Stockholms fördelar, och såsom bevis härför anför författaren, att komiterade på ett ställe skola hafva medgifvit, att den obstetriska kliniken redan nuv är otillräcklig, så att komiterade, föreslå, att en del af den obstetriska tjenstgöringen skall fullgöras vid universitetet, — och utropar: om sådant är förhållandet nu, så kan man väl icke sätta obetingadt förtroende till komiterades uppgift om materialets tillräcklighet. Författaren förtiger visligen, att detta medgifvande, som förekommer sid. 97 i komiterades betänkande, tillhör det så kallade interimsförslaget, der komiterade yttra: det är slutligen af stor vigt för eleven att redar vid fakulteten tjensgöra på obstetrisk klinik. då han vid samma klinik i Stockholm under sin korta tjenstgöringstid icke har tillfälle sc så mycket som önskligt voren; — ett förbållande, som alldeles icke komme att ega rum, om hufvudförslaget genomfördes. För öfrigt anser författaren att befolkningsförhållandena icke äro så särdeles talande för ett medicinskt läroverk i Stockholm; ty, säger han, Stockholms län och stad hafva icke mer än 3000 invånare på qvadratmilen, under det Malmöhus län räknar 6000. Han förgäter dock härvid, att Stockholms stad. med mer än 100,000 invånare på en rayon af en fjerdedels mil, måste jemförelsevis lättare förse sina Tlasaretter med både kroniska och akuta sjukdomsfall, än ett helt stort län. med sin utan jemförelse mera spridda befolkning. Man måste derföre betvifla, att Lunds lasarett någonsin skall blifva tillräckligt för kliniska ändamål, äfven om, såsom författaren föreslår, statsmakterna för detta mål anslå någon del af de summor, som nu i många riktningar utgå. till Stockholm (?1). Men knappt har författaren uttalat en sådan förhoppning, så varnar han för sammanträngandet af Ilefvande varelser inom trängre rymder, såsom i lasaretter, och anför såsom bevis, att fråga är om utflyttande af Köpenhamns tvenne stora hospitaler — antagande såsom möjligt, att i framtiden de sjuke komma att vårdas i mindre bus på landet, i stället för i sjukpalatserna midt inuti de stora städerna,. Nu förhåller det sig så, hvad Köpenhamn beträftar, att der bygges ett stort sjukhus för 800 sängar, men icke utom sta den, utan, som sig bör, lätt tillgängligt för sjuka från alla stadens delar. När komiterade hänvisa på, att hvad som behö.des för den nya högskolan redan till stor del finnes 1 Stockholm, då har författaren ett tvifvel för hvarje uppgift, och frågar sig åter, huru förhållandet skall blifva om 20 år; — om ej då anspråken skola hafva utvecklat sig, och löner då fordras både för nya specialdiscipliner och nu öfverhoppade hufvudämnen? — ty författaren, Som nyss så bittert klandrat splittringen i specialämnen, finner nu ett sådant, medicinens historian, vara uteglömdt. Vi hafva redan en gång sagt, huru vi förmoda det skall bli om 20 år; — för närvarande förhåller sig så med hvad som behöfves för den nya högskolan i hufvudbe Ka s8 I Sr ee er a ARD PÅM mm ss Mm Cr RV RR VA