Frankrikes finanser. Ur den anbefallda tystnaden lyckas detnågon gång i sjelfva lagstiftande församlingen en missljudande oppositionston att komma fram, och i samma mån som den är disharmonierande med de beställda och betalda hymnerna till: kejsarens ära böres den väl. Det var en sådan ton man nyss förnam från deputeraden Larrabure. Den gällde det ömtåliga ämnet statsfinanserna. Hr Larrabure säde i; den lagstiftande församlingen, att alla budgeterna från 1848 ill 1854 hade visat en betydlig underbalans och att det väl hade lyckats åstadkomma jemnvigt åren 1855, 1856 och 1857, men icke på annat sätt än attde för kriget upptagna stora lånen uppförts bland inkomsterna. Före 1858 hade man äfven fått budgeten att gå jeu.nt ihop, men det hade icke varit möjligt annat än derigenom, att man uraktlåtit att amortera de äldre lånen och bibehållit den utomordentliga krigsgärden. Så länge statsutgifterna och statsskulden växa i så oerbörd grad måste brist ständigt uppstå. Från 1855 till 1858 växte utgifterna med 106,451,080 francs i årliga räntor och amortiseringen med 31,778,787 francs. Till fälttågen på Krim och i Italien hade åtgått 2.273,859,529 francs, utom de vanliga omkostnaderna för armån. Räntorna på statsskulden, pensioner o. d. draga nu rligen 619,919.598 francs, och ilessutom böra tagas i betraktande de stora garantier regeringen iklädt sig för jernvägsbolag, kommuner, sardinska statsskulden o. s. v., uppgående dessa garantier till ett belopp af 661 millioner francs, hvilket ej är annat än en ny -sväfvande statsskuld, lika stor som den förut befintliga. Till statsutgifternas och statsskuldens förökning under kejsardömet bör läggas tillväxten af kommunalskulderna. Lagstiftande församlingen har i hvarje af sina sednare sessioner voterat en mängd nya lagar, som bemyndiga departementer och kommuner att upptaga lån. Om alla dessa på de sista nio åren tagna lån hopsummeras, så befinnas de gå till omkring dubbelt så mycket som de 300 millioner francs, hvarmed statsskulden ökats sedan 1854, och räntorna å dem utgöra en ansenlig tillökning i folkets bördor uftöfver de 600 millioner francs, hvarmed de årliga statsutgifterna under samma tid vuxit. Departementaloch kommunallånen användas till stor del till sådana ofruktbara företag som uppförandet af ståtliga byggnader enligt exemplet i Paris, och med hvarje be-. myndigande till ett lån följer rättighet för departementet eller kommunen att höja kommunalafgifterna. Det är denna ständigt växande skuldoch skattebörda, som den utmärkte deputeraden Jules Favre förespådde skola blifva det nuvarande kejsardömets ruin.