AK 3 5 OM RF MS RV AWVER SE SRS De svenska riksdagsmännens mottagande i Eristiania. De norska tidningarne med dagens post innehålla skildringar så väl af det mottagande, som hrr Blanche och Mengel rönte vid sin ankomst den 16:de på aftonen till Kristiania, som äfven af banketten. på Klingenberg-dagen derpå. De begge ofvannämnda riksdagsmännen som redan de. båda föregående aftnar e vari väntade, ankommöokl. omkring 11 med baiitåget från Eidswold. Oaktadt den sena timman varen betydlig menniskomassa samlad vid bangården och följde underändlösa hurrarop riksdagsmännen till Hötel de Scandinavie, utanför hvilket äfven en stor mängd af stadens börgerskap och de tre sångföreningarne, studenternas, handelskårens och handtverkarnes, infuhnio sig. En deputation begaf sig in till dem, och här höll köpman J. P. Olsen dervid följande tal: ! . Det är som representanter för medborgare, hvilka känna varmt för friheten och unionen, som vi infinna oss för att helsa er och bringa er vår hyllning. Det var med stort intresse som norska folket följde: förbandlingarne på svenska riksdagen förliden vinter i anledning af frågan om ståthållaresaken. Förlitånde sig på det ädla svenska folkets frisinthet och rättskänsla ville man icke tro på mer än ett resultat, afvisning af all inblandning i ett med Sverge förenadt fritt och :oafhängigt folks. förändringar i sin inre styrelse. Men det skulle icke gå så. Vi känna alla riksdagens beslut. Underrättelsen om detta beslut mottogs hos oss med djupt bekymmer, ty det hotade att hämma unionens utveckling, den Gud bevare och som -vi alla af uppriktigt hjerta hålla kär, icke allenast för de ömsesidiga fördelar den skänker begge folken, utan också emedan vi känna oss glada och stolta öfver föreningen med Sverge. Men i detta bekymmer fanns dock en ljuspunkt. Såväl uti som utanför riksdagen upp: trädde kämpar för. fribetens :och den: goda rättens sak, som, : ehuru de voro för få till antalet att åvägabringa det önskade resultatet, ..dock-i intelligens. och hjertelag äro af en sådan betydenhet, att: vii deras uppträdande med full förtröstan se ett löfte om bättre. tider; Väl . veta vi, att sanningens tolk finner sin bästa; belöning i medvetandet om att ban försvarat hvad som är rätt och sannt, men det är oss likväl ett,djupt kändt behof att uttala vår innerligaste tack--till den del at edra landsmän, som I, mina herrar, representeren, och det är denna tack som vi bedja er att mottaga och frambära.n Ar Blanche tackade i några ord, försäkrande att Sverges folk vore frisinnadt och ädelt nog att veta att-högt värdera. ett fritt folks kärlek till sina institutioner och uttalade hoppet och förvissningen, om ått den brytning, som nyligen egt rum, skulle blifva utan betydelse för framtiden. Hrr Blanche och Mengel gingo depå framtill det öppna fönstret, der de helsades med hurrarop, tills den förre gaf tecken att han önskade tala, då han förnyade försäkringen om att hela Sverge på några få när delade hans känslor för Norge och uttalade den glädje han kände öfver att nu befinna sig i det norska folkets midt. Då jag reste öfver Kölen?, sade han, ?såg jag att fjället var öde och ofruktbart, intet blomster slog ut från den hårda, kalla klippgrunden — och jag erfor fjällets ödsliga hemskhet — men då förstod jag ock, att hvad som skall skilja Sverge från Norge, det kan ej bära något blomster, det. måste vara ofruktbart?. Slutligen önskade han norrmännen den lycka i utveckligen af deras frihet, som deras trohet mot den förtjente, och utbragte ett lefve för Norge, som mottogs med den lifligaste acklamation. Hr Mengel tackade derefter för sin del i några varma ord. Derpå afsjöngs nedanstående sång af L. Dietrichson: Paa Veg henger Kjemperens Skjold og hans Sverd, I Gravhaugen ruster hans Landse, Men Ridderen lever — hans dristige Ferd Kan Tidernes Vexlen ej standse, Visiret og Panden er aaben —— Og Ordet er Ridderens Vagben. Men priser, mit Folk! du hver ridderlig Mand, Som vover sit Blod for det Rette, Pris dobbelt den Helt, der med Hjertet i Brand. Maa Kurs m od Sit Kjereste sette, Der tör, medens Folket er svimmel, Stolt pege mod Sandhedens Himmel. Ved du, hvad det gjelder? her hvxesses ej Dolk, Ej Livet er Offret, som krzeves, Nej mer, thi Miskjendelsens Lod hos dit Folk Den rammer et Liv, dår skal leves; I ved det, I voved den Fare, Den krenkede Ret at forsvare: Velkomne til Fjeldet, til Fjorden den blaa, I Mend uden Frygt eller Dadel, Vi slet os paa Adelsdiplomer forstaa, Men Norge har ogsaa sin Adel: Vort Folk jer — af Friheden baaret --Til Frihedens Riddere kaared. Ett lefve Sverge och unionen !? utbragtes efter afsjungandet af Norges Fjelde? och ?Jag vet ett land långt upp i höga nord?, hvarefter folkmassan begaf sig uppför Östregade till Egertorget, der ett ?Lefve fädernesandet!. höjdes. Slutligen gafs äfven ettlefve för Carl XV, beledsagadt af starka hurrarop. i Derpå åtskildes folkmassan, och?, säger Morgenbladet, en folkdemonstration, hvars like icke på länge egt rum i Kristiania, slu4adag tar vnIctka mm Tr mr Am bun:em bl half