me ädelsinnade Frank, som var min barndoms lekkamrat? Skulle väl han så hastigt hafva glömt sin bäste väns död och hastat hem, för att under en falsk förevändning af. förstörd helsa gripa denne väns efterlemnade förmögenhet med tillhbjelp. af ett opassande, brådstörtadt giftermål — giftermål med en person, som både han och hans mor planmässigt undvikit medan. hon var fattig ? Här är något missförstånd, som måste redas,, sade Frank med rynkad panna. och en viss darrning i rösten, och ehuru det är förskräckligt att nödgas rodna för sin egen mor, så fruktar jag att detta blir fallet med mig, då saken blifvit fullt förklarad. Du säger att jag med öfverläggning undvek dig efter förlusten af dina föräldrar och af din förmögenhet. Jag svär emellertid dyrt på, att jag skref dussintals bref till dig. Somliga sände jag till min mor, andra med posten. De sistnämnda återfingo jag returnerade, och min. mor försäkrade mig att du efter dina föräldrars död önskade att vår brefvexling skulle upphöra, samt att-du slagit upp vår förlofning. Genom slöseri och vad hade jag råkat i betydlig skuld; jag kände mig uppretad emot dig, blef trumpen och tyst — och dervid fick saken bestå. Då sedan: Ravenscroft kom ut, fick han mig att tala om hela saken, jag vet ej rätt huru; han såg den. emellertid i ett helt annat ljus, och sade att en sådan flicka, som jag beskref dig att vara, ejskulle kunna vexla om i sitt sinne på detta vis.:Han sade att det var ganska troligt att du vid för: lusten af din förmögenhet skulle bryta vår förbindelse, för att derigenom gifva mig tillfälle att utan vanbeder draga mig tillbaka, eller på det jag derigenom skulle kunna visa min oegennyttiga kärlek genom att år.yo söka din hand. Jag kan icke anföra hälften af alla bevis, som han framdrog; men då han hade